Vuvvesidans blogg

Ärtans starter

2012-02-14T13:17:00.000+01:00

Tänkte ju i höstas att ha Ärtans starter som ett projekt under vinterträningen i ridhuset. Den ädla planen föll bort lite i början, då vi hängav oss åt mer renodlad ban- och handlingsträning, men jag har faktiskt bättrat mig och tränat starter mer eller mindre strukturerat under de senaste ridhusträningarna. Så här långt har vi kommit:

- Fokus på starthindret: funkar riktigt bra nu, jag är envis och startar henne inte förrän hon tittar på det första hindret. Fick dock en tjuvstart senaste träningspasset, då jag tydligen sagt "kör" direkt när hon fokuserar rätt tidigare. Måste alltså variera tiden hon fokuserar på starthindret innan jag säger "kör" mer.

- Inte springa förbi hindren när jag lämnat henne på avstånd har de senaste gångerna funkat bra! Oavsett om jag står vid sidan om ett hinder, eller mitt för och kallar in henne mot mig. Som längst har jag nog stått tre hinder bort. Jag har även provat att kalla in henne genom halva slalomet och det går bra. Det känns dock inte stabilt ännu, jag tror nog hon kan falla tillbaka i att springa förbi när som helst... Ska fortsätta träna säkerhet på avstånd, och även variera hindertyper mer.

- Att lämna henne på avstånd även sidledes, har jag nästan glömt bort att träna, men på den senaste ridhusträningen provade vi just det. Det gick över förväntan! Hon köper min långa arm direkt och verkar inte störa sig på att jag är längre ifrån sidledes än normalt. Tror att jag har mycket att tacka "fokus på starthindret"-träningen för detta. Jag provade även lite lätt lagerhandling - hade en kort tunnel mellan mig och raksträckan med hopp som Ärtan skulle göra, och det var inga problem! Ska träna vidare, och tänka ut övningar med mer verklighetsförankring. Kolla banskisser efter svängande starter, där man skulle kunna tjäna på att stå långt bort i sidled.

Frasse har debuterat i rallylydnad!

2012-02-12T12:27:00.001+01:00

Igår var vi iväg och debuterade i rallylydnad! I ärlighetens namn har vi inte tränat särskilt mycket, men efter att ha tränat tre sporter tidigare under sitt nioåriga liv, kan Frasse de allra flesta momenten som ingår i nybörjarklassen redan. Så vi har mest tränat på att sätta ihop befintliga kunskaper till de olika momenten. Själva tävlingen var första gången Frasse såg riktiga rallyskyltar, dagen innan tränade vi med kollegieblock på högkant för att förbereda lite. Men det gick jättebra utefter dessa förutsättningar, tycker jag! Frasse var lite övertänd i början och gick för långt fram i fotgåendet, vilket gjorde vänstersvängar lite svåra. Spiralen var vänsterriktad denna bana, så den fick vi därför lite problem med. Frasse var så långt före mig att han satte sig ned vid ett tillfälle i förvirring av att jag försökte få honom att gå i bättre fotposition. Så vi fick -10 poäng på spiralen. Sen blev han okoncentrerad vid ett par, tre, tillfällen, vilket också drog ned poängen. Men efter sista okoncentrationen fick jag tillbaka honom riktigt bra, och sista delen av banan tyckte jag gick skitbra! Jättesnygg 270-graderssväng precis efter att jag fått tillbaka honom i koncentration, och i princip alla skyltar efter det gick riktigt bra. Totalt fick vi 77 poäng (100 är max) och jag är supernöjd! Jag tror att det är så kallad kvalifikationspoäng (?), men är inte säker då vi ju fick -10 på en skylt. I vilket fall fick vi lite blodad tand, och jag vill definitivt fortsätta tävla rally med Frasse! Det var betydligt roligare än jag trodde ;-) Här kommer filmen:

Vi måste träna:
- Uthållighet
- Frontpositionen måste bli bättre och säkrare, den känns som ett orosmoment och mycket riktigt försöker han sig på "backa" första gången här på banan ;-))
- Träna mer med skyltar, så han inte distraheras av dem, och så att jag blir säkrare på vart jag ska placera mig.

Ridhusträning

2012-01-15T21:36:00.000+01:00

Nytt år och nya utmaningar! Men jag har skippat att ha årsmål, jag är tydligen inte en sådan människa ;-) Jag brydde mig inte om mina mål, jag blev varken peppad eller stressad av dem. Jag satte upp mål och sen struntade i dem, typ ;-) Så det struntar vi i!

Fredagsträningarna i ridhuset fortsätter vara riktigt bra! Så härligt att ha möjlighet till vinterträning. I fredags tog jag mig också i kragen och höll mig till planen jag hade för vinterträningen - vissa grundfärdigheter jag ville stärka och lära in. Jag har hängivit mig till alltför mycket handlingsträning på roliga längre kombinationer och banor som vi byggt upp, men egentligen är det väl inte det som är det mest trängande behovet att träna... Men i fredags tog jag mig alltså i kragen och vi fokuserade på STARTER! Ärtan har ju kanonfin stadga, om jag får säga det själv, jag bara ställer henne, säger "stanna" och går iväg. Hon har ju ALDRIG fått belöning för tjuvstart utan där har jag faktiskt varit duktig och börjat om varenda gång det hänt, så det sitter faktiskt riktigt fint. Däremot har hon ju haft den där idén att hon inte "hinner" ta hindren mellan henne och mig om jag gått iväg för långt, utan då springer hon helt sonika förbi hindren. Så hon har en fin stadga, men jag kan inte utnyttja den, utan kan ändå bara gå till första hindret eller lite bakom, innan jag kallar in... Ganska värdelöst alltså. Men i fredags satsade vi alltså på det lite mer seriöst, och det gick faktiskt riktigt bra! Inte en enda gång sprang hon bredvid ett hinder, inte ens när jag stod tre hinder bort! :-D Dock har det varit så här förut och springa förbi-grejen har plötsligt kommit tillbaka, så det gäller väl att hålla igång den här träningen...

Jag hann ändå köra minibanan vi byggt upp två gånger, och snälla Malin filmade oss:

Hon tycker att underlaget är svårsprunget, eller framför allt svårhoppat, så nu tränar vi på väldigt låga hinder i ridhuset som synes. Annars springer hon förbi hopphinder mitt i banan också... Men tycker hon har fin fart med tanke på benlängden och underlaget :-D Särskilt när hon flyger in i tunneln är gulligt :-) LÄNGTAR till vårens tävlingar!

Uppdatering

2011-12-21T21:21:00.000+01:00

Mycket har hänt, här kommer en sammanfattning:

- Besök hos fysioterapeut. Både Frasse och Ärtan fick undersökas av Tös Hundhälsa i Södertälje. Jag har länge misstänkt att något inte står rätt till med Frasse - han har blivit SÅ långsam i agilityn, och känns inte helt hundra i annan träning heller. Terapeuten Ann kände igenom honom grundligt och hittade snart att han inte ville sträcka ut höger framben. Efter igenomklämning och tittande på hans rörelser både på marken och i vattentrasket, slöt hon sig till att han antagligen har artros i armbågen. Lindrig sådan, när han går syns inget, i vattentrasket syntes det lite, lite att han inte ville sträcka ut benet riktigt lika mycket. Annars var han i fin form (dock lite tjock). Han hade tappat lite muskler i låren också, vilket de ofta gör när de blir äldre. Om vi ville kunde vi tänka på att han ska gå långsamt uppför uppförsbackar, ibland också backa upp för uppförsbackar, för att bygga tillbaka de musklerna. Angående artrosen är det totalt slut med hoppande nu (alltså helt pensionerad från agility), vi ska lyfta ner honom ur bilen (det har vi mestadels gjort redan) och även ur soffor så ofta vi kan. Dessutom gärna massera, plus att han ska äta glukosamin. Så en sån burk köpte vi med oss hem.

Ärtan fick undersökas för säkerhets skull, men hon hittade ingenting onormalt. Tvärtom var hon i fin form, mycket muskler, och i lagom hull. Känns bra!

Frasse har reagerat väldigt bra på glukosaminet, och mamma tyckte sig se skillnad snabbt - nu går han gärna före på promenaderna igen :-) Även jag har märkt skillnad när jag tränar honom i rallylydnaden, men det kan ju också vara för att jag nu vet vad som är fel, så jag går inte och oroar mig och letar fel på honom hela tiden längre.

- Hjärtundersökning. Noffeklubben håller på med ett forskningsprojekt just nu på noffarnas hjärtan, vilket innebär att man GRATIS får sin noffe ultraljudad på Albanos djursjukhus. I slutet av november hängde vi på med båda våra. Frasse var hur cool som helst (som vanligt veterinärernas favorit ;-)) när han låg på sidan, så veterinären t.o.m kommenterade att "åh här var det någon som inte stressade upp sig, hjärtat slår så lugnt och fint så" :-D Tyvärr hittade hon en liten läcka mellan hans klamrar, alltså en icke normal förändring. Den är dock så liten att den inte besvärar Frasse ännu, och hon trodde inte att den skulle innebära ett förkortat liv. Vi får hoppas att hon har rätt. Ärtans hjärta gick BETYDLIGT fortare - det här var otäckt tyckte hon!!! Men hennes hjärta var utan anmärkning - PUH! Om det är något fel på det vid tre års ålder känns det betydligt allvarligare än när hunden är 9 år...

- Ridhusträning. I vinter har vi möjlighet att träna inomhus i ridhus på Värmdö tillsammans med träningsgruppen på Nacka BK, och det är underbart!! Vi har redan hunnit vara med tre gånger, och Ärtan är så duktig <3 Frasse är också med och får träna rallylydnad och lydnad. I fredags hade jag dock med mig pipande pipleksaker för första gången på länge, och då nöjde han sig minsann inte med rally. Nej han SKULLE träna agility, så det så! Eftersom banan varken innehöll A-hinder, gungbräda eller däck (hinder han inte får göra pga artrosen) la jag ned hoppbommarna på marken och körde ett varv. Det var jättekul! Frasse flög fram (för att vara han ;-)), tyckte att det var aproligt utan hopphinder, och gjorde såklart allting rätt! Det var riktigt kul att köra med honom så här, så det ska vi göra mer :-)

Ärtan gick bra tycker jag, förutom att hon bestämde sig för att ett visst hopphinder inte gick att hoppa. Hon får såna där tvångstankar ibland, denna gång var hon väldigt bestämd och sprang förbi första gången i varenda runda vi körde :-S Annars gick det som sagt bra, men jag ser när jag tittar på filmen att hon inte tar i allt vad hon har hela tiden. Trots mina intentioner var det rätt länge sen jag "överraskade" henne med belöning mitt i ett lopp, jag har kört hela banor lite för mycket kanske? Så det ska det bli ändring på framöver, det kan ju inte skada iaf :-)

Ärtans kontaktfält

2011-10-28T15:18:00.001+02:00

I tisdags var vi iväg till Nacka BK och tränade med Malin, Ella och Siri. Ärtan går som en klocka, och inget jag föreslår är för svårt! Men detta inlägg tänkte jag skulle handla om kontaktfältsträningen. Jag bad nämligen Malin att filma Ärtans kontaktfält, för de har känts så väldigt bra och stabila den senaste tiden. Både på tävling och träning utan planka har det verkligen känts som att hon gjort precis som jag velat på balansbommen. Så här kommer filmen, två repetitioner med hjälpplanka och två utan:

Filmen bekräftar det jag känt, hon springer väldigt bra i min mening! :-D Den sämsta repetitionen är nr 2 MED hjälpplanka, där måste hon kommit ur sin rytm för hon tar ett för tidigt språng över hjälpplankan och hamnar därför lite högt upp. Men i den första repetitionen med planka och de två utan, hamnar språnget på kontaktfältet på EXAKT samma ställe!! Det känns bara helt otroligt bra! :-D

Jag tycker också nu att hennes placering på kontaktfältet är idealisk. Jag hade en idé (inspirerad av andra som tränat rinnande kontaktfält på annat sätt) när jag började träna detta att jag skulle sträva efter en så låg träff som möjligt. Idén var då att man har stor marginal att få till en träff på kontaktfältet även om hunden någon gång får för sig att hoppa av tidigare. Nu när jag funderat på det tycker jag inte att det låter logiskt alls. Jag och Ärtan (för jag tror faktiskt att hon är rätt medveten om vad hon gör, inte bara att det är en springrytm) fokuserar ju på själva landningen på kontaktfältet, felmarginalen måste man ju då se som en normalkurva runt det idealiska avstampet. Alltså är det sannolikt att hennes avstamp kommer att variera lite både nedanför och ovanför det idealiska. Har jag då en idealisk punkt nära slutet av balansbommen riskerar en del träffar komma så långt ned att de faktiskt är utanför kontaktfältet. För att få det så säkert som möjligt borde man alltså sträva efter att hunden landar och skjuter ifrån mitt på kontaktfältet. Om man bara tänker på att hunden "vill" hoppa av balansbommen fokuserar man väl ändå på fel sak? Den ska inte vilja hoppa av, den ska vilja landa och skjuta ifrån på en viss plats på kontaktfältet! För mig känns iaf det här väldigt logiskt, och det kommer jag att köra på.

Så än så länge är jag väldigt nöjd med vår metod! Vi har nu tränat "ordentligt" i snart ett år, och det ser uppenbarligen väldigt bra ut :-) Vi hade en period i maj-juni då Ärtan plötsligt började hoppa över kontaktfältet, varenda tävling och även på träning. T.o.m på träning med hjälpplanka! Jag funderade och analyserade vad det kunde bero på, och kom fram till att vi dels inte tränade balansbommen nånting (vi fokuserade väldigt på gungbrädan just då), dels hade Ärtans fart ökat och gjorde att hennes språng blev längre och helt enkelt missade kontaktfältet. Det är här det är så skönt med min hjälpplanka, för det var "bara" att justera dess placering, flytta upp den en stegpinne och träna om intensivt. Ärtan svarade bra på träningen och hoppade som sagt inte kf på en enda tävling nu i höst. Det känns kanon att ha ett verktyg så att man faktiskt kan gå in och justera hundens utförande!

Som det känns nu kommer jag absolut att använda denna metod på nästa hund också (som förhoppningsvis kommer inom en inte alltför avlägsen framtid, även om vi fortfarande pratar år). Nästa hund kommer att bli min alldeles egna och bo med mig, så planen och förhoppningen är att kunna gå ett steg längre med metoden också, som det egentligen var tänkt. Ursprungsplanen var nämligen att träna in ett såpass aktivt beteende att det skulle gå att behandla balansbommen som en tunnel. Alltså, om det är en tvär sväng efter balansbommen är målet att jag ska kunna placera mig och vråla sväng tvärt-kommando redan när hunden är högst upp på nedfarten, och den ska ändå kuta ner, trycka av på kontaktfältet och sen svänga upp mot mig. Det blir en rolig utmaning det! :-D Ärtan är tack och lov så lättsvängd som hon är, så jag tror inte att vi kommer att ha några problem med svängar efter balansen även om hon inte tränats igenom så ordentligt. Jag la in svängar tidigt i träningen, och testar då och då så att det funkar fortfarande och det gör det. Men jag måste tajma min svängsignal, inte börja gapa så tidigt som jag hade egentligen hade velat... ;-)

(och nu när jag skrivit så positivt om detta får jag såklart "ångest" över att det säääkert kommer braka ihop bara därför!! ;-))

Här kommer gamla videor på vår kontaktfältsträning, kan vara roligt att ha alla samlade i samma inlägg!

12/4-11:

11/11-10:

Pilotförsöket 20/6-09: (Bebis-Blenda ÄR med sin pappa, bara som förtydligande att jag inte bara kallt låter henne skrika helt ensam... ;-))

Träning

2011-10-13T14:15:00.000+02:00

Igår tränade vi på SSBK med Malin, Ella och Siri. Ärtan är i högform just nu (typiskt när tävlingssäsongen är över...) och detta tränade vi igår:

- Starter. Vi har ju problem med att jag inte kan lämna henne för långt i starten - då springer hon förbi första hindret. Så nu har jag som projekt att belöna upp längre starter. Det gick jättebra igår, jag kunde kalla in henne över två hinder och t.o.m stå framför det sista hindret och hon tog det ändå (hoppandes mot mig). Vi behöver, förutom att träna längd mer, också träna på fokus på första hindret, och ta hinder långt i sidled från mig.
- Bakombyte i slalom. Har börjat lite smått hemma, där hon tyckte det var riktigt konstigt och ofta gick ur. Igår var hon klockren, inte en enda gång gick hon ur! Trots ganska svår vinkel och hopphinder före...
- Däcket. Bara belönade det några gånger för att höja värdet. Ett ensamt däck hoppar hon jättebra.
- Balansbom. Med hjälpplanka på. 100 % rätt, även när jag la på svängar. Känns stabilt med hjälpplanka iaf :-)

Frasse fick träna lite fotgående och även en rallyskylt! Sitt kvar och jag går ett varv runt honom. Blev lite taggad och läste på om skyltarna i nybörjarklass och insåg att han kan alla utom ett par stycken. Så det är bara att anmnäla till en tävling och se hur det går!! :-D Kul om han får nåt eget att göra! Lydnad blir liksom inte av, det är för tråkigt och pillrigt...

Första pinnen!!!

2011-10-07T19:40:00.000+02:00

Har varit "lite" bloggtorka här, men måste ju uppdatera att Ärtan och jag tagit vår första uppflyttningspinne! Det var i hoppklassen i Strängnäs 24/9 vi ÄNTLIGEN lyckades komma nollade i mål! Med en riktigt bra tid dessutom, så vi blev tvåa av 27 startande! Sjukt kul! :-D Årets sista start, det var så dags då ;-) Som om inte det var nog blev vi också valda till "domarens favorit"!! Han sa något om att "ibland blir man bara förälskad" och att han bestämt sig redan i agilityklassen (som vi diskade oss i som omväxling ;-)) :-D Det var faktiskt ännu roligare än att få pinne :-) Men Ärtan är ju lite speciell, hon sticker ut ur mängden om man säger så. Så liten, men ger ändå allt liksom :-) Här kommer fillmen:

Med flickorna har det hänt så mycket den här sommaren:

- Blenda har blivit helt torr, både på dagen och natten (nästan samtidigt, jag trodde natten skulle ta tid!)

- Ylva började gå vid 11 månaders ålder och går hur stadigt som helst! Hon har blivit så stor!

- Ylva har lärt sig sova i egen säng i eget rum och sover oftast hela natten utan att vakna en enda gång!! Otroligt!

Slutligen har jag börjat fundera på kommande hund mer seriöst... Saknar att ha egen hund! Så nu är rasfunderingarna i full gång. Tyvärr lutar det åt att inte bli en till noffe denna gång, och inte ens en terrier... Vi får väl se!

Tävling i Norrtälje

2011-08-08T22:26:00.000+02:00

Igår var Ärtan och jag och tävlade agility i Norrtälje. Gungbrädan var inte med i agilityklassen, så vi körde den fullt ut. Här kommer filmen:

Hon hoppar kontaktfältet på balansen........ Suck, jag måste verkligen ta tag i det där och TRÄNA de rinnande kontaktfälten... Det har varit alldeles för många avhoppningar på tävlingarna... Så det är bara att lägga om huvudfokus från gungbrädan till balansbommen... Annars är jag väldigt nöjd med loppet! Ärtan river för första gången på tävling, och jag tror att det är det (och kanske lite mitt framförbyte också, men det ser ändå ut som att jag hann med det rätt bra) som gör att hon springer förbi hopphindret efter tunneln. Jag struntade iaf i det och körde vidare, så vi blev diskade. Långhoppet var JÄTTELÅNGT, men Ärtan seglade lätt över det :-D

Hopploppet:

Jag hann verkligen inte med framförbytet efter tunneln, haha! Vilken värdelös sväng det blev där! Måste inse mina begränsningar och kanske ge bakombyten en chans? Vill bara inte hamna i den defensiva fällan, jag vill köra offensivt... Men man kanske ska ha någon form av balans :-P Hon halkar in i slalomet, och det är säkert det som får henne att gå ur. Och har det en gång strulat, så strular det lätt igen. Men slalom känns lite instabilt just nu, jag blev inte helt förvånad att strul dök upp. På de senaste träningarna har hon gått ur efter 10 pinnar flera gånger... Bara att träna vidare, det är väl testfasen som brukar dyka upp i slalom ("Behöver jag verkligen göra ALLA pinnar VARJE gång?!"), som Ärtan nu kommit in i. Bara att härda ut och vara envis :-)

Det absolut bästa med hela tävlingen var dock att vi provade på deras gungbräda efter våra lopp. Eftersom den inte använts i agilityklassen stod den uppställd bland träningshindren. Jag var lite nervös, men bestämde mig ändå för att ta den bra chansen att träna på en helt ny gungbräda. Lät henne banka ned den två gånger för säkerhets skull, så att hon verkligen visste att det var gungbrädan och inte balansbommen. Sen fick hon köra hela - och det gick galant! Den enda som hade hjärtat i halsgropen var jag ;-) Hon sprang ut ända till kanten och var inte ett dugg oroad av åkturen och dunsen! Gjorde en gång till med tunnel innan, och samma fina - perfekta - utförande! :-D Helt UNDERBART! Gungbräda i bana och på tävling känns inte alls särskilt avlägset just nu :-D

På torsdag är det dags för handlingskurs i Huddinge, vi ska gå för vår idol Eva Marie. Ska bli skoj :-D

Lite bakslag

2011-07-29T10:02:00.001+02:00

Igår var vi på Nacka BK igen. Ärtan har inte visat något på benet sen händelsen, så vi hade verkligen tur :-) Vi började med att friska upp minnet med lite bankaövningar, det gick alldeles utmärkt. Sen skickade jag henne på hel gungbräda och då sprang hon som ett jehu upp och glömde stanna?! Hon hoppade alltså av från högst upp... Konstigt eftersom vi just gjort bankaövningen, hon visste alltså att det var gungbrädan och inte balansbommen. Skickade på henne igen och då tvärnitade hon precis vid kanten, verkade återigen vara nära att hoppa av. Det blev ju en jättesnygg gunga av det, men det kändes inte alls kontrollerat. Skickade på henne igen och då saktade hon in halvvägs över, sneglade åt sidan och funderade på att hoppa av :-( Hon fortsatte dock, men stannade säkert en halvmeter ifrån kanten. Jag kunde såklart inte belöna ett så dåligt utförande, utan felade henne och så fick hon göra om. Då sprang hon faktiskt hela vägen upp och stannade kanske en dm från kanten, det är inom godkänt område för mig.

Det positiva är att hon inte visade någon rädsla för att springa på gungan iaf, så olyckan förra gången är glömd. Däremot tyckte hon att det var lite läskigt att hoppa av där uppe, jag misstänker att det är för att det är en ny gunga för henne. Jag körde Frasse i pausen och han gjorde likadant första gången - sprang rakt ut i luften! Så min teori är att Nackas gunga är sen i övertippningen, så de tror att det är längre kvar på brädan än det är eftersom den inte börjar röra sig förrän de är alldeles längst ut.

Efter pausen gjorde vi lite fler bankaövningar, men jag var för nervös att Ärtan skulle göra illa sig igen när hon hoppade upp, så hon märkte det och började själv tycka det kändes obehagligt. Så jag avbröt det direkt och satte ett hopphinder framför gungbrädan istället för att höja fart och självförtroende. Skickade henne två gånger på hopp + hel gunga och de gångerna blev klart godkända! Hon stannade ca 1 dm från kanten båda gångerna, men det är som sagt godkänt. Det kan säkert bli bättre när hon får mer rutin på olika gungbrädor. Så vi slutade iaf med två bra gungbrädor. Men lite jobbigt känns det såklart att vi fick tillbaka lite osäkerhet på gungan... Ikväll kommer föräldrarna hit på middag, då ska jag och Ärtan köra nåt pass på vår gunga här på baksidan för att återvinna lite självförtroende både till hund och förare :-)

Läskig olycka

2011-07-25T21:58:00.001+02:00

Idag åkte vi till Nacka BK för att träna gungbräda någon annanstans än hemma. Jag gick då tillbaka i höjden för att förenkla. Först bara enkel dunkaövning med låg höjd (otroligt att jag kallar det för låg höjd, bara för någon månad sen var det jättehögt! :D), vilket gick alldeles utmärkt. Sen fick hon köra hela gungan där jag pallrat upp den med medhavd pall, så det inte var maximal fallhöjd. Det gick också alldeles utmärkt :-D Hon verkar ha ett alldeles underbart självförtroende på gungan nu, verkligen som natt och dag mot hur det var tidigare :-D Att ställa sig längst ut och invänta dunken är bara kul nu :-) Jag kände att det nog skulle gå att köra fullhög gungbräda, men för att vara på den säkra sidan la jag pallen ner så det inte blev riktigt max, kampade med Ärtan och släppte henne på gungan. Då hände det! Ärtan missbedömde höjden att hoppa upp på gungbrädan och hoppade för lågt, vilket resulterade att hon hoppade rakt in i gungbrädan med framtassarna!!! AJ! Hon gnällde och pep och höll upp vänster ben, jag skyndade mig fram och lyfte upp henne - hon fortsatte pipa!! Paniken steg inom mig, terriers gråter liksom inte, så jag var övertygad om att något hade brutits! Tittade på vänstertassen och i mitt upprörda tillstånd såg jag minsann en böjd tå! Inget blod eller synligt sår dock. Ställde ner henne på marken och nu hade hon slutat pipa, men haltade grovt, stödde dock på vänsterbenet. Medan jag började ringa föräldrarna (jag var mentalt på väg till veterinären) gick vi försiktigt framåt. Fick inte tag på föräldrarna, och det var lika bra det, för för varje steg blev tassen bättre... Efter några minuter markerade hon inte på den alls! Jag lyfte upp och tittade igen, och jag måste inbillat mig den böjda tån ;-) Inte en skråma på tassen, och när vi gick en liten runda gick hon helt rent! På väg tillbaka till planen var hon tipptopp igen och ville träna vidare!! Ja eller hur! Det kunde hon ju glömma, men vilken TUR vi hade! Det gjorde väl bara fruktansvärt ont just vid kollisionen, tack och lov verkar det inte vara något värre... Dagen har förflutit med kortare koppelpromenader och ingenting har hon markerat på benet, puh! De är ganska hårda ändå våra små vovvar :-)

Självklart fick hon, som sagt, inte träna vidare, men jag testade att låta henne gå upp på gungan en gång till (utan att den tippade över) bara för att se att hon inte förband gungan med det onda och därför blivit rädd för den. Så verkar inte vara fallet, utan hon skuttade så glatt upp på den och kampade lite! PUH igen!! Bara att hoppas att det håller i sig, så hon inte får för sig något till senare :-) Nu får hon vila från träning några dagar, så åker vi till Nacka BK igen i slutet av veckan (om hon fortfarande inte visat något på benet, såklart) och jobbar vidare!!

Gungbrädan...

2011-07-23T14:01:00.000+02:00

Usch, verkligen vidrigt det som hänt i Norge. Det går inte att komma ifrån att ju närmare en själv det händer, desto verkligare och läskigare känns det. Det är verkligen en helt sjuk värld vi lever i, och naturligtvis blir man lite ångestladdad när man nu satt barn till den världen... Många tankar går till Norge denna dag.

Det känns lite konstigt att vara så otroligt glad av ett litet löjligt gungbrädepass som vi nyss var ute och genomförde, men sånt är ju livet. Små och stora grejer, bra och hemska grejer. Vi gick iaf upp på hel gunga igår, vilket gick helt enligt planerna, och idag satte jag på hopphinder både före och efter. Då gick det ännu bättre! Hon taggar igång och får upp farten av hindret innan, så gungbrädeutförandet blev ännu bättre!! Fin fart ända upp, klart godkänt den gången jag halkar efter också tycker jag. Hon känns också stabil att inte hoppa av för tidigt, en gång sprang jag på en bit efter gungan och hon står kvar så snyggt så! :-D Hon är så taggad på gungbrädan nu att hon t.o.m tjuvstartade en gång!! Lilla gumman :-) Filmen kommer här:

Döttrarna

2011-07-22T09:35:00.000+02:00

Det var länge sen jag uppdaterade om döttrarna, det har blivit mycket träning i bloggen på sistone :-) Ärtan bor hos oss just nu, föräldrarna är på båtsemester med Frasse, och då försöker vi träna gunga varje dag. Ärtan ska få bo här lite oftare framöver också, så jag lättare kan smita iväg och träna ibland. Får man bara till en träning varannan vecka känns det inte som att vi kommer någonstans... Det går jättebra med Ärtan och barnen nu, Ärtan har varit lite nervös när Blenda var yngre och mer "gåpåig", men nu har hon insett att jag har koll på dem och nu kan hon själv välja att lägga sig i soffan och vila fast ungarna hoppar och busar där! Härligt!! Blenda är jätteduktig och vet att hon inte får gå fram till en hund som vilar. Öht så går hon sällan fram och tar närkontakt, hon pratar mer med dem eller bara struntar i dem. Ylva har såklart inte lärt sig ännu, och har ganska nyligen börjat bli intresserad av vuvvar. Hon är lite senare där än vad Blenda var. Men även hon har börjat lära sig att hon inte får krypa fram till Ärtan hur som helst.

Ylva fyller snart (10/9) 1 år och gör framsteg hela tiden. Nyligen fick hon fem tänder på mindre än tre veckor!! Hon kan stå utan stöd längre stunder, men tvivlar själv på sin förmåga än så länge ;-) Annars kryper hon omkring lagom fort (supersöt krypstil, hon lyfter händerna jättehögt :-D) och reser sig och går mot allt tillgängligt. Hon är fortfarande en mycket glad bebis, som är duktig på att sysselsätta sig själv. På sistone har hon dock börjat utveckla lite humör, vilket känns skönt faktiskt. Annars skulle hon bli totalt överkörd av storasyster... Om Blenda tar något som Ylva håller på med, vrålar hon nu i högan sky, grabbar tag i närmaste Blenda-kroppsdel och biter. HÅRT. Tjaa, hon är ju döpt efter vargen... ;-)

Blenda håller på att bli blöjfri. I princip allt kiss kommer i toaletten nu för tiden, medan vi har en bit kvar med nr 2. Det känns ändå som att vi går åt rätt håll! Äntligen! Jag hade ambitionen att hon skulle bli blöjfri tidigt, men hon har verkligen varit noll intresserad :-( Så det var bara att ge upp. Men nu verkar det som tur är gå... *Peppar peppar* Annars har hon blivit rätt avis på lillasystern och försöker som sagt ofta sno hennes grejer... Men i grunden älskar hon Ylva och är sååå förtjust. Så fort de varit ifrån varandra en stund (middagsvilan t ex) måste hon pussa och krama lillasystern :-)

Idag är sista dagen Kristofer jobbar, sen blir det 4 veckors semester! Ska bli så skönt att få lite avlastning! Även om jag verkligen älskar vardagen ihop med mina två busfrön blir man såklart trött och slutkörd. Ylva vaknar fortfarande 3-4 gånger per natt... Blenda går ju inte på dagis ännu, så det är minst sagt fullt upp på dagarna. Jag har märkt att många har det äldre syskonet på dagis när de är hemma med småsyskon, vilket i mina ögon är helt absurt, även om jag i vissa stunder kan förstå det ;-) Men för mig är dagis ett absolut sista alternativ att ta till om man verkligen måste jobba, men jag har tyvärr upptäckt att jag är ganska ensam om att tycka så :-( Så det är ganska tomt om äldre barn om dagarna, men som tur är har vi världens bästa öppna förskola dit det iaf ibland kommer lite äldre barn! Så vi klarar oss bra ändå :-) Här kommer lite bilder:

Ylva älskar att "cykla" :-D Blenda också, men hon cyklar på riktigt :-)

Syssling Matilda har en supermysig lekpark i närheten av där hon bor, med en jättestor plaskdamm med tillhörande badleksaker man kan låna!

Ylva börjar bli så stor... Kan nästan gunga såna här själv...

Blenda är fullkomligt tokig i bär! Jag har inte hittat ett enda bär hon inte tycker om än... Här är världens största jordgubbe ;-)

Plaskisen hos Matilda igen... Jag vet inte hur jag ändrar ordningen på bilderna ;-)

Vår pool hemma går bra den med! :-)

Dagens träning

2011-07-20T14:12:00.001+02:00

Idag har vi tränat gungbrädan igen! Jag gick ganska fort fram, för även vid högre höjder har hon samma fina attityd, och hon springer på ända ut varifrån hon än hoppar upp. Tyckte det gick helt strålande! Gick in och åt lunch och sen gick vi ut igen bara för att filma ett par repetitioner, fast jag egentligen kände att det räckte... Man ska aldrig "bara göra liiite till"!! Det blir alltid dåligt!! Nåja, det var väl ingen katastrof, men första gången hoppade hon helt sonika av när hon kom fram till slutet av gungan (??!), som tur var hade jag råkat trycka på avstängningsknappen istället för filmknappen, så det blev inte filmat :-P De två nästföljande gångerna, som filmades, kändes inte alls hundra heller. Första gången springer hon ut rätt långsamt, fast gång nr 2 är faktiskt helt okej. MEN hon är ju inte rädd, inte för fem öre :-D Det är märkligt det där hur ens "krav" för att bli nöjd automatiskt skjuts fram ju bättre träningen går. Jag menar, hon saktar inte in när gungan börjar röra sig, utan springer ända ut, hon är som sagt inte rädd, det är bara det att hon skulle kunna springa lite fortare ;-) Men jag upplevde alltså att hon gjorde det passen innan lunch, och dessutom har vi inte kört hel gunga så här förut, så jag kanske har för höga krav :-) Här kommer filmen iaf!

Hennes hastighet är beroende av min hastighet ser man ganska tydligt. Gång 1 väntar hon verkligen in mig... Men jag tror inte att jag orkar försöka träna bort det nu, kanske kan vi fila på det nästa år eller så... Nu känns det viktigaste att få henne att springa ända ut bara, och tycka att gungan är det roligaste som finns, och det tycker jag ändå att vi kommit en bra bit på! Man måste ju ändå vara realistisk med hur mycket man orkar och hinner träna, och jag får väl springa på på tävlingar helt enkelt, så jag hinner rusa bredvid henne på gungan! :-D

Projekt gungbrädan fortsätter!

2011-07-19T21:28:00.001+02:00

Idag var Malin, Ella och Siri över på lunch, och naturligtvis tränade vi gungbräda efteråt :-)

Min nya plan är alltså att skrota "spring upp och kampa längst ut" och istället jobba vidare med att banka ned gungbrädan, men förskjuta hennes påhoppningspunkt så att hon successivt springer längre och längre på gungan för att komma till slutet. Hmm fattar man vad jag menar? ;-) Jag upplever att Ärtan, och ofta hundar i allmänhet, börjar tveka när de gör hela gungbrädan just när den börjar tippa över. Och med tidigare träningsplaner tränade jag aldrig "fortsätt springa ut fast den börjar röra på sig", utan bara slutskedet av gungan och att springa upp på den utan att den rörde sig... Men den nya planen verkar funka riktigt bra! Jag gick tillbaka i början när det gäller höjden och hade lite lägre än hon klarat av som max, och varierade påhoppningspunkt och sen höjde även successivt, så i slutet var den nästan lika högt upp som hon klarat max tidigare. Det funkade lysande! Ingen som helst tvekan, och hon springer verkligen ända fram till kanten! Jag är jättenöjd, och taggad att fortsätta träningen! Lätt när man har en gungbräda på baksidan :-D Film på två ihopklippta pass:

Träning!

2011-07-17T21:48:00.000+02:00

Idag har vi varit iväg och tränat med Malin, Ella och Siri! Ärtan och jag tränade lite allt möjligt. Först kommer här film på en handlingsövning där jag testade två varianter:

Framför allt blev jag positivt överraskad över vad följsam Ärtan var! Trots den lockande felaktiga tunnelöppningen, som verkligen ligger nära hindret hon tar innan, lyssnar hon klockrent på mina signaler och tittar inte ens på den öppningen!! Sen tar hon tråcklingsarmen jättefint båda gångerna! Andra gången passade jag på att belöna där, för vi har verkligen inte tränat det där särskilt mycket! Kanonduktig Ärta mao! :-) Det vi måste träna på är bakombyten i tunnlar... Som synes fulsnurrar hon fortfarande efter den sista tunneln när jag bytt bakom... Men hur ska man göra när det blir en fulsnurr VARJE gång, hur supernoga man än ropar och står placerad (tränade detta separat förra gången vi var på SSBK, och inte en enda gång kom hon ut rätt när jag bytt sida)?! Det är som att hon stänger av öronen helt när hon kommer in i en tunnel... Annars har jag inget att klaga på i den kombinationen :-) Mjo, det skulle väl vara att jag följer med henne lite för långt upp första gången vi tar hopphindren bredvid varandra och därmed trycker ut henne lite onödigt långt... Jag måste helt enkelt börja lita på henne mer...

Övrig träning:

Gungbrädan - Banka ned går riktigt, riktigt bra! Jag kunde höja rätt mycket så den var högre än halvvägs upp. Då tvekade hon först att hoppa upp på den, men sen var det ingen tvekan när hon väl hoppat upp! Och hon gjorde den flera gånger på den höjden med bravur! Det bästa är att det finns inte en tendens att hoppa av för tidigt - även när hon då tycker det är lite högt står hon tålmodigt längst ut och väntar jättefint på smällen! Jag belöningsplacerade mycket bättre den här gången också! Springa upp och kampa däremot fungerar inte alls. Jag kan inte lösa det praktiska med att få iväg henne, hålla reda på leksak och hålla i gungbrädan samtidigt! Det blir bara pannkaka av det hela och jag är rädd att hon upplever det jobbigt då. Så nu har jag en ny plan... :-)
Slalom - jag ville ha en bild på Ärtan i slalom, så då blev det automatiskt att vi körde slalomet några gånger. Jag passade på att träna svåra vänsteringångar och de satt 100%!! Däremot gick hon ur slalom för tidigt ett par gånger, men vi har inte tränat slalom på väldigt länge, så det tar jag inte så allvarligt på.
Balansbom - Hon smet upp innan jag satt på hjälpplankan och den gången hoppade hon över kontaktfältet :-/ Med hjälpplanka var det däremot 100% rätt sen! Bara att fortsätta nöta tror jag :-)

Ingen semester!

2011-07-13T22:34:00.000+02:00

Nej du Leo, här är det ingen semester, bara från tävlingar! ;-) Träningen försöker vi hålla uppe, Ärtan har ju sommarprojektet "gungbrädan" som är mycket viktigt. Nästa tävling är 7/8, och alltså har vi väldigt bråttom att träna in gungbrädan så den sitter! Men mer om den längre ned...

Frasse skrev ju i senaste Norfolk Nytt, med viss hjälp av mig. Det var mycket klagomål, och Ärtan tände såklart till och håller på och fnular på en replik till nästa Norfolk Nytt.. :-) För att visa att Frasse faktiskt inte är helt bortglömd, som han påstår, kommer här en film från kantarellsökkursen som han gick med mamma och pappa i våras! Superduktig var han såklart, och föräldrarna med! De försöker hålla träningen uppe nu, så får vi se om han kan hitta några vilda kantareller i höst :-)

Jag vet att jag är nördig, men nu är fallet så att jag införskaffat en gungbräda... Agilitygungbräda alltså! Det är ju egentligen till vårt företag (kika in på www.hundkursbiten.se nu är den officiell :-)), men innan kurserna drar igång i augusti får den stå här på vår baksida. Perfekt eftersom Ärtan som sagt har "projekt gungbräda" i sommar!! :-D Hann med ett kortkort pass häromdagen, och pappa filmade. han lyckades dock bara filma tre repetitioner ;-)

Intressant iaf! Gång nummer 1 är i princip perfekt tycker jag (hon har lite väl mycket fokus på mig egentligen, det beror på att jag tagit fram världens roligaste leksak, dvs en pipleksak som fortfarande PIPER! Tränar jag med en opipande leksak tittar hon rakt fram/ned i backen märkligt nog, vilket egentligen är bättre), och så såg flertalet repetitioner ut innan pappa började filma också. Gång nummer 2 belönar jag trots att hon börjar hoppa av innan gungbrädan slagit ned ordentligt. Jag ångrade belöningen redan när jag gjorde den, men då var det liksom redan för sent... ;-) Gång nummer 3 tar hon tydligen fasta på detta och hoppar tydligt av för tidigt... Duktiga jag håller inne belöningen ;-) Gång nummer 4 och 5 som inte filmas blir då genast perfekta, som nummer 1!! Tycker det är härligt att hon så snabbt rättar sig - kanske börjar hon förstå att hon måste vänta på nedslaget? Detta visar iaf att jag måste var SUPERnoga med att inte belöna för ens tendens till avhopp... ;-) Annars tycker jag att det gick KANON! Fantastisk attityd, inte en tendens till rädsla eller tvekan, fast fallhöjden nu är såpass hög att jag tror att det var här hon började tveka förra året när vi tränade. Korkade jag höll ju på och belöna med godis istället för leksak då... Träningen att hon springer ut till kanten och kampar medan jag håller i gungan funkade också jättebra denna gång, ingen tvekan! Hon klarar dock inte av att kallas in över gungan om jag står vänd mot henne i slutet av gungan och väntar, då hoppar hon av... Verkar vara samma sak som när hon springer förbi hopphinder när jag står vänd mot henne, alltså ingen gungrädsla som gör det - en skön upptäckt! För står jag vid sidan av, i hennes färdriktning är det ingen tvekan! :-D

Uppdatering

2011-06-11T22:34:00.000+02:00

Det har hänt en hel del här, men jag har aldrig tid att blogga, så det blir en snabbuppdatering!

Vi har tränat och gått kurs! En väldigt inspirerande kursdag för Eva Marie Wergård, uppföljning av kontaktfältskursen i april. Fick en ny plan för gungbrädan, så nu känns det riktigt roligt och motiverande att träna den! I korthet består planen av två delar: dels stå vid slutet av gungan och hålla emot den så den inte vippar och belöna Ärtan med kamp där uppe. Om och om igen. Del två är att fortsätta jobba med att hon hoppar upp på sidan av den och kutar ut längst ut för att få leksaken. Eftersom jag inte känner att jag har tid att träna in något bra kontaktfältsbeteende med hjälp av target ska jag försöka mig på en liten genväg och bara fokusera på att INTE belöna om hon hoppar av innan den smällt i marken. Jag ska vara snabb med leksaken och bara belöna längst ut. Ska även ta hjälp av t ex bord när vi kommer upp på högre höjder, så att hon fortfarande kan hoppa upp på sidan och trycka ned den själv. Vi fick iaf till det supersnyggt på kursen, så nu är jag taggad :-D

Plankan på balansbommen har jag flyttat upp en stegpinne. Hon har hoppat över kontaktfältet de senaste tävlingarna och även på träning MED planka när den legat på gamla stället. Min teori är att hon blivit snabbare på balansbommen och därmed blivit mer långgalopperad och då är plankan för långt ned för henne. Nu när jag flyttat upp den ser det bra ut igen, bara att hoppas att polletten trillar ned snart.

En annan sak EM sa som gjorde mig väldigt glad var att hon reagerat på att Ärtan hoppade så snävt och bra! :-D Detta av anledning att jag hörde mig för om privatlektion i hoppteknik - EM tyckte inte att det behövdes! Nu var det rätt låga hinder vi körde på, men EM tyckte att jag skulle höja höjden successivt och också träna raksträckor med varierande hopphöjd. Med långhoppet ska jag sätta det runt ett vanligt hopphinder och se om det hjälper henne att taxera inför det.

Frasse går det ingen nöd på!! Han går kantarellsökkurs och rapporterar på mammas blogg: http://hantverkochhundar.blogspot.com/

Sista tävlingen...

2011-05-29T22:05:00.003+02:00

... för våren var igår, lördag, på Väsby BK. Iaf sista officiella, vi ska tävla här i Nacka på Nationaldagen, men det är "bara" en inoff. Så sista chansen att knipa en uppflyttningspinne. Tyvärr tog vi den inte, men vi var väldigt nära!

Dagen började med hoppklassen, en rolig och lätt bana - fartig utan direkta "fällor". Ärtan kändes rätt galen under loppet, hon bjäbbade som aldrig förr (jag får nog börja vänja mig vid det... ;-)) och det kändes som att hon sprang på riktigt bra! Jag har dock inte sett filmen ännu, så då vågar man inte riktigt säga vare sig bu eller bä när det gäller den saken ;-) Många bra saker i detta lopp, men tyvärr slutade det i en diskning. Jag TROR (har som sagt inte sett filmen) att jag hade för bråttom mot ett hopphinder efter en tunnel och att det stressade Ärtan att springa bredvid, en vägran alltså och jag fick krångla tillbaka. Det ville sig inte bättre än att man skulle ta exakt samma sekvens en gång till och då hade Ärtan fått för sig att just det hopphindret var konstigt, så fast jag (tycker att jag) visade tydligt sprang hon förbi det ännu en gång! Och valde att hoppa det åt fel håll när jag återigen tog tillbaka henne - alltså diskning... Det är så lätt hänt, precis vad som helst kan hända i agility! :-) I övrigt kändes det som sagt som ett mycket bra lopp. Jag är framför allt nöjd med hur hon tog slalomet. Slalomet var precis efter en lång, böjd tunnel så Ärtan kom ut i en väldans fart - det var PRECIS att hon klarade av att parera farten och inte missa andra porten! Men hon växlade alltså ned precis så mycket som behövdes och presterade en strålande slalom! Många andra (framför allt i large förstås - de hann knappt se slalom innan de var i det) hundar hade problem med detta, och Ärtan har haft väldiga problem tidigare när vi tränat, att klara av att hålla ihop när hon dundrar in i slalom i för hög hastighet. Ofta blir det så att de missar port två för att de helt enkelt inte hinner svänga. Men nu höll hon alltså in precis tillräckligt mycket (jag hann få hjärtat i halsgropen, så nära var det att hon missade port 2), så jag är otroligt stolt :-) Jag fick loppet filmat, men har inte fått lägga vantarna på filmen ännu, så den kommer :-) Redigerat: här är filmen!

Sen var det dags för agilityklassen och döm om min glädje när jag såg att gungbrädan inte var med!! Det betydde att vi kunde köra på allvar hela banan! :-D Nu vet jag inte vad det var som var den stora boven - att vi gick lite längre uppvärmnings- och nedvarvningspromenader, eller (som jag mest tror) att jag tog ut henne ur buren för att ladda upp henne alltför tidigt inför starten - men hon var inte alls lika taggad i agilityloppet som i hoppklassen. Hon morrade inget i dragkampen innan start och hon bjäbbade inte inne på banan. Sprang gjorde hon förstås, men inte riktigt lika snabbt som hon kan. Möjligen skulle det gått bättre att tända henne om banan varit lite klurigare, så jag fått jobba och satsa mer, nu blev även jag lite avslagen och mer sprang bredvid... Skitsamma, ett bra lopp blev det ändå (väldigt fint och snabbt slalom), felfria ända till balansen, då min kära Ärta satsade allt hon hade och hoppade över kontaktfältet.... 5 fel och en fjärdeplacering istället för vinst och pinne (hon var, om jag minns rätt, flera sekunder snabbare än vinnaren), men så är det :-) Alltid något litet som går fel :-) Här kommer filmen:

Ovan nämnda hoppklasssekvens där hon sprang förbi hopphindret efter långa, böjda tunneln fanns med här också, och om man tittar noga så vobblar hon lite och hoppar det hindret snett. Hon tyckte fortfarande att det hoppet var konstigt!! (det är det hoppet mellan lång, böjd tunnel och däcket)

Så för att summera vårens officiella tävlingar:

100 % rätt på platta tunneln!
Slalom perfekt 6 gånger av 7!!
Långhoppet har inte varit med alla lopp men i dem det varit med har hon klarat det! (Slog dock i i ett lopp)
100 % starter! Stabila och pålitliga! Jag oroar mig inte, tittar inte ens bak på henne när jag går iväg och vågar t.o.m koppla loss henne och lämna innan domaren blåst!
100 % bakombyten i tunnlar! Även de gånger det blivit fel innan och bytet blivit väldigt snävt!

OM jag är nöjd?! :-D

Det vi nu behöver träna på är såklart balansbommen och gungbrädan - det blir sommarens stora projekt. Sen behöver vi träna vidare på våra starter, även om de (peppar, peppar) är ruskigt stabila vågar jag inte lämna henne längre sträckor ännu pga risken att hon springer förbi första hindret. Vill även fokusera på explosiviteten, så hon inte förlorar den i starterna. Långhoppet behöver vi också träna mer, både ensamt och i kombination så jag slipper oroa mig. Skulle även vilja komma över någon hopptekniksövning som fokuserar på långhopp. Annars är det förstås allmän hoppteknik och även handling som behöver filas på, så kommer vi att bli ännu farligare i höst :-D

Det allra bästa är dock att det t.o.m är ännu roligare än jag föreställt mig att tävla med Ärtan och vi känns redan som ett team :-) Hon är också världens enklaste hund vid sidan om banan - hon bryr sig inte ett dugg om de andra hundarna, och hon vilar faktiskt i sin bur i pauserna. Hon kan nästan se lite loj ut när vi värmer upp inför ett lopp, men på banan blir hon 4,5 kg fokuserad terrierglöd! Ja mycket lovord blir det men jag är bara så otroligt nöjd och glad över vår roliga, fina lilla Ärta, som är så otroligt duktig fast vi egentligen tränar så lite!! Vi hade verkligen tur som fick en liten formel 1-noffa :-) <3

Härlig känsla!!

2011-05-22T18:45:00.001+02:00

Helgen har minst sagt varit fullspäckad med hundaktiviteter! Igår lördag var vi först iväg till Nynäshamn och tävlade agility! Det gick SKITBRA (ursäkta språket!)!! Två diskningar blev resultatet, men vilken känsla vi hade på plan! Både Ärtan och jag var grymt laddade (jag lite för mycket i hopploppet... ;-)) och gav järnet! Vi sprang som bara den och hade så roligt! Nånting bara hände och vi kändes som ett riktigt team på banan, underbart! I agilityloppet provade jag på att göra ett bakombyte på däcket, något vi aldrig gjort förut. Ärtan höll kursen bra, men stressades av bakombytet så hon hoppade av för tidigt och kraschade rakt in i det! När jag skickade henne igen på det hade hon ingen fart utan klättrade igenom det, envis är hon iaf :-D Det gick ett sus genom publiken, och hade hon inte vunnit deras hjärta enbart med sitt utseende och sin stil på banan, så vann hon dem där ;-) Ja, det kändes faktiskt som att Ärtan blev en liten publikfavorit. Jättemysig tävling var det i Nynäs, trevlig stämning och härliga funktionärer. Kanske är jag färgad av att alla, som sagt, hejade på Ärtan ;-D Slalom var två hinder efter däcket, och hon var uppjagad av däckkraschen och slarvade därför i slalomet. Jag tog om, det blev rätt, och jag belönade. Här kommer filmen! (dubbelklicka på själva filmen så öppnas den i Youtube - då kan man se den större!)

Titta vilken sprutt hon har! :-D

Hoppklassen var jag kanske lite övertänd i ;-) Jag gick in sist och med en otrolig känsla att bara köra så det ryker. Och det gjorde vi iaf!! Tyvärr vrålade jag "fram" vid fel tillfälle och Ärtan gjorde rätt och sög rakt mot en tunnel, det var bara det att det var ett snett hopphinder vi skulle tagit egentligen.. Fick stopp på henne och fem fel. Sen sprang hon förbi sista hindret, antagligen hade jag släppt det mentalt. Så disk igen, för jag brydde mig inte om det utan belönade. Ytterligare ett lopp jag är grymt nöjd med! Film:

Direkt från Nynäs for vi till Ärtans uppfödare Sanna och Mattias och hälsade på! Även Ärtans syster Tyra var där med matte och husse. Vi gick promenad till Rosendal (på Djurgår'n), jättemysigt ställe och bilder finns längst ned i inlägget! Sen jättegod middag. Men under middagens gång tog jag tyvärr slut, och jag tillbringade nästan resten av kvällen på deras soffa :-( Ber så mycket om ursäkt men det gick bara inte. Sover så dåligt och så igång hela dagen... :-(

Var på vippen att strunta i tävlingen på SSBK idag, men Ylva väckte mig redan 05.30 och ville inte somna om, så då tyckte jag att jag ändå kunde gå upp och åka iväg. Väl på plats var det jättetrevligt, så många bekanta! :-D Agilitybanan var rätt enkel, men jag lyckades ändå tappa bort mig (mitt på en raksträcka!!) och visa fel och få oss diskade, men det gjorde inget eftersom vi ändå inte kan gungbrädan och hade varit tvungna att diska oss iaf :-) Film på loppet:

Jag är jättenöjd över att Ärtan ger allt fast hon rimligtvis borde vara trött efter en så fullspäckad gårdag! Hon är en riktig drömhund :-D Så enkel vid sidan om plan också, hon bryr sig inte om någon av de andra hundarna, vaktar inte lägerplats osv ;-) Måste ärligt talat nypa mig i armen ibland för att se att hon verkligen är sann!

Hopploppet var jag klantig i igen... Denna gång en liten felplanering... Tänkte försöka hinna med ett framförbyte efter en raksträcka med däck och kort, rak tunnel... Ja det låter utopiskt, men jag vill faktiskt ändå ge mig själv "klick" för att jag vågar satsa på offensiv handling ;-) Det är så fruktansvärt KUL att ge järnet på banan :-D Men ibland skiter det sig då :-) Iaf, när jag kutade för att hinna glömde jag bort att visa Ärtan tunneln :-O Jag bara utgick ifrån att hon skulle ta den... Så rutinerad är hon inte, utan hon sprang såklart med mig bredvid... Så där fick vi en vägran. Resten gick prickfritt och vi kom på tredje plats med en bra tid!! Se bildbevis:

Bara några tiondelar efter vinnaren... Jaja, pinnen är inte långt borta! Skitsnygga slalom i båda klasserna idag för övrigt :-D Här kommer filmen:

Till sist bilderna från Rosendal:

Ärtans syster Tyra! <3

Blenda hittade en tidning att "läsa" :)

Gaah! :-)

Stenlammet var såååå roligt...

...så när vi skulle gå därifrån blev Blenda arg och föll ihop och vägrade gå... :-P

Föll på eget grepp

2011-05-15T22:14:00.000+02:00

Idag har jag varit iväg till Visättra och dömt deras agility-KM. Roligt att leka domare ibland på små tillställningar, man får också en större ödmjukhet och förståelse för våra riktiga agilitydomare - det kan bli riktigt knepigt ibland! Och att orka fokusera på ekipage efter ekipage... Idag dömde jag väl 10 st, en vanlig domare kan ju döma flera hundra på en dag!! Hur orkar de?! Mycket imponerande! :-) Jag ritade banorna själv och blev riktigt nöjd med KM-klassens bana. För en gångs skull tänkte jag på att start och mål ska vara på samma sida banan (så inte tidtagarna behöver springa) och även på att banan skulle vara lättdömd så inte jag behövde springa efter hunden hela tiden. Det funkade riktigt bra! Sen hade jag en tanke bakom banan som gjorde den lite "Kickig"... :-)

Jag tjatar alltid på mina kurser att det är bra att ha ett "sväng tvärt"-kommando att ta till när hunden är i en tunnel, och att man öht ska prata med hunden när den är i tunneln så den vet vart man är. Om man t ex byter bakom när hunden är i tunneln och inte säger nåt vet ju hunden ofta inte om det och kommer ut och tittar åt fel håll, kanske t.o.m snurrar (och tiondelar går förlorade...). Så denna bana ville jag testa folks förmåga att kommunicera med hunden när den var i tunnlar, så på ett ställe hade jag gjort så att det var viktigt att gasta så hunden visste åt vilket håll den skulle, och på ett annat kunde man tjäna en del tid om man hade ett "sväng tvärt"-kommando. Som domararvode fick jag köra ett varv med Ärtan på banan, och ja... Vi föll på eget grepp! Jag har ju inte tränat in något "sväng tvärt"-kommando trots mitt egna tjat (har alltid prioriterat nåt annat jag sett som viktigare just då), och hon verkar öht vara helt ovan vid att lyssna på mig i tunnlar.. För i första tunneln hade hon ingen aning om att jag bytt sida utan sökte framåt mot slalomet istället... Även på det andra stället fick hon en rätt stor sväng. Så nu MÅSTE vi ta tag i detta och bli svängexperter i tunnlar! :-D

Annars var jag jättenöjd med loppet. Ärtan tyckte vädret var äckligt, vill inte bli blöt om tassarna, och struttade omkring som en adelsdam med förnärmad min innan start... Men väl på banan kändes hon som vanligt :-D Huddinge HU har ett däck som ser lite annorlunda ut mot vad vi är vana vid, så jag saktade in inför det för att inte stressa Ärtan - larvigt tyckte hon och flög fint igenom däcket och fortsatte som en kanon in i platta tunneln (med lååångt släp - men inga problem! :-D). "Hjälp jag hinner inte med, jag måste kuta på" tänkte jag och det är alldeles UNDERBART att få tänka så igen :-) Förlåt Frasse, men det har nog aldrig hänt med dig, älskade Korv :-) Pga att jag kom efter där missade vi ett hopphinder, och jag fick improvisera in ett bakombyte vid den första tunneln. Detta bidrog nog till att hon inte alls fattade att hon skulle svänga efter den, jag hann inte ropa så mycket som jag borde. Även vid tunnel två blev det ett tajt bakombyte, men hon känns stensäker på bakombyten i tunnlar nu! *Peppar* *Peppar*. Vidare fick jag rapport om att A-hindret var jättesnyggt (jag vågade inte titta utan sprang på som en dåre framåt, men tydligen sprang hon långt ned på kontaktfältet), jag kände återigen att jag inte hann, utan fick göra ett blindbyte när hon var i tunnel 3, innan slalom... Men det gick jättebra och hon tog hela slalomet. Här var väl det enda som jag är mindre nöjd med - hon hade inte riktigt sånt tryck i slalomet som hon kan ha... Men men det får man väl förlåta. ;-) Sen var det dags för balansbommen och den ville hon inte ta alls, hon struntade i den och tog tunneln under en gång till istället :-) Balansbommen hade inte matta, utan var målad med sandfärg och det har hon aldrig sprungit på förut. Inte läge att börja träna det där, utan hon fick leksak efter tunneln, och jag är supernöjd ändå :-)

Men i agilityloppet på lördag (vi kan ju ändå inte tävla på riktigt då vi inte kan gungbrädan ännu) ska jag belöna efter slalom om hon tar hela. Känner att jag behöver belöna upp det lite igen, så vi får tillbaka vårt superslalom :-) Dock otroligt nöjd att hon hittills i år har 100% rätt på slalom i tävlingssituationer! Inte så dumt :-)

Inofficiell agilitytävling på Nacka BK

2011-04-28T12:55:00.000+02:00

I måndags var det äntligen dags för att starta upp tävlingsåret med en inofficiell tävling på hemmaplan, Nacka BK. Eftersom det var öppenklasser var båda vuvvarna anmälda. Dagarna innan tävlingen började jag få "ångest" för jag kom på att Ärtan inte tränat platta tunneln på nästan ett halvår, och hon har ju en historik med tävlingar där hon ALDRIG tagit platta tunneln, utan alltid sprungit bredvid. Hon kan göra det ibland på träning också, även om hon alltsomoftast tar den jättefint och glatt. Så jag vågade inte riskera att den här tävlingen skulle bli ännu ett misslyckande - jag är rädd att det blir ett befäst tävlingsbeteende också, att strunta i platta tunneln... Så jag hade redan innan bestämt mig för att antingen ha en medhjälpare som höll upp släpet, eller också springa en alternativ väg med Ärtan så vi slapp den. När vi kom till tävlingen var platta tunneln placerad precis vid bankanten (det är ju det vanliga, så funktionärerna ska ha lätt att fixa till den mellan varje ekipage) så jag engagerade mamma som tunnelhållare och fick grönt ljus för detta av både domare och funktionärer :-) Så både agility- och hoppklass blev rätt korta banor för Ärtan, men vi LYCKADES och det blev riktigt, riktigt bra! Mitt stora mål med tävlingen var att Ärtan skulle få en positiv tävlingsupplevelse (jag har ju upplevt att hon haft lite, lite "scenskräck"), och det fick hon definitivt :-)

Hon kändes jättefin i loppen - precis som på träning! Scenskräcken märkte jag inget av, det märks att hon mognat och blivit mer rutinerad och kunnig sen förra årets tävlingar. Det är ju nästan ett år sen, så det kanske inte är så konstigt :-)

Jag är jätteglad för att slalomet satt så fint, hon ligger verkligen i svängarna och gruset flyger åt alla håll :-D Och ingen missad port, hon samlade ihop sig jättefint inför det. Sen satt ju däcket som en smäck, trots att vi inte tränat det heller på ca ett halvår. Men det har vi aldrig haft problem med (tacka vet jag att shejpa in däcket!!), men man vet ju aldrig i tävlingsmiljö! Bakombyten i tunnlar var inga som helst problem, hon suger härligt in i dem och i agilityklassen kunde jag släppa henne tidigt och byta bakom, och i hoppklassen blev det ett ganska snävt byte - ändå inga problem!! Sen köper hon handlingen i början av hoppklassen väldigt bra med tanke på vad lite vi faktiskt tränat på sånt. Dock märkte jag att hon blev lite förvirrad - hon började bjäbba där, och jag tror det är en bidragande orsak till att hon hoppar de hindren riktigt dåligt. Hon var som sagt lite förvirrad för att hon inte är van, och då saktar hon också ned och får därför ännu svårare med hopphindren. Hoppet efter den blå tunneln i hoppklassen hoppar hon däremot alldeles utmärkt. Mer hoppteknik måste vi träna ivf! Höjden på den här tävlinge var ca 31-32 cm så det var riktigt högt!

Frasse var med och motionerade och det känns verkligen som rätt beslut att ha pensionerat honom. Agilityklassen gick helt okej:

Man ser att han tycker att hopphöjden är riktigt jobbig, och det är den som håller nere hans fart. I hoppklassen var det ännu värre, jag orkar inte ens titta på filmen. Jag kunde GÅ runt bredvid honom om jag velat, han var SÅ långsam! Men det var väldigt varmt, och vi hade glömt buren så han stod och vaktade vårt tält hela väntetiden mellan klasserna så han var väldigt trött när det var dags för hoppklassen. Men framför allt är det hopphöjden som dödat Frasses glädje för sporten. För det kändes lite så i hoppklassen: han tyckte inte att det var särskilt roligt (!!!!) utan gjorde det "bara för att". Det blir bra för honom att bli agilitypensionär nu. Han får följa med och träna när vi tränar ensamma, annars får han satsa på annat. Spår älskar han ju t ex. Och nu i juni ska han få gå på kantarellsökkurs med mamma och pappa, vi gav dem det i födelsedagspresent :-) Så det går ingen nöd på herr Korv!

Det är ännu en bra sak med Ärtan, att hon är outtröttlig. Hade ju glömt buren till henne också, och även om hon inte vaktar så vilar hon ju inte direkt mellan loppen. Märkte ändå ingen skillnad på henne i de olika loppen, hon är som en duracellkanin ;-) Jag har faktiskt bara sett henne trött en enda gång i hennes liv, det var en av noffeträffarna, då hon var igång HELA dagen med olika aktiviteter. Då låg hon som en liten fäll i soffan på kvällen :-) Hon verkar fortfarande vara okänslig för värme också, bara hoppas att det håller i sig :-)

Hårdträning...

2011-04-13T13:43:00.001+02:00

...ligger vi i just nu, jag och Ärtan! I helgen blev det ett par pass med musmattan på lilla kontaktfältsplankan. Jag har klippt isär musmattan och har den nu längst ut på gungan. Det gick riktigt bra, hon var snabb ned på den och hade hyfsad stadga - stannade kvar vid både lockning med godis och lockning med leksak (dock halvbra leksak visade det sig).

Vi körde även ett pass hoppteknik (ÄNTLIGEN!) på baksidan. Jag inledde med enkelt studshopp med fem hinder, sen höjde jag varannat hinder. Studshoppen gick bra, dock fick hon problem med först höga hindret och la in ett extra galoppsprång mellan studshindret och det höga hindret... Löste det med att sänka det höga hindret (som iofs inte var så jättehögt, men tydligen tillräckligt för att bli svårt), och då gick det bra. Får höja det hindret mer successivt framöver.

Igår var vi iväg en snabbis till Nacka BK för att testa den nya targetstrategin på riktiga gungan (utan vipp, alltså hon tog bara slutet). Det gick väl sådär:

Sen urartade det helt när jag belönat med den roliga leksaken. Då var stadgan plötsligt som bortblåst... Så nu vet vi vad vi ska träna på hemma... Jag höjde även upp gungan lite så hon fick hoppa upp och trycka ned den själv, och det var inga som helst problem! Skönt det iaf :-)

Sen blev det ett pass balansbomskontaktfält. Testade med utlagd leksak efter bommen och när jag ser filmen ser jag att hon går fortare då (de två första repetitionerna), så jag ska nog köra lite så i fortsättningen också. Sen provade jag med hjälpplankan som är hälften så hög som den vanliga. Som synes inga problem! :-D Och till sist bara testa hur sväng efter balansbom ser ut nu när jag inte tränat det på länge, helt okej! 100 % rätt, som vanligt, på bommen!!! :-D

Och imorrn torsdag ska vi vara med i Nacka BK:s träningsgrupp för första gången! Skoj!!

Kontaktfältskursen

2011-04-10T13:24:00.000+02:00

I torsdags var det dags för den andra och sista gången på kf-kursen. Vi fick köra en hoppkombination som slutade med en balansbomsuppgång, den såg ut ungefär så här:

Alltså ser det ut som att det är rak ansats till balansbomsuppfarten, men hunden kommer ju i full fart över hinder 2-3-4 som en raksträcka och landar alltså snett efter nr 4 och får därför en sväng för att kunna ta uppfarten ordentligt. Det blev väldigt tydligt även för Ärtan och Smilla, de två minsta hundarna på kursen. Så det är viktigt att tänka på hundens verkliga väg på banan när man går den, så man är beredd på såna här lurigheter. För att ge dem en bra väg från nr 4 till nr 5 bör man alltså gå in och signalera för hunden att ta nr 4 så nära det vänstra (ur hunden synvinkel) hinderstödet som möjligt. EM gör själv på så sätt att hon springer nära hinderstödet (vilket var ett måste för alla oss då våra hundar helst ville strunta i nr 4 och rusa direkt på balansen ;-), men fångar upp med lårklapp och att säga hundens namn för att få den att snäva in sig. Jag gillar framför allt lårklappet, och ska nog försöka integrera det i min handling. Jag gillar signaler som är fysiska och inte är ord, då mina hundar är så dåliga på att särskilja olika ord :-) Så det ska vi träna på. Kan med fördel tränas även vid svängar runt hinderstöd.

Sen klockade vi A-hindret själva och Ärtan klarade kf varenda gång (jag körde bara på), men hade väldigt olika teknik vid de olika repetitionerna. Vi har tränat A-hindret väldigt lite, så det är inte så konstigt. Hon har inte fått in i kroppen hur hon ska göra ännu riktigt. Hon fick iaf en väldigt bra tid - 1,7-1,8 sekunder. Lika snabb som Smilla!! Vilket förvånade mig väldigt positivt :-D Men iom att hon inte har någon renodlad teknik ännu kanske man kan hoppas på ännu bättre tider i framtiden.

Sen tränade vi bakombyten på balansbommen, fast bara med en uppfart. Det är, som EM sa, väldigt viktigt när man har rinnande kf att ha bra bakombyten, då man många gånger inte kommer hinna byta sida på annat sätt. Vi körde med utlagd leksak och leksak som kastades av medhjälpare. Inga problem då sa Ärtan och rusade framåt! Detta ska vi också träna mycket på, då det förstås även är till gagn för själva rinnande kf-träningen. Måste ju få till ett monstersug över balansbommen oberoende av vad jag gör, då träffarna blir bättre och säkrare ju snabbare Ärtan är! Det bästa är att detta kan vi ju träna hemma hos mamma och pappa också, då vi har en hel balansbomsned/uppfart där :-)

Till sist kollade vi igenom gungbrädan och EM slog ned DIREKT på att jag belönade på fel ställe!!! TROTS min uppmärksamning i förra inlägget gjorde jag alltså precis likadant ändå sen... Återigen hade Ärtan bäst fart första gången, sen började hon sakta in för tidigt. Kände dock inte att hon reagerade på gungan i sig, fast det var en ny, okänd gunga för henne! :-) Ordern från EM nu är iaf att träna i targeten bättre, ha den mindre (som en liten remsa tillslut), fastmonterad längst ut på gungbrädan så att Ärtan får ett tydligt mål att kasta sig fram till. Börja om igen med träning på marken och successivt höja gungan mer och mer.

Sen kom vi fram till att två gånger inte var tillräckligt, så nu har vi bokat in en uppföljningsgång 10 juni!! Så kul! Då har vi verkligen ett mål att träna fram till också :-)

Återkommer med dagens träning, nu vaknade Ylva!

Ännu mer träning =)

2011-04-06T22:20:00.001+02:00

Idag var vi iväg igen till Nacka BK, denna gång hade jag pappa med mig som filmare :-)

Började naturligtvis med gungbrädan med Ärtan. Nu hade jag bestämt mig för att träna själva vippandet med Ärtan, och struntade i avslutet - dvs targetmattan fick lämnas i väskan. Ska träna target på nedfart hemma först så det blir bättre befäst innan jag tar in den i gungträningen igen. Men samtidigt vill jag ju att hon bearbetar den osäkerhet hon har för nedvippandet av gungbrädan, så det tränade vi iaf. Så här såg det ut idag:

De två första repetitionerna ser riktigt bra ut tycker jag! Bra fart upp och hon höll inte på att vända huvudet och titta efter mig, som hon gjorde i lördags! De nästföljande repetitionerna är lite sämre - hon har sämre fart ut och stannar tidigare. tror att det beror på att hon tycker att smällen är lite otäck fortfarande. När hon fått göra utan hjälp, eller med lite hjälp, blir hon långsammare och osäkrare. Dock en stor förbättring - hon hoppar ju inte av :-D Jag tror definitivt att det går att jobba bort den där osäkerheten ganska lätt. Jag ska göra henne säkrare på targeten så hon får ett bättre mål framåt, och hålla gungpassen väldigt korta, jag har en känsla av att hon kan börja få för sig saker om jag gör gungan för många gånger i rad :-)

Sen en STOR grej till mig själv att komma ihåg: Sluta belöna henne bakåt på gungan!!! Jag får henne ju att backa upp några steg när jag belönar med godiset :-S bra belöningsplacering liksom... Hellre att jag belönar ned henne isf... Sen ska jag även börja belöna direkt med leksak på kf, och inte på marken efter gungan som nu... Vet inte riktigt varför det blivit så... Det är ju som att be om avhopp då leksak är ungefär 100 gånger mer värt än godis för en viss liten dam...

Sen fick Frasse träna lite fot! Bonusfilm:

Han är duktig min gullgubbe :-)

Och till sist en bonusfilm på när Ärtan fick släppa loss lite på en hoppkombination:

man ser tyvärr att hon har lite problem med hopptekniken, MÅSTE få ändan ur och träna det :-( Måste vid tillfälle kolla igenom min dvd igen för jag har glömt bort övningarna.... Men annars ser hon väl alldeles härligt söt och duktig ut?! Och klick till mig själv för jag väntar verkligen ut fokus på hinder innan jag släpper henne med "kör"-kommandot! Ska ta tag i det där nu, jag har slarvat alldeles för mycket!

Agilitysäsongen igång på allvar!

2011-04-03T12:57:00.000+02:00

Jajamen! Nu har det töat tillräckligt för att dra igång agilityträningen igen på allvar! :-D I torsdags var första gången (av två) på kontaktfältskursen jag och Ärtan går på Vallentuna BK. Skitkul såklart!! Ärtan var dock lite besviken de första 1,5 timmarna, då vi var inne i klubbstugan och pratade teori ;-) Men sen gick vi ut och fick köra balansbommen. Jag hade med mig plankan att fästa på balansbommens nedfart, och det funkade riktigt bra! Det var ju säkert ett halvår vi sist hade den på full balansbom, men det var inga problem! Sen går vi ju för mycket duktiga Eva Marie så hon förstod snabbt min tanke och hade även koll på en liknande metod för att få till rinnande kontaktfält. Man bygger en ruta av pvc-rör eller liknande och lär hunden att studsa i den (i galopp). Sen lägger man rutan på kontaktfältet och så får hunden springa i full karriär men måste träffa inuti rutan på väg ned. Min planka kan ju ses som den översta sidan av rutan, annars är ju tänket väldigt likt. EM var iaf lite förvånad över att Ärtan träffade varenda gång och inte tog ett jättekliv och hoppade över hela kf, så hon trodde att Ärtan nog redan börjat greppa poängen! :-D Jag hoppas det också! Dock upptäckte vi att Ärtan väntar in mig om jag hamnar på efterkälken, hon är som snabbast när jag kutar så snabbt jag kan bredvid henne. Jag måste alltså träna mer på drag framåt, oavsett vad jag själv gör! Jag ska kunna ramla bredvid och hon ska ändå fortsätta kuta för fullt framåt! Ska testa med utlagd leksak, eller att ha medhjälpare som slänger leksaken åt mig. Ett frågetecken är vad jag ska göra om hon missar att träffa kf - ska fråga nästa gång!

Igår lördag var vi på Nacka BK tillsammans med Malin och cavaliererna för att träna lite agility! Tyvärr är balansbommen och A-hindret fortfarande instängda av en stor snövall, men gungan var utburen och isfri! Så vi körde lite gunga se nedan:

Japp... MÅNGA problem visar sig...
- Vi måste egentligen träna target MYCKET mer ute på gungan. Tills det sitter lika fint som inne på spelkartongen! SNARK!

- Hon är väldigt bunden till mig och tittar bakåt på mig och väntar in mycket när jag kommer lite efter. Kan kanske avhjälpas om jag tar mig samman och tränar igenom targeten bättre, så hon blir mer taggad att satsa framåt mot den.

- Till sist det mest uppenbara: hon verkar bli rädd eller nåt när hon får göra hela gungan själv utan att jag tar emot nåt och hoppar av de två sista gångerna på filmen. Gjorde dock en gång till som inte filmades och då gjorde hon hela, men kändes lite osäker. Sen när vi skulle hem gick hon lös och sprang upp på gungan på eget bevåg och kändes ganska mycket som vanligt igen faktiskt. Så jag hoppas att det inte sitter så djupt! Hon har ju gjort hela gungan själv utan hjälp tidigare i höstas, men det var ju ett tag sen. Kanske gick jag framåt lite för fort nu efter vinteruppehållet...

Sen tränade vi raksträcka också där jag fokuserade på läxan "drag framåt oavsett om Kickan ligger efter eller t.o.m ramlar". Det är ju inte bara viktigt på balansbommen, så jag beslöt att träna på det på en raksträcka nu när balansen inte var tillgänglig. Det gick mycket bra, först med utlagd leksak, och sen med Malin som leksakskastare! Sista gången "ramlade" jag (med ljudeffekt t.o.m, vilket kanske inte är önskvärt), men den enda reaktionen var att öronen lades bakåt, och kanske en aaaning nedsaktning - men hon fortsatte framåt ända in i "mål"! :-D

Mycket att tänka på och träna på alltså, men KUL att vara igång igen :-D

Ja, Frasse fick också träna. Lite agility och lite fotgående. Han var super i fotgåendet trots att det var mitt på agilityplanen! Lade fokus på "freestylefotgående", dvs tränade mycket bakåt, sidledes och vänstersvängar på stället ("piruetter"). han var skitduktig och hade bra koll på bakdelen!! Men allt hänger på sinnesstämningen, den råkade vara perfekt vid tillfället. Svårigheten är egentligen att få honom dit...

Till sist några bilder på nytillskottet i träningsgänget, Malins valp Siri:

:-D

Ekipagebild! Malin och Siri!

Och så den gamla, bortglömda hunden... Ella:

Bah, gå inte på det där, hon fick träna en massa hon också! ;-)

Targetproblem

2011-03-27T10:40:00.000+02:00

Lät Kristofer filma ett pass nu precis för att illustrera problemet :-S

Vet inte riktigt hur jag ska göra... Utan target blir hon som synes helt förvirrad.

Igår fick vuvvarna varsitt spår igen. Frasses var lite längre denna gång, gick över hällberg, hård issnö och gräsmark - Frasse är säkerheten själv! Så rolig att spåra med :-D Bara att slappa där bak i andra änden av linan ;-)

Ärtan var lite för exalterad när det blev hennes tur och vimsade bort sig först. Jag hade inga klädnypor så jag visste inte hur spåret gick, men upptäckte plötsligt att vi var tillbaka på stigen där jag gått ut - hon hade hittat spåret efter leksaksslutet. Så vi gick tillbaka till startpunkten och började om, och då samlade hon sig och spårade riktigt, riktigt fint ända till slutet och hittade sin pipleksak! Stor lycka! Några bilder från spårandet:

Världens sötaste hundrumpa ute och spårar ;-)

Ärtan i spåret :-)

Ibland är det tråkigt att vara hund i barnfamilj... Man måste vänta...

...medan vissa andra roar sig.

Stilstudie på Ärtans gaddar. hon är rätt välutrustad för att vara så liten :-)

Lite träning

2011-03-26T12:04:00.001+01:00

Vuvvarna bor hos oss nu fr.o.m torsdag till söndag, så nu har det blivit lite träning! :-) Har faktiskt varit riktigt effektiv - Ärtan har fått ett pass musmatta på spelkartong varje dag! Kontaktfältskursen börjar ju nu på torsdag och det känns lite bra att friska upp minnet inför den ;-) Har försökt mig på targetöverföring, för jag kom på att något sånt har ju Ärtan aldrig gjort, vi har bara kört på med targeten. Och det var svårt! hon är klockren med target - rusar över kartongen och verkligen tvärstannar med framtassar på musmatta och baktassar på kartongen. Det går liksom inte att få det mer "flytande" med target... Stadgan är också godkänd, jag kan locka med godis, slänga pannkaka på golvet framför och hon står ändå kvar till "kör". Hon går dock av om jag vänder ryggen mot (för att hämta mer godis), då tror hon att träningen är över för tillfället, men det kan hon få tro. Orka bry sig liksom, kommer ju nog ändå inte orka driva igenom ett perfekt stopp på tävling (vet inte ens om jag vill det, vill bara att hon stannar kvar så länge gungan är i luften).

MEN - när jag tar bort targeten (belönar bort henne med godis och tar bort musmattan när hon inte ser) blir hon mäkta förvånad, studsar ner i 2+2 men direkt av med baktassarna sen :-/ Fick till några gånger som blev riktigt bra, men hon har inte samma driv och självsäkerhet när musmattan är borta. Nu gör jag så att jag smugglar bort den nån gång då och då, när hon precis gjort fina utföranden med matta. Jag vet inte om jag ska prova med att klippa den mindre och mindre? Känns lite som en lura-metod men jag har hört andra göra så? Ska se vad Eva Marie säger på kursen också! :-)

Frasse har fått träna in nytt trick - stå med framtassarna på målarburk och gå runt den med baktassarna på golvet. Testade ju detta med bok för länge sen, men då var han staty. Det blev lite staty nu också i början även om han iaf inte kan lägga sig staty, då målarburken är för hög. Men igår lossnade det med hjälp av belöningsplacering och envist klickande, så nu har han börjat svänga sig runt!

I torsdags fick båda vuvvarna varsitt kort litet spår också i dungen här utanför. Frasse var säkerheten själv som vanligt. Ärtan är ju orutinerad och vimsade runt en del. Spåret hade bara legat 20 minuter, det blåste och det är en dunge där många går kors och tvärs, så det var nog lite svårt för henne. Med lite hjälp hittade hon sin leksak iaf! Roligt att spåra med Frasse iaf, han är så säker! <3 Skönt att han fortfarande är bäst på något :-D

Äntligen vår!!

2011-03-23T15:49:00.000+01:00

Ja nu märks det att våren är på väg med stora steg! Igår åkte vi faktiskt till Nacka BK för att se om hindren töat fram. Det hade de, men oturligt nog var det kvar en stor isklump på ena ändan av gungbrädan. Den vågade vi inte försöka få loss (stor risk att mattan hade följt med), men vi skottade bort så mycket som det gick så får vi hoppas att den tinar fram inom en snar framtid. Om en vecka är det dags för kontaktfältskurs för mig och Ärtan, och då skulle det kännas bra om vi hunnit friska upp minnet iaf en gång på gungan.

Så det blev slalom och lite hopphinder istället. Både Ärtan och jag var lite ringrostiga, och det blev en del fel i slalom, sprang förbi hopphinder osv. Kändes lite tråkigt när jag tänkte på att det är tävling om bara en månad liksom... Vi har SÅ mycket vi behöver träna på, vet inte ens vart vi ska börja :( Ska bli skönt att gå kurs iaf och få lite hjälp med träningen. Men istället för att deppa ihop inför den olösliga ekvationen stort träningsberg och lite tid ska jag fokusera på det bra på träningen igår:

- starterna var stabila
- slalomet snabbt och snyggt efter några inledande gånger med strul
- inga problem med ffb efter slalom
- inga problem med ffb efter hopp
- hennes entusiasm :)

Lite vårbilder! :-D

Lökarna jag satte i höstas på väg upp!

Får t.o.m leka utan vantar! Så varmt är det

Jag med på bild för en gångs skull ;)

Kamp-Ärtan

2011-03-11T14:52:00.001+01:00

En liten film på när Ärtan och jag leker :-)

Sen måste jag verkligen sitta på händerna för att inte anmäla Ärtan till massa inoff.tävlingar som vi inte är redo för än, jag är sååå tävlingssugen, så varje annons jag ser är en fruktansvärd frestelse :-) Bara tre veckor kvar tills kontaktfältskursen drar igång iaf!

Ylva sitter!

2011-03-10T08:37:00.001+01:00

Ylva har kunnat sitta utan stöd små stunder i snart två veckor! Inte ens 6 månader fyllda alltså (som hon förresten fyller idag! Grattis till halvåret mitt lilla gull!!), vilket jag tycker är väldigt tidigt!! Hon har också en längre tid gått upp i krypställning och står och gungar! Benen kryper framåt, men hon har inte fattat att hon måste flytta fram armarna för att komma framåt än... Så än så länge rör hon sig bara bakåt och i sidled :-) Hon är en märklig bebis, för bara ett par månader sen började jag oroa mig för att hon var "efter" (larvigt jag vet, när hon bara var 4 månader!!), för hon gjorde ingen ansats att försöka använda händerna, utan låg/satt bara och var glad och nöjd hela tiden. Sen plötsligt har det exploderat och nu kan hon jättemånga saker! Och som sagt kryper iväg när som helst som det ser ut... Roligt! :-D Här är en film från i fredags när Ylva sitter:

http://www.youtube.com/watch?v=exPmOHm_lIg&tracker=False

Kan tyvärr inte bädda in :(

Träning

2011-02-18T09:26:00.000+01:00

Igår var vi i Västbergas inomhuslokal igen och tränade lite tillsammans med Malin och cavaliererna. Ärtan fick träna slalom med tunnel både före och efter. Hon var helt galen och övertänd och sprang mer än hon tänkte!! T ex gick hon in på fel sida om första pinnen flera gånger!! Något vi bara tränat på i ett år... Men jag älskar förstås hennes entusiasm och framför allt hennes fart (hon ligger så i svängarna i slalomet att hon ramlade omkull en gång, haha! Dock blixtsnabbt upp på tassarna igen och fullföljde slalomet så jag märkte ingenting, det var Ylva-vaktande mamma som såg det :-D), så jag kan ju ändå inte vara annat än nöjd ;-)

Frasse fick träna freestyle. Tyvärr hade jag inte gjort någon plan, och jag var som en zombie (har inte sovit mer än ca 2 h i sträck på en dryg månad ... Ylva ska tutta HELA natten, gaah) så det blev mest pannkaka av alltihop. Fick ihop lite bättre träning de sista passen då vi fokuserade på fotgående (luftig position har plötsligt uppstått) och lite allmänna freestylerörelser för att friska upp minnet (gick helt okej). Frasse hade väldigt kul iaf och det är huvudsaken :-)

Glömde tyvärr kameran som vanligt

Vuvvelek

2011-02-01T11:02:00.000+01:00

Det började som mysigt kel i sängen... Frasse och jag gullade mysigt, sen kom Ärtan och la sig i... Naturligtvis urartade det till brottningsmatch! :-D

Slalomträning

2011-01-19T09:23:00.000+01:00

Igår var jag och Ärtan iväg och gjorde något så ovanligt som organiserad träning! Vi hyrde en inomhuslokal tillsammans med ett gäng! Det fanns faktiskt t.o.m lite hinder där, så planen var förstås agility :-) Gungbrädan visade sig tyvärr ha ett ganska otäckt underlag (enligt Ärtan) så den ville hon inte springa på. Jag gav upp gungträningen fort (har ingen lust att försöka övertyga henne om underlagets förträfflighet, när jag faktiskt aldrig har stött på en sådan gunga på tävling, lite lat är man ju ;-)) och plockade fram slalom istället. Självklart kände jag mig lite besviken över den uteblivna gungträningen, men egentligen blev det nog rätt bra - nu hade vi inget annat val än att verkligen jobba igenom slalom!

Och vad bra det gick! Det verkade som att månaderna av uppehåll har fått det att mogna hos henne! Plötsligt kunde jag springa ifrån henne i slalom, och hon fortsatte jobba ändå! En enda gång gick hon ur när jag sprang ifrån henne, annars klarade hon det varenda gång! :-D Nu var det iofs bara 8 pinnar, och med 12 pinnar hinner man lämna henne ännu längre, men jag ansträngde mig verkligen för att springa på så det blev svårt, så jag är verkligen nöjd :-) Glömde dock att testa framförbyte efter slalom, det var lite synd... Även ingångar tränade vi, från båda hållen och gradvis svårare. Oftast var hon grymt säker, men när jag la en tunnel innan fick hon ibland svårt att fokusera framåt mot slalom efter tunneln, utan kikade upp på mig först. Då hamnar hon för nära slalom innan hon fäster på det och då blir ingången fel. Det löstes dock jättebra när jag började ställa henne och göra organiserade starter istället för frivilliga. Då fokuserade hon bättre och gjorde helt grymma ingångar efter tunneln! :-D

Så överlag gick det väldigt bra. Ärtan är rätt skendräktig just nu, men är ändå så härlig - så fort det är dags för träning är hon 100% fokuserad och ger allt! :-) inte märktes det att hon varit vaken större delen av natten och bäddat och ylat... :-/ Skendräktigheten verkar bli mycket värre så här års under lågsäsong av träning, då har hon väl inget annat att göra tycker hon väl... Förra gången var mitt under träningens högsäsong, vi gick kurs, tränade intensivt och t.o.m tävlade - då bäddade hon bara lite halvhjärtat i knappt en vecka.

Här kommer bild på lurvig Ärta när hon vilar mellan träningspassen igår:

Konstnärliga Frasse!

2011-01-14T13:23:00.000+01:00

Att Frasse innerst inne är en mjukis är det väl inte så många som vet, man bländas av hans machosätt och tuffa yttre ;-) Men uppenbarligen har han ett estetiskt sinne också, kolla bar in hur han konstnärligt har arrangerat sina ben!

Noggrant arrangerade på rad!! Med stigande storlek på benen dessutom! :-)

Sen kommer några bilder från vår utetur idag, jag och barnen. Facebook funkar inte för mig just nu, så barnen får invadera vuvvebloggen igen :-)

Redo för backen!! Solbrillorna var naturligtvis hennes eget initiativ...

Efter backåkningen (som inte var kul särskilt länge) var det dags att dra Ylva i vagn! Jätteroligt!

Ylva sov lugnt ovetandes om faran hon befann sig i ;-)

Snöbollskrig är kul!!!

Bilderna ljuger lite och får utflykten att se idyllisk ut. Visst, det VAR idylliskt och roligt när de togs, men sen blev Blenda trött och orkade inte dra vagnen längre. Hon ville fortfarande men orkade inte - alltså enorma raseriutbrott... Sen vägrade hon åka snowracer, så vi fick gå i myrtakt hela vägen till centrum för att handla. Med en banan och en festis i magen gick det dock betydligt bättre hem! :-)

Tävlingar 2011

2011-01-11T09:32:00.000+01:00

Har suttit och gått igenom tävlingskalendern för 2011, och det är ändå en hel del klass I-tävlingar i närheten! Är inte bestämt att jag ska åka på alla, men dessa är intressanta:

1/5 Olandstraktens BK (dock inte säker på vart det ligger, kanske för långt bort)

21/5 Nynäshamns BK
22/5 SSBK

28/5 Väsby BK

2-3/7 Kanonsabotören i Åtvidaberg

13/8 Märsta-Sigtuna BK eller Roslagens HU
14/8 Roslagens HU

20/8 Södertälje BK

4/9 Haninge BK eller So-Su BK

10/9 Olandstraktens BK

24/9 Strängnäs LKK

9/10 Katrineholms BK

12 tävlingstillfällen allt som allt! Känns bra! Inga tävlingar alls i juni, men det är bara bra - Ärtan beräknas löpa då :-) Bra att hon läser tävlingskalendern innan hon planerar sina löp!

Bloggtorka...

2011-01-04T13:43:00.000+01:00

... ja som ni märker är det glest mellan uppdateringarna här. Jag har fullt upp med en bestämd bebis som vill vara med överallt och hela tiden, så längre texter är jobbiga att skriva - statusuppdateringar på Facebook känns precis lagom att knappa in med en hand ;-) Men nu sover hon gott i sängen i säkert fem minuter till :-)

Det händer väldigt lite hundigt här just nu, så det finns egentligen inte så mycket att skriva om. Vuvvarna är inte ens hemma, utan har dragit iväg till Näsfjället med föräldrarna. Jag längtar mer och mer efter en alldeles egen hund, och hoppas att en liten noffa kan flytta in här sommaren -12!! Saknar verkligen de dagliga hundpromenaderna och umgänget, även om det också är skönt att inte ha någon hund hemma just nu. Jag skulle helt enkelt inte ha tillräckligt med tid nu. Men det betyder ju inte att saknaden inte finns...

I julas gjorde jag ändå något så ovanligt som att träna tricks med vuvvarna! Min plan var att börja plocka fram "stå på händer" hos Ärtan. Det har ju varit värsta trendtricket bland klickerfolk att lära sin hund, men jag har varit skeptisk (som vanligt när det gäller trender...). Det känns helt enkelt inte helt bra för alla hundkroppar med ett sånt extremt trick har jag tänkt. Jag skulle t ex aldrig försöka lära Frasse det, med sin tunga och klumpiga kropp. Men Ärtan både står och går själv på framtassarna då och då när hon kissar, helt utan ansträngning, och då borde det ju inte vara särskilt jobbigt för henne ;-)

Så sagt och gjort plockade jag fram en bok för att börja lära henne backa upp med baktassarna på den. Det var bara det att Ärtan hade en helt annan idé och kastade sig genast upp med framtassarna på boken. Jag kunde ju inte låta bli att klicka och innan jag visste ordet av hade jag en Ärta som snurrade runt boken med framtassarna ovanpå! Jag kommer aldrig upphöra att förvånas över hur FORT rena klickerhundar lär sig! Det är som magi! Sen när jag ropade dit mamma för att hon skulle få se, hade dock Ärtan kommit på en "smart" genväg - nu hoppade hon upp med framtassarna på boken och sen snabbt ned på golvet och gör en snurr! *Suck* ;-) Fast ingen fara, efter en liten paus var det rätta tillbaka igen och hon snurrade entusiastiskt runt boken!

Frasse fick göra detsamma då, men han såg boken och tänkte direkt "jaha, en target - vad lätt!" och kastade upp framtassarna på den och la sig... Jättesvårt att få fram några som helst rörelser runt boken, han var tvärsäker på att det var en target! Så nästa gång ska jag ha med targetstickan och se om jag med dess hjälp kan lösa upp Frassestatyn :-)

"Stå på händerna" får vi ta en annan gång!

Lite kontaktfält

2010-12-16T17:33:00.000+01:00

I tisdags var Frasse, jag och Ylva iväg och hälsade på Malin och cavaliererna. Frasse tyckte valp-Siri var något besvärande men var ändå tålmodig mest hela tiden. Var bara tvungen förstås att muttra lite i hissen då valpen hamnade alldeles för nära vår väska... Stackars Siri, går ju inte att stå inklämd i en hiss utan att vara nära väskan! Nåja, på eftermiddagen blev det äntligen ett pass kontaktfältsträning för Ärtan. Återigen blev det mest justering av själva uppställningen, då det nu är så mycket snö att vi måste vara på vägen utanför. Det slutade iaf med att nedfarten fick ligga platt på backen, på så vis kunde Ärtan få upp önskad fart. När jag hade den uppallad mot snödrivorna kunde hon inte komma upp på den själv utan var tvungen att lyftas upp, och då får hon inte upp farten ordentligt. Återigen visade det sig vad viktig farten är för att få fram bra utföranden. Väl på backen gick det dock riktigt bra, så det får bli så vi tränar nu framöver. Ska väl inte vara några problem egentligen att inte ha någon lutning på brädan då det ju är ett aktivt, medvetet, beteende jag är ute efter och inte att det ska "kännas i kroppen" :-)

Frasse drömmer om mer mat...

... medan Ärtan ligger och drömmer om vårens agilitytävlingar. Det gör jag med Ärtis!!! Vad kul vi kommer att ha :-)

Jaha...

2010-11-26T14:55:00.000+01:00

... så var det vinter igen och flera dm snö ligger redan. Otroligt vad mycket som kommit snabbt! Jag gillar ju egentligen vintern och snö, men jag hade hoppats på att det skulle få vara barmark ett litet tag till så jag och Ärtan hann träna några pass gungbräda till innan vinteruppehållet. Nåja, vi kan iaf ägna vintern åt kontaktfältsträning, det är ju "bara" att släpa ut balansbomsnedfarten ut på den plogade vägen och köra lite! :-) Iaf bättre än ingenting. Jag längtar så sjukt mycket tills tävlingssäsongen drar igång i vår igen! Vi tävlade ju så lite detta år, tror det bara blev 6-7 starter totalt... Förhoppningsvis blir det mer i vår! Ärtan har precis löpt färdigt så nästa gång borde bli i juni... Inte helt optimalt, men det kunde vara värre. Nu kan vi förhoppningsvis åka på Kanonsabotören i juli :-D Måste bara övertala man och barn först... Men den mysiga campingen med badstrand brukar kunna ge pluspoäng till att svara ja iaf :-)

Tyvärr Dixie, har jag inga bra nytagna bilder på sportnoffarna :-( Men däremot kommer här lite juliga varianter på Frasse, det är ju ändå första advent nu i helgen! :-D Det är gamla skapelser, men jag tror inte jag lagt ut dem förut..? Ifall får ni väl stå ut med att se dem igen :-)

Frasse som pepparkaka!

Frasse som marsipanfigur :-)

Lite blandat

2010-11-20T22:31:00.000+01:00

Vuvvarna har rest till Näsfjället och semestrar där tillsammans med föräldrarna, så i brist på vuvvenyheter blir det fler bilder på småflickorna :-)

Ylva tränar vidare och är riktigt stark. Hon håller upp huvudet själv nu när man håller henne. Blenda är väldigt mycket för att härma allt jag gör med Ylva och har här placerat sin docka så att hon ska träna bredvid Ylva :-)

Och här är det "hålla ömt och stryka över ryggen" som gäller :-D

Ylva har verkligen upptäckt lejonet i vaggan nu och vill så gärna hålla i det! Hon kämpar och försöker, men har ingen kontroll, det kan lika gärna bli en viftning med ett ben som med armen. Men ibland lyckas hon, på tur, slå till den och då blir hon glad :-)

Glad blir hon också när hon ser mamma!

Just nu är nog kock Blendas drömyrke, det lagas mat stup i kvarten med stor koncentration!

Syskonkärlek

2010-11-17T14:55:00.000+01:00

Nu äntligen ska jag väl få in detta inlägg som jag försökte så med Blogtown mitt i strulet. Men nu har tiden gått och bilderna är nu några veckor gamla, så Ylva är ännu större nu :-) Det är många som undrar över om Blenda är sotis på sin lillasyster, men förvånande nog är hon inte det alltsomoftast! Tvärtom är hon väldigt förtjust i lillasyrran, ska pussa och fixa med henne. Lite mycket ibland, man får hålla dem under uppsikt då Blenda förstås inte förstår riktigt hur "hårt" hon kan hålla på med Ylva än ;-) Men Ylva är väldigt tålig både när det gäller höga ljud och när det ibland blir lite bryskt från storasyrran. Nåja, här kommer alltså lite bilder på systrarna.

Blenda "tar kort" på Ylva :-D

Ylva hälsade på i sängen en morgon när vi vaknade före Blenda. Blenda blev tydligen glad över sällskapet.

Ylva tränar stenhårt i babygymmet medan Blenda jobbar med datorn

Ylva fortsätter träningsprogrammet med rygglyft medan Blenda övergått till konstnärsjobb

Slappar i soffan tillsammans

Ylva skrattar åt sin systers upptåg :-D

Annan sorts syskonkärlek :-)

Ylva har blivit så stor! Dessa söta byxor är urväxta för länge sen...

Kontaktfältsträning

2010-11-11T21:52:00.000+01:00

Pass nr 2 har avklarats idag, en hel månad sen förra gången... Måste börja träna lite oftare än så för att komma någon vart! Men så här såg det ut idag:

Tycker det ser lovande ut. Men jag ser att jag måste flytta ner hjälppinnen en bit så jag får lägre träffar. Då blir det också lite svårare för Ärtan att göra rätt, men det ska hon väl fixa ;-) Jag började lägga in svängar efter bommen redan i första passet, vill börja med det tidigt då jag tror att det är det som kommer att ge henne en förståelse för vad hon ska göra. Springa rakt fram blir ju automatiskt rätt varje gång liksom... Ska snart gå ned på mindre hjälppinne också, så vi inte fastnar i för stor synlig hjälp. Väldigt kul och spännande att vara igång iaf!! :-D

Tävlingstränat

2010-11-08T19:51:00.000+01:00

Så, nu har jag bytt blogg... Får se hur denna fungerar! Kan inte funka sämre än Blogtown iaf ;-)

Det har faktiskt blivit lite agility på sistone. I torsdags åkte jag till Huddinge HU och agerade domare på deras träningstävling som Malin arrangerade. Som tack fick jag förstås köra Ärtan i hoppklassen! :-D Jag blev dock inte särskilt nöjd med loppet, för omväxlings skull... Hon kändes seg och sprang inte på riktigt som hon brukar. Sen kom "springa förbi första hindret"-problemet tillbaka, och dum som jag var gjorde jag inte om hela startproceduren, utan jag tog bara om första hindret innan vi fortsatte. Hade varit tydligare om jag gjort om hela startproceduren tror jag... Men förutom detta var det en hel del bra också: jag lämnade henne rätt bra i en 180 graders sväng som hon tog bra, en tråckling gick riktigt fint och slalomet grejades trots framförbyte precis innan. Loppet finns faktiskt på film, ska försöka bädda in det här:

Dagen efter träningstävlingen började Ärtan löpa, så det lär ju vara en av orsakerna till att hon inte kändes riktigt som sig själv. Jag var lite stressad också och hann inte få till uppvärmningen på rätt sätt heller.

Igår, söndag, arrangerade och dömde jag klubbmästerskapet på Vallentuna BK, och som domararvode körde jag Ärtan på KM-klassens bana. Återigen kändes hon lite seg i starten, men när vi kom till slalomet strulade hon i ingången (!!) och när jag tog tillbaka henne flera gånger innan det blev rätt blev hon lite förbannad och började muttra, och då kom hon igång sen fartmässigt!! Hon gläfste sig igenom resten av loppet - första gången hon öht avger ljud (förutom enstaka skall ibland) under ett agilitylopp! - och kändes riktigt snabb. Banskissen:

Många riktigt bra saker: Snävt bakombyte i tunnel nr 7 gick super! A-hindret för första gången öht tillsammans med andra hinder = problemfritt! Och jag bara älskar hur hon fokuserade rakt fram när jag skrek "fram" när hon fortfarande var på A-hindret! Inte en blick på mig trots att jag var tvungen att springa långt ut i sidled! :-D Tunneln nr 11 var inga problem trots det lockande A-hindret! Sen ett stort klick till mig som vågade satsa och försöka handla offensivt. Så fort hon fastnat på tunnel 11 släppte jag henne och sprang som en dåre för att göra ett framförbyte mellan 12 och 13 - gick superbra! :-D Sen höll jag mig till planen och belönade efter platta tunneln som hon tog helt utan tvekan! Näe, kanonroligt lopp, helt klart!

Men träningsplanen för nästa pass står kvar. Ännu tydligare nu att vi behöver träna starter och hoppteknik!!!