Ärtans kontaktfält

I tisdags var vi iväg till Nacka BK och tränade med Malin, Ella och Siri. Ärtan går som en klocka, och inget jag föreslår är för svårt! Men detta inlägg tänkte jag skulle handla om kontaktfältsträningen. Jag bad nämligen Malin att filma Ärtans kontaktfält, för de har känts så väldigt bra och stabila den senaste tiden. Både på tävling och träning utan planka har det verkligen känts som att hon gjort precis som jag velat på balansbommen. Så här kommer filmen, två repetitioner med hjälpplanka och två utan:

Filmen bekräftar det jag känt, hon springer väldigt bra i min mening! :-D  Den sämsta repetitionen är nr 2 MED hjälpplanka, där måste hon kommit ur sin rytm för hon tar ett för tidigt språng över hjälpplankan och hamnar därför lite högt upp. Men i den första repetitionen med planka och de två utan, hamnar språnget på kontaktfältet på EXAKT samma ställe!! Det känns bara helt otroligt bra! :-D  

Jag tycker också nu att hennes placering på kontaktfältet är idealisk. Jag hade en idé (inspirerad av andra som tränat rinnande kontaktfält på annat sätt) när jag började träna detta att jag skulle sträva efter en så låg träff som möjligt. Idén var då att man har stor marginal att få till en träff på kontaktfältet även om hunden någon gång får för sig att hoppa av tidigare. Nu när jag funderat på det tycker jag inte att det låter logiskt alls. Jag och Ärtan (för jag tror faktiskt att hon är rätt medveten om vad hon gör, inte bara att det är en springrytm) fokuserar ju på själva landningen på kontaktfältet, felmarginalen måste man ju då se som en normalkurva runt det idealiska avstampet. Alltså är det sannolikt att hennes avstamp kommer att variera lite både nedanför och ovanför det idealiska. Har jag då en idealisk punkt nära slutet av balansbommen riskerar en del träffar komma så långt ned att de faktiskt är utanför kontaktfältet. För att få det så säkert som möjligt borde man alltså sträva efter att hunden landar och skjuter ifrån mitt på kontaktfältet. Om man bara tänker på att hunden "vill" hoppa av balansbommen fokuserar man väl ändå på fel sak? Den ska inte vilja hoppa av, den ska vilja landa och skjuta ifrån på en viss plats på kontaktfältet! För mig känns iaf det här väldigt logiskt, och det kommer jag att köra på.

Så än så länge är jag väldigt nöjd med vår metod! Vi har nu tränat "ordentligt" i snart ett år, och det ser uppenbarligen väldigt bra ut :-)  Vi hade en period i maj-juni då Ärtan plötsligt började hoppa över kontaktfältet, varenda tävling och även på träning. T.o.m på träning med hjälpplanka! Jag funderade och analyserade vad det kunde bero på, och kom fram till att vi dels inte tränade balansbommen nånting (vi fokuserade väldigt på gungbrädan just då), dels hade Ärtans fart ökat och gjorde att hennes språng blev längre och helt enkelt missade kontaktfältet. Det är här det är så skönt med min hjälpplanka, för det var "bara" att justera dess placering, flytta upp den en stegpinne och träna om intensivt. Ärtan svarade bra på träningen och hoppade som sagt inte kf på en enda tävling nu i höst. Det känns kanon att ha ett verktyg så att man faktiskt kan gå in och justera hundens utförande!

Som det känns nu kommer jag absolut att använda denna metod på nästa hund också (som förhoppningsvis kommer inom en inte alltför avlägsen framtid, även om vi fortfarande pratar år). Nästa hund kommer att bli min alldeles egna och bo med mig, så planen och förhoppningen är att kunna gå ett steg längre med metoden också, som det egentligen var tänkt. Ursprungsplanen var nämligen att träna in ett såpass aktivt beteende att det skulle gå att behandla balansbommen som en tunnel. Alltså, om det är en tvär sväng efter balansbommen är målet att jag ska kunna placera mig och vråla sväng tvärt-kommando redan när hunden är högst upp på nedfarten, och den ska ändå kuta ner, trycka av på kontaktfältet och sen svänga upp mot mig. Det blir en rolig utmaning det! :-D   Ärtan är tack och lov så lättsvängd som hon är, så jag tror inte att vi kommer att ha några problem med svängar efter balansen även om hon inte tränats igenom så ordentligt. Jag la in svängar tidigt i träningen, och testar då och då så att det funkar fortfarande och det gör det. Men jag måste tajma min svängsignal, inte börja gapa så tidigt som jag hade egentligen hade velat... ;-)

(och nu när jag skrivit så positivt om detta får jag såklart "ångest" över att det säääkert kommer braka ihop bara därför!! ;-))

Här kommer gamla videor på vår kontaktfältsträning, kan vara roligt att ha alla samlade i samma inlägg!

12/4-11:

11/11-10:

Pilotförsöket 20/6-09:  (Bebis-Blenda ÄR med sin pappa, bara som förtydligande att jag inte bara kallt låter henne skrika helt ensam... ;-))

Träning

Igår tränade vi på SSBK med Malin, Ella och Siri. Ärtan är i högform just nu (typiskt när tävlingssäsongen är över...) och detta tränade vi igår:

- Starter. Vi har ju problem med att jag inte kan lämna henne för långt i starten - då springer hon förbi första hindret. Så nu har jag som projekt att belöna upp längre starter. Det gick jättebra igår, jag kunde kalla in henne över två hinder och t.o.m stå framför det sista hindret och hon tog det ändå (hoppandes mot mig). Vi behöver, förutom att träna längd mer, också träna på fokus på första hindret, och ta hinder långt i sidled från mig.
- Bakombyte i slalom. Har börjat lite smått hemma, där hon tyckte det var riktigt konstigt och ofta gick ur. Igår var hon klockren, inte en enda gång gick hon ur! Trots ganska svår vinkel och hopphinder före...
- Däcket. Bara belönade det några gånger för att höja värdet. Ett ensamt däck hoppar hon jättebra.
- Balansbom. Med hjälpplanka på. 100 % rätt, även när jag la på svängar. Känns stabilt med hjälpplanka iaf :-)

Frasse fick träna lite fotgående och även en rallyskylt! Sitt kvar och jag går ett varv runt honom. Blev lite taggad och läste på om skyltarna i nybörjarklass och insåg att han kan alla utom ett par stycken. Så det är bara att anmnäla till en tävling och se hur det går!! :-D  Kul om han får nåt eget att göra! Lydnad blir liksom inte av, det är för tråkigt och pillrigt...

Första pinnen!!!

Har varit "lite" bloggtorka här, men måste ju uppdatera att Ärtan och jag tagit vår första uppflyttningspinne! Det var i hoppklassen i Strängnäs 24/9 vi ÄNTLIGEN lyckades komma nollade i mål! Med en riktigt bra tid dessutom, så vi blev tvåa av 27 startande! Sjukt kul! :-D  Årets sista start, det var så dags då ;-)  Som om inte det var nog blev vi också valda till "domarens favorit"!! Han sa något om att "ibland blir man bara förälskad" och att han bestämt sig redan i agilityklassen (som vi diskade oss i som omväxling ;-)) :-D   Det var faktiskt ännu roligare än att få pinne :-)  Men Ärtan är ju lite speciell, hon sticker ut ur mängden om man säger så. Så liten, men ger ändå allt liksom :-)  Här kommer fillmen:

 

Med flickorna har det hänt så mycket den här sommaren:

- Blenda har blivit helt torr, både på dagen och natten (nästan samtidigt, jag trodde natten skulle ta tid!)

- Ylva började gå vid 11 månaders ålder och går hur stadigt som helst! Hon har blivit så stor!

- Ylva har lärt sig sova i egen säng i eget rum och sover oftast hela natten utan att vakna en enda gång!! Otroligt! 

Slutligen har jag börjat fundera på kommande hund mer seriöst... Saknar att ha egen hund! Så nu är rasfunderingarna i full gång. Tyvärr lutar det åt att inte bli en till noffe denna gång, och inte ens en terrier... Vi får väl se!