Igår var vi iväg och debuterade i rallylydnad! I ärlighetens namn har vi inte tränat särskilt mycket, men efter att ha tränat tre sporter tidigare under sitt nioåriga liv, kan Frasse de allra flesta momenten som ingår i nybörjarklassen redan. Så vi har mest tränat på att sätta ihop befintliga kunskaper till de olika momenten. Själva tävlingen var första gången Frasse såg riktiga rallyskyltar, dagen innan tränade vi med kollegieblock på högkant för att förbereda lite. Men det gick jättebra utefter dessa förutsättningar, tycker jag! Frasse var lite övertänd i början och gick för långt fram i fotgåendet, vilket gjorde vänstersvängar lite svåra. Spiralen var vänsterriktad denna bana, så den fick vi därför lite problem med. Frasse var så långt före mig att han satte sig ned vid ett tillfälle i förvirring av att jag försökte få honom att gå i bättre fotposition. Så vi fick -10 poäng på spiralen. Sen blev han okoncentrerad vid ett par, tre, tillfällen, vilket också drog ned poängen. Men efter sista okoncentrationen fick jag tillbaka honom riktigt bra, och sista delen av banan tyckte jag gick skitbra! Jättesnygg 270-graderssväng precis efter att jag fått tillbaka honom i koncentration, och i princip alla skyltar efter det gick riktigt bra. Totalt fick vi 77 poäng (100 är max) och jag är supernöjd! Jag tror att det är så kallad kvalifikationspoäng (?), men är inte säker då vi ju fick -10 på en skylt. I vilket fall fick vi lite blodad tand, och jag vill definitivt fortsätta tävla rally med Frasse! Det var betydligt roligare än jag trodde ;-) Här kommer filmen:
Vi måste träna:
- Uthållighet
- Frontpositionen måste bli bättre och säkrare, den känns som ett orosmoment och mycket riktigt försöker han sig på "backa" första gången här på banan ;-))
- Träna mer med skyltar, så han inte distraheras av dem, och så att jag blir säkrare på vart jag ska placera mig.
Visar inlägg med etikett Frasse. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Frasse. Visa alla inlägg
söndag 12 februari 2012
onsdag 21 december 2011
Uppdatering
Mycket har hänt, här kommer en sammanfattning:
- Besök hos fysioterapeut. Både Frasse och Ärtan fick undersökas av Tös Hundhälsa i Södertälje. Jag har länge misstänkt att något inte står rätt till med Frasse - han har blivit SÅ långsam i agilityn, och känns inte helt hundra i annan träning heller. Terapeuten Ann kände igenom honom grundligt och hittade snart att han inte ville sträcka ut höger framben. Efter igenomklämning och tittande på hans rörelser både på marken och i vattentrasket, slöt hon sig till att han antagligen har artros i armbågen. Lindrig sådan, när han går syns inget, i vattentrasket syntes det lite, lite att han inte ville sträcka ut benet riktigt lika mycket. Annars var han i fin form (dock lite tjock). Han hade tappat lite muskler i låren också, vilket de ofta gör när de blir äldre. Om vi ville kunde vi tänka på att han ska gå långsamt uppför uppförsbackar, ibland också backa upp för uppförsbackar, för att bygga tillbaka de musklerna. Angående artrosen är det totalt slut med hoppande nu (alltså helt pensionerad från agility), vi ska lyfta ner honom ur bilen (det har vi mestadels gjort redan) och även ur soffor så ofta vi kan. Dessutom gärna massera, plus att han ska äta glukosamin. Så en sån burk köpte vi med oss hem.
Ärtan fick undersökas för säkerhets skull, men hon hittade ingenting onormalt. Tvärtom var hon i fin form, mycket muskler, och i lagom hull. Känns bra!
Frasse har reagerat väldigt bra på glukosaminet, och mamma tyckte sig se skillnad snabbt - nu går han gärna före på promenaderna igen :-) Även jag har märkt skillnad när jag tränar honom i rallylydnaden, men det kan ju också vara för att jag nu vet vad som är fel, så jag går inte och oroar mig och letar fel på honom hela tiden längre.
- Hjärtundersökning. Noffeklubben håller på med ett forskningsprojekt just nu på noffarnas hjärtan, vilket innebär att man GRATIS får sin noffe ultraljudad på Albanos djursjukhus. I slutet av november hängde vi på med båda våra. Frasse var hur cool som helst (som vanligt veterinärernas favorit ;-)) när han låg på sidan, så veterinären t.o.m kommenterade att "åh här var det någon som inte stressade upp sig, hjärtat slår så lugnt och fint så" :-D Tyvärr hittade hon en liten läcka mellan hans klamrar, alltså en icke normal förändring. Den är dock så liten att den inte besvärar Frasse ännu, och hon trodde inte att den skulle innebära ett förkortat liv. Vi får hoppas att hon har rätt. Ärtans hjärta gick BETYDLIGT fortare - det här var otäckt tyckte hon!!! Men hennes hjärta var utan anmärkning - PUH! Om det är något fel på det vid tre års ålder känns det betydligt allvarligare än när hunden är 9 år...
- Ridhusträning. I vinter har vi möjlighet att träna inomhus i ridhus på Värmdö tillsammans med träningsgruppen på Nacka BK, och det är underbart!! Vi har redan hunnit vara med tre gånger, och Ärtan är så duktig <3 Frasse är också med och får träna rallylydnad och lydnad. I fredags hade jag dock med mig pipande pipleksaker för första gången på länge, och då nöjde han sig minsann inte med rally. Nej han SKULLE träna agility, så det så! Eftersom banan varken innehöll A-hinder, gungbräda eller däck (hinder han inte får göra pga artrosen) la jag ned hoppbommarna på marken och körde ett varv. Det var jättekul! Frasse flög fram (för att vara han ;-)), tyckte att det var aproligt utan hopphinder, och gjorde såklart allting rätt! Det var riktigt kul att köra med honom så här, så det ska vi göra mer :-)
Ärtan gick bra tycker jag, förutom att hon bestämde sig för att ett visst hopphinder inte gick att hoppa. Hon får såna där tvångstankar ibland, denna gång var hon väldigt bestämd och sprang förbi första gången i varenda runda vi körde :-S Annars gick det som sagt bra, men jag ser när jag tittar på filmen att hon inte tar i allt vad hon har hela tiden. Trots mina intentioner var det rätt länge sen jag "överraskade" henne med belöning mitt i ett lopp, jag har kört hela banor lite för mycket kanske? Så det ska det bli ändring på framöver, det kan ju inte skada iaf :-)
- Besök hos fysioterapeut. Både Frasse och Ärtan fick undersökas av Tös Hundhälsa i Södertälje. Jag har länge misstänkt att något inte står rätt till med Frasse - han har blivit SÅ långsam i agilityn, och känns inte helt hundra i annan träning heller. Terapeuten Ann kände igenom honom grundligt och hittade snart att han inte ville sträcka ut höger framben. Efter igenomklämning och tittande på hans rörelser både på marken och i vattentrasket, slöt hon sig till att han antagligen har artros i armbågen. Lindrig sådan, när han går syns inget, i vattentrasket syntes det lite, lite att han inte ville sträcka ut benet riktigt lika mycket. Annars var han i fin form (dock lite tjock). Han hade tappat lite muskler i låren också, vilket de ofta gör när de blir äldre. Om vi ville kunde vi tänka på att han ska gå långsamt uppför uppförsbackar, ibland också backa upp för uppförsbackar, för att bygga tillbaka de musklerna. Angående artrosen är det totalt slut med hoppande nu (alltså helt pensionerad från agility), vi ska lyfta ner honom ur bilen (det har vi mestadels gjort redan) och även ur soffor så ofta vi kan. Dessutom gärna massera, plus att han ska äta glukosamin. Så en sån burk köpte vi med oss hem.
Ärtan fick undersökas för säkerhets skull, men hon hittade ingenting onormalt. Tvärtom var hon i fin form, mycket muskler, och i lagom hull. Känns bra!
Frasse har reagerat väldigt bra på glukosaminet, och mamma tyckte sig se skillnad snabbt - nu går han gärna före på promenaderna igen :-) Även jag har märkt skillnad när jag tränar honom i rallylydnaden, men det kan ju också vara för att jag nu vet vad som är fel, så jag går inte och oroar mig och letar fel på honom hela tiden längre.
- Hjärtundersökning. Noffeklubben håller på med ett forskningsprojekt just nu på noffarnas hjärtan, vilket innebär att man GRATIS får sin noffe ultraljudad på Albanos djursjukhus. I slutet av november hängde vi på med båda våra. Frasse var hur cool som helst (som vanligt veterinärernas favorit ;-)) när han låg på sidan, så veterinären t.o.m kommenterade att "åh här var det någon som inte stressade upp sig, hjärtat slår så lugnt och fint så" :-D Tyvärr hittade hon en liten läcka mellan hans klamrar, alltså en icke normal förändring. Den är dock så liten att den inte besvärar Frasse ännu, och hon trodde inte att den skulle innebära ett förkortat liv. Vi får hoppas att hon har rätt. Ärtans hjärta gick BETYDLIGT fortare - det här var otäckt tyckte hon!!! Men hennes hjärta var utan anmärkning - PUH! Om det är något fel på det vid tre års ålder känns det betydligt allvarligare än när hunden är 9 år...
- Ridhusträning. I vinter har vi möjlighet att träna inomhus i ridhus på Värmdö tillsammans med träningsgruppen på Nacka BK, och det är underbart!! Vi har redan hunnit vara med tre gånger, och Ärtan är så duktig <3 Frasse är också med och får träna rallylydnad och lydnad. I fredags hade jag dock med mig pipande pipleksaker för första gången på länge, och då nöjde han sig minsann inte med rally. Nej han SKULLE träna agility, så det så! Eftersom banan varken innehöll A-hinder, gungbräda eller däck (hinder han inte får göra pga artrosen) la jag ned hoppbommarna på marken och körde ett varv. Det var jättekul! Frasse flög fram (för att vara han ;-)), tyckte att det var aproligt utan hopphinder, och gjorde såklart allting rätt! Det var riktigt kul att köra med honom så här, så det ska vi göra mer :-)
Ärtan gick bra tycker jag, förutom att hon bestämde sig för att ett visst hopphinder inte gick att hoppa. Hon får såna där tvångstankar ibland, denna gång var hon väldigt bestämd och sprang förbi första gången i varenda runda vi körde :-S Annars gick det som sagt bra, men jag ser när jag tittar på filmen att hon inte tar i allt vad hon har hela tiden. Trots mina intentioner var det rätt länge sen jag "överraskade" henne med belöning mitt i ett lopp, jag har kört hela banor lite för mycket kanske? Så det ska det bli ändring på framöver, det kan ju inte skada iaf :-)
torsdag 13 oktober 2011
Träning
Igår tränade vi på SSBK med Malin, Ella och Siri. Ärtan är i högform just nu (typiskt när tävlingssäsongen är över...) och detta tränade vi igår:
- Starter. Vi har ju problem med att jag inte kan lämna henne för långt i starten - då springer hon förbi första hindret. Så nu har jag som projekt att belöna upp längre starter. Det gick jättebra igår, jag kunde kalla in henne över två hinder och t.o.m stå framför det sista hindret och hon tog det ändå (hoppandes mot mig). Vi behöver, förutom att träna längd mer, också träna på fokus på första hindret, och ta hinder långt i sidled från mig.
- Bakombyte i slalom. Har börjat lite smått hemma, där hon tyckte det var riktigt konstigt och ofta gick ur. Igår var hon klockren, inte en enda gång gick hon ur! Trots ganska svår vinkel och hopphinder före...
- Däcket. Bara belönade det några gånger för att höja värdet. Ett ensamt däck hoppar hon jättebra.
- Balansbom. Med hjälpplanka på. 100 % rätt, även när jag la på svängar. Känns stabilt med hjälpplanka iaf :-)
Frasse fick träna lite fotgående och även en rallyskylt! Sitt kvar och jag går ett varv runt honom. Blev lite taggad och läste på om skyltarna i nybörjarklass och insåg att han kan alla utom ett par stycken. Så det är bara att anmnäla till en tävling och se hur det går!! :-D Kul om han får nåt eget att göra! Lydnad blir liksom inte av, det är för tråkigt och pillrigt...
- Starter. Vi har ju problem med att jag inte kan lämna henne för långt i starten - då springer hon förbi första hindret. Så nu har jag som projekt att belöna upp längre starter. Det gick jättebra igår, jag kunde kalla in henne över två hinder och t.o.m stå framför det sista hindret och hon tog det ändå (hoppandes mot mig). Vi behöver, förutom att träna längd mer, också träna på fokus på första hindret, och ta hinder långt i sidled från mig.
- Bakombyte i slalom. Har börjat lite smått hemma, där hon tyckte det var riktigt konstigt och ofta gick ur. Igår var hon klockren, inte en enda gång gick hon ur! Trots ganska svår vinkel och hopphinder före...
- Däcket. Bara belönade det några gånger för att höja värdet. Ett ensamt däck hoppar hon jättebra.
- Balansbom. Med hjälpplanka på. 100 % rätt, även när jag la på svängar. Känns stabilt med hjälpplanka iaf :-)
Frasse fick träna lite fotgående och även en rallyskylt! Sitt kvar och jag går ett varv runt honom. Blev lite taggad och läste på om skyltarna i nybörjarklass och insåg att han kan alla utom ett par stycken. Så det är bara att anmnäla till en tävling och se hur det går!! :-D Kul om han får nåt eget att göra! Lydnad blir liksom inte av, det är för tråkigt och pillrigt...
onsdag 13 juli 2011
Ingen semester!
Nej du Leo, här är det ingen semester, bara från tävlingar! ;-) Träningen försöker vi hålla uppe, Ärtan har ju sommarprojektet "gungbrädan" som är mycket viktigt. Nästa tävling är 7/8, och alltså har vi väldigt bråttom att träna in gungbrädan så den sitter! Men mer om den längre ned...
Frasse skrev ju i senaste Norfolk Nytt, med viss hjälp av mig. Det var mycket klagomål, och Ärtan tände såklart till och håller på och fnular på en replik till nästa Norfolk Nytt.. :-) För att visa att Frasse faktiskt inte är helt bortglömd, som han påstår, kommer här en film från kantarellsökkursen som han gick med mamma och pappa i våras! Superduktig var han såklart, och föräldrarna med! De försöker hålla träningen uppe nu, så får vi se om han kan hitta några vilda kantareller i höst :-)
Jag vet att jag är nördig, men nu är fallet så att jag införskaffat en gungbräda... Agilitygungbräda alltså! Det är ju egentligen till vårt företag (kika in på www.hundkursbiten.se nu är den officiell :-)), men innan kurserna drar igång i augusti får den stå här på vår baksida. Perfekt eftersom Ärtan som sagt har "projekt gungbräda" i sommar!! :-D Hann med ett kortkort pass häromdagen, och pappa filmade. han lyckades dock bara filma tre repetitioner ;-)
Intressant iaf! Gång nummer 1 är i princip perfekt tycker jag (hon har lite väl mycket fokus på mig egentligen, det beror på att jag tagit fram världens roligaste leksak, dvs en pipleksak som fortfarande PIPER! Tränar jag med en opipande leksak tittar hon rakt fram/ned i backen märkligt nog, vilket egentligen är bättre), och så såg flertalet repetitioner ut innan pappa började filma också. Gång nummer 2 belönar jag trots att hon börjar hoppa av innan gungbrädan slagit ned ordentligt. Jag ångrade belöningen redan när jag gjorde den, men då var det liksom redan för sent... ;-) Gång nummer 3 tar hon tydligen fasta på detta och hoppar tydligt av för tidigt... Duktiga jag håller inne belöningen ;-) Gång nummer 4 och 5 som inte filmas blir då genast perfekta, som nummer 1!! Tycker det är härligt att hon så snabbt rättar sig - kanske börjar hon förstå att hon måste vänta på nedslaget? Detta visar iaf att jag måste var SUPERnoga med att inte belöna för ens tendens till avhopp... ;-) Annars tycker jag att det gick KANON! Fantastisk attityd, inte en tendens till rädsla eller tvekan, fast fallhöjden nu är såpass hög att jag tror att det var här hon började tveka förra året när vi tränade. Korkade jag höll ju på och belöna med godis istället för leksak då... Träningen att hon springer ut till kanten och kampar medan jag håller i gungan funkade också jättebra denna gång, ingen tvekan! Hon klarar dock inte av att kallas in över gungan om jag står vänd mot henne i slutet av gungan och väntar, då hoppar hon av... Verkar vara samma sak som när hon springer förbi hopphinder när jag står vänd mot henne, alltså ingen gungrädsla som gör det - en skön upptäckt! För står jag vid sidan av, i hennes färdriktning är det ingen tvekan! :-D
Frasse skrev ju i senaste Norfolk Nytt, med viss hjälp av mig. Det var mycket klagomål, och Ärtan tände såklart till och håller på och fnular på en replik till nästa Norfolk Nytt.. :-) För att visa att Frasse faktiskt inte är helt bortglömd, som han påstår, kommer här en film från kantarellsökkursen som han gick med mamma och pappa i våras! Superduktig var han såklart, och föräldrarna med! De försöker hålla träningen uppe nu, så får vi se om han kan hitta några vilda kantareller i höst :-)
Jag vet att jag är nördig, men nu är fallet så att jag införskaffat en gungbräda... Agilitygungbräda alltså! Det är ju egentligen till vårt företag (kika in på www.hundkursbiten.se nu är den officiell :-)), men innan kurserna drar igång i augusti får den stå här på vår baksida. Perfekt eftersom Ärtan som sagt har "projekt gungbräda" i sommar!! :-D Hann med ett kortkort pass häromdagen, och pappa filmade. han lyckades dock bara filma tre repetitioner ;-)
Intressant iaf! Gång nummer 1 är i princip perfekt tycker jag (hon har lite väl mycket fokus på mig egentligen, det beror på att jag tagit fram världens roligaste leksak, dvs en pipleksak som fortfarande PIPER! Tränar jag med en opipande leksak tittar hon rakt fram/ned i backen märkligt nog, vilket egentligen är bättre), och så såg flertalet repetitioner ut innan pappa började filma också. Gång nummer 2 belönar jag trots att hon börjar hoppa av innan gungbrädan slagit ned ordentligt. Jag ångrade belöningen redan när jag gjorde den, men då var det liksom redan för sent... ;-) Gång nummer 3 tar hon tydligen fasta på detta och hoppar tydligt av för tidigt... Duktiga jag håller inne belöningen ;-) Gång nummer 4 och 5 som inte filmas blir då genast perfekta, som nummer 1!! Tycker det är härligt att hon så snabbt rättar sig - kanske börjar hon förstå att hon måste vänta på nedslaget? Detta visar iaf att jag måste var SUPERnoga med att inte belöna för ens tendens till avhopp... ;-) Annars tycker jag att det gick KANON! Fantastisk attityd, inte en tendens till rädsla eller tvekan, fast fallhöjden nu är såpass hög att jag tror att det var här hon började tveka förra året när vi tränade. Korkade jag höll ju på och belöna med godis istället för leksak då... Träningen att hon springer ut till kanten och kampar medan jag håller i gungan funkade också jättebra denna gång, ingen tvekan! Hon klarar dock inte av att kallas in över gungan om jag står vänd mot henne i slutet av gungan och väntar, då hoppar hon av... Verkar vara samma sak som när hon springer förbi hopphinder när jag står vänd mot henne, alltså ingen gungrädsla som gör det - en skön upptäckt! För står jag vid sidan av, i hennes färdriktning är det ingen tvekan! :-D
torsdag 28 april 2011
Inofficiell agilitytävling på Nacka BK
I måndags var det äntligen dags för att starta upp tävlingsåret med en inofficiell tävling på hemmaplan, Nacka BK. Eftersom det var öppenklasser var båda vuvvarna anmälda. Dagarna innan tävlingen började jag få "ångest" för jag kom på att Ärtan inte tränat platta tunneln på nästan ett halvår, och hon har ju en historik med tävlingar där hon ALDRIG tagit platta tunneln, utan alltid sprungit bredvid. Hon kan göra det ibland på träning också, även om hon alltsomoftast tar den jättefint och glatt. Så jag vågade inte riskera att den här tävlingen skulle bli ännu ett misslyckande - jag är rädd att det blir ett befäst tävlingsbeteende också, att strunta i platta tunneln... Så jag hade redan innan bestämt mig för att antingen ha en medhjälpare som höll upp släpet, eller också springa en alternativ väg med Ärtan så vi slapp den. När vi kom till tävlingen var platta tunneln placerad precis vid bankanten (det är ju det vanliga, så funktionärerna ska ha lätt att fixa till den mellan varje ekipage) så jag engagerade mamma som tunnelhållare och fick grönt ljus för detta av både domare och funktionärer :-) Så både agility- och hoppklass blev rätt korta banor för Ärtan, men vi LYCKADES och det blev riktigt, riktigt bra! Mitt stora mål med tävlingen var att Ärtan skulle få en positiv tävlingsupplevelse (jag har ju upplevt att hon haft lite, lite "scenskräck"), och det fick hon definitivt :-)
Hon kändes jättefin i loppen - precis som på träning! Scenskräcken märkte jag inget av, det märks att hon mognat och blivit mer rutinerad och kunnig sen förra årets tävlingar. Det är ju nästan ett år sen, så det kanske inte är så konstigt :-)
Jag är jätteglad för att slalomet satt så fint, hon ligger verkligen i svängarna och gruset flyger åt alla håll :-D Och ingen missad port, hon samlade ihop sig jättefint inför det. Sen satt ju däcket som en smäck, trots att vi inte tränat det heller på ca ett halvår. Men det har vi aldrig haft problem med (tacka vet jag att shejpa in däcket!!), men man vet ju aldrig i tävlingsmiljö! Bakombyten i tunnlar var inga som helst problem, hon suger härligt in i dem och i agilityklassen kunde jag släppa henne tidigt och byta bakom, och i hoppklassen blev det ett ganska snävt byte - ändå inga problem!! Sen köper hon handlingen i början av hoppklassen väldigt bra med tanke på vad lite vi faktiskt tränat på sånt. Dock märkte jag att hon blev lite förvirrad - hon började bjäbba där, och jag tror det är en bidragande orsak till att hon hoppar de hindren riktigt dåligt. Hon var som sagt lite förvirrad för att hon inte är van, och då saktar hon också ned och får därför ännu svårare med hopphindren. Hoppet efter den blå tunneln i hoppklassen hoppar hon däremot alldeles utmärkt. Mer hoppteknik måste vi träna ivf! Höjden på den här tävlinge var ca 31-32 cm så det var riktigt högt!
Frasse var med och motionerade och det känns verkligen som rätt beslut att ha pensionerat honom. Agilityklassen gick helt okej:
Man ser att han tycker att hopphöjden är riktigt jobbig, och det är den som håller nere hans fart. I hoppklassen var det ännu värre, jag orkar inte ens titta på filmen. Jag kunde GÅ runt bredvid honom om jag velat, han var SÅ långsam! Men det var väldigt varmt, och vi hade glömt buren så han stod och vaktade vårt tält hela väntetiden mellan klasserna så han var väldigt trött när det var dags för hoppklassen. Men framför allt är det hopphöjden som dödat Frasses glädje för sporten. För det kändes lite så i hoppklassen: han tyckte inte att det var särskilt roligt (!!!!) utan gjorde det "bara för att". Det blir bra för honom att bli agilitypensionär nu. Han får följa med och träna när vi tränar ensamma, annars får han satsa på annat. Spår älskar han ju t ex. Och nu i juni ska han få gå på kantarellsökkurs med mamma och pappa, vi gav dem det i födelsedagspresent :-) Så det går ingen nöd på herr Korv!
Det är ännu en bra sak med Ärtan, att hon är outtröttlig. Hade ju glömt buren till henne också, och även om hon inte vaktar så vilar hon ju inte direkt mellan loppen. Märkte ändå ingen skillnad på henne i de olika loppen, hon är som en duracellkanin ;-) Jag har faktiskt bara sett henne trött en enda gång i hennes liv, det var en av noffeträffarna, då hon var igång HELA dagen med olika aktiviteter. Då låg hon som en liten fäll i soffan på kvällen :-) Hon verkar fortfarande vara okänslig för värme också, bara hoppas att det håller i sig :-)
Hon kändes jättefin i loppen - precis som på träning! Scenskräcken märkte jag inget av, det märks att hon mognat och blivit mer rutinerad och kunnig sen förra årets tävlingar. Det är ju nästan ett år sen, så det kanske inte är så konstigt :-)
Jag är jätteglad för att slalomet satt så fint, hon ligger verkligen i svängarna och gruset flyger åt alla håll :-D Och ingen missad port, hon samlade ihop sig jättefint inför det. Sen satt ju däcket som en smäck, trots att vi inte tränat det heller på ca ett halvår. Men det har vi aldrig haft problem med (tacka vet jag att shejpa in däcket!!), men man vet ju aldrig i tävlingsmiljö! Bakombyten i tunnlar var inga som helst problem, hon suger härligt in i dem och i agilityklassen kunde jag släppa henne tidigt och byta bakom, och i hoppklassen blev det ett ganska snävt byte - ändå inga problem!! Sen köper hon handlingen i början av hoppklassen väldigt bra med tanke på vad lite vi faktiskt tränat på sånt. Dock märkte jag att hon blev lite förvirrad - hon började bjäbba där, och jag tror det är en bidragande orsak till att hon hoppar de hindren riktigt dåligt. Hon var som sagt lite förvirrad för att hon inte är van, och då saktar hon också ned och får därför ännu svårare med hopphindren. Hoppet efter den blå tunneln i hoppklassen hoppar hon däremot alldeles utmärkt. Mer hoppteknik måste vi träna ivf! Höjden på den här tävlinge var ca 31-32 cm så det var riktigt högt!
Frasse var med och motionerade och det känns verkligen som rätt beslut att ha pensionerat honom. Agilityklassen gick helt okej:
Man ser att han tycker att hopphöjden är riktigt jobbig, och det är den som håller nere hans fart. I hoppklassen var det ännu värre, jag orkar inte ens titta på filmen. Jag kunde GÅ runt bredvid honom om jag velat, han var SÅ långsam! Men det var väldigt varmt, och vi hade glömt buren så han stod och vaktade vårt tält hela väntetiden mellan klasserna så han var väldigt trött när det var dags för hoppklassen. Men framför allt är det hopphöjden som dödat Frasses glädje för sporten. För det kändes lite så i hoppklassen: han tyckte inte att det var särskilt roligt (!!!!) utan gjorde det "bara för att". Det blir bra för honom att bli agilitypensionär nu. Han får följa med och träna när vi tränar ensamma, annars får han satsa på annat. Spår älskar han ju t ex. Och nu i juni ska han få gå på kantarellsökkurs med mamma och pappa, vi gav dem det i födelsedagspresent :-) Så det går ingen nöd på herr Korv!
Det är ännu en bra sak med Ärtan, att hon är outtröttlig. Hade ju glömt buren till henne också, och även om hon inte vaktar så vilar hon ju inte direkt mellan loppen. Märkte ändå ingen skillnad på henne i de olika loppen, hon är som en duracellkanin ;-) Jag har faktiskt bara sett henne trött en enda gång i hennes liv, det var en av noffeträffarna, då hon var igång HELA dagen med olika aktiviteter. Då låg hon som en liten fäll i soffan på kvällen :-) Hon verkar fortfarande vara okänslig för värme också, bara hoppas att det håller i sig :-)
onsdag 6 april 2011
Ännu mer träning =)
Idag var vi iväg igen till Nacka BK, denna gång hade jag pappa med mig som filmare :-)
Började naturligtvis med gungbrädan med Ärtan. Nu hade jag bestämt mig för att träna själva vippandet med Ärtan, och struntade i avslutet - dvs targetmattan fick lämnas i väskan. Ska träna target på nedfart hemma först så det blir bättre befäst innan jag tar in den i gungträningen igen. Men samtidigt vill jag ju att hon bearbetar den osäkerhet hon har för nedvippandet av gungbrädan, så det tränade vi iaf. Så här såg det ut idag:
De två första repetitionerna ser riktigt bra ut tycker jag! Bra fart upp och hon höll inte på att vända huvudet och titta efter mig, som hon gjorde i lördags! De nästföljande repetitionerna är lite sämre - hon har sämre fart ut och stannar tidigare. tror att det beror på att hon tycker att smällen är lite otäck fortfarande. När hon fått göra utan hjälp, eller med lite hjälp, blir hon långsammare och osäkrare. Dock en stor förbättring - hon hoppar ju inte av :-D Jag tror definitivt att det går att jobba bort den där osäkerheten ganska lätt. Jag ska göra henne säkrare på targeten så hon får ett bättre mål framåt, och hålla gungpassen väldigt korta, jag har en känsla av att hon kan börja få för sig saker om jag gör gungan för många gånger i rad :-)
Sen en STOR grej till mig själv att komma ihåg: Sluta belöna henne bakåt på gungan!!! Jag får henne ju att backa upp några steg när jag belönar med godiset :-S bra belöningsplacering liksom... Hellre att jag belönar ned henne isf... Sen ska jag även börja belöna direkt med leksak på kf, och inte på marken efter gungan som nu... Vet inte riktigt varför det blivit så... Det är ju som att be om avhopp då leksak är ungefär 100 gånger mer värt än godis för en viss liten dam...
Sen fick Frasse träna lite fot! Bonusfilm:
Han är duktig min gullgubbe :-)
Och till sist en bonusfilm på när Ärtan fick släppa loss lite på en hoppkombination:
man ser tyvärr att hon har lite problem med hopptekniken, MÅSTE få ändan ur och träna det :-( Måste vid tillfälle kolla igenom min dvd igen för jag har glömt bort övningarna.... Men annars ser hon väl alldeles härligt söt och duktig ut?! Och klick till mig själv för jag väntar verkligen ut fokus på hinder innan jag släpper henne med "kör"-kommandot! Ska ta tag i det där nu, jag har slarvat alldeles för mycket!
Började naturligtvis med gungbrädan med Ärtan. Nu hade jag bestämt mig för att träna själva vippandet med Ärtan, och struntade i avslutet - dvs targetmattan fick lämnas i väskan. Ska träna target på nedfart hemma först så det blir bättre befäst innan jag tar in den i gungträningen igen. Men samtidigt vill jag ju att hon bearbetar den osäkerhet hon har för nedvippandet av gungbrädan, så det tränade vi iaf. Så här såg det ut idag:
De två första repetitionerna ser riktigt bra ut tycker jag! Bra fart upp och hon höll inte på att vända huvudet och titta efter mig, som hon gjorde i lördags! De nästföljande repetitionerna är lite sämre - hon har sämre fart ut och stannar tidigare. tror att det beror på att hon tycker att smällen är lite otäck fortfarande. När hon fått göra utan hjälp, eller med lite hjälp, blir hon långsammare och osäkrare. Dock en stor förbättring - hon hoppar ju inte av :-D Jag tror definitivt att det går att jobba bort den där osäkerheten ganska lätt. Jag ska göra henne säkrare på targeten så hon får ett bättre mål framåt, och hålla gungpassen väldigt korta, jag har en känsla av att hon kan börja få för sig saker om jag gör gungan för många gånger i rad :-)
Sen en STOR grej till mig själv att komma ihåg: Sluta belöna henne bakåt på gungan!!! Jag får henne ju att backa upp några steg när jag belönar med godiset :-S bra belöningsplacering liksom... Hellre att jag belönar ned henne isf... Sen ska jag även börja belöna direkt med leksak på kf, och inte på marken efter gungan som nu... Vet inte riktigt varför det blivit så... Det är ju som att be om avhopp då leksak är ungefär 100 gånger mer värt än godis för en viss liten dam...
Sen fick Frasse träna lite fot! Bonusfilm:
Han är duktig min gullgubbe :-)
Och till sist en bonusfilm på när Ärtan fick släppa loss lite på en hoppkombination:
man ser tyvärr att hon har lite problem med hopptekniken, MÅSTE få ändan ur och träna det :-( Måste vid tillfälle kolla igenom min dvd igen för jag har glömt bort övningarna.... Men annars ser hon väl alldeles härligt söt och duktig ut?! Och klick till mig själv för jag väntar verkligen ut fokus på hinder innan jag släpper henne med "kör"-kommandot! Ska ta tag i det där nu, jag har slarvat alldeles för mycket!
söndag 27 mars 2011
Targetproblem
Lät Kristofer filma ett pass nu precis för att illustrera problemet :-S
Vet inte riktigt hur jag ska göra... Utan target blir hon som synes helt förvirrad.
Igår fick vuvvarna varsitt spår igen. Frasses var lite längre denna gång, gick över hällberg, hård issnö och gräsmark - Frasse är säkerheten själv! Så rolig att spåra med :-D Bara att slappa där bak i andra änden av linan ;-)
Ärtan var lite för exalterad när det blev hennes tur och vimsade bort sig först. Jag hade inga klädnypor så jag visste inte hur spåret gick, men upptäckte plötsligt att vi var tillbaka på stigen där jag gått ut - hon hade hittat spåret efter leksaksslutet. Så vi gick tillbaka till startpunkten och började om, och då samlade hon sig och spårade riktigt, riktigt fint ända till slutet och hittade sin pipleksak! Stor lycka! Några bilder från spårandet:
Vet inte riktigt hur jag ska göra... Utan target blir hon som synes helt förvirrad.
Igår fick vuvvarna varsitt spår igen. Frasses var lite längre denna gång, gick över hällberg, hård issnö och gräsmark - Frasse är säkerheten själv! Så rolig att spåra med :-D Bara att slappa där bak i andra änden av linan ;-)
Ärtan var lite för exalterad när det blev hennes tur och vimsade bort sig först. Jag hade inga klädnypor så jag visste inte hur spåret gick, men upptäckte plötsligt att vi var tillbaka på stigen där jag gått ut - hon hade hittat spåret efter leksaksslutet. Så vi gick tillbaka till startpunkten och började om, och då samlade hon sig och spårade riktigt, riktigt fint ända till slutet och hittade sin pipleksak! Stor lycka! Några bilder från spårandet:
Världens sötaste hundrumpa ute och spårar ;-)
Ärtan i spåret :-)
Ibland är det tråkigt att vara hund i barnfamilj... Man måste vänta...
...medan vissa andra roar sig.
Stilstudie på Ärtans gaddar. hon är rätt välutrustad för att vara så liten :-)
lördag 26 mars 2011
Lite träning
Vuvvarna bor hos oss nu fr.o.m torsdag till söndag, så nu har det blivit lite träning! :-) Har faktiskt varit riktigt effektiv - Ärtan har fått ett pass musmatta på spelkartong varje dag! Kontaktfältskursen börjar ju nu på torsdag och det känns lite bra att friska upp minnet inför den ;-) Har försökt mig på targetöverföring, för jag kom på att något sånt har ju Ärtan aldrig gjort, vi har bara kört på med targeten. Och det var svårt! hon är klockren med target - rusar över kartongen och verkligen tvärstannar med framtassar på musmatta och baktassar på kartongen. Det går liksom inte att få det mer "flytande" med target... Stadgan är också godkänd, jag kan locka med godis, slänga pannkaka på golvet framför och hon står ändå kvar till "kör". Hon går dock av om jag vänder ryggen mot (för att hämta mer godis), då tror hon att träningen är över för tillfället, men det kan hon få tro. Orka bry sig liksom, kommer ju nog ändå inte orka driva igenom ett perfekt stopp på tävling (vet inte ens om jag vill det, vill bara att hon stannar kvar så länge gungan är i luften).
MEN - när jag tar bort targeten (belönar bort henne med godis och tar bort musmattan när hon inte ser) blir hon mäkta förvånad, studsar ner i 2+2 men direkt av med baktassarna sen :-/ Fick till några gånger som blev riktigt bra, men hon har inte samma driv och självsäkerhet när musmattan är borta. Nu gör jag så att jag smugglar bort den nån gång då och då, när hon precis gjort fina utföranden med matta. Jag vet inte om jag ska prova med att klippa den mindre och mindre? Känns lite som en lura-metod men jag har hört andra göra så? Ska se vad Eva Marie säger på kursen också! :-)
Frasse har fått träna in nytt trick - stå med framtassarna på målarburk och gå runt den med baktassarna på golvet. Testade ju detta med bok för länge sen, men då var han staty. Det blev lite staty nu också i början även om han iaf inte kan lägga sig staty, då målarburken är för hög. Men igår lossnade det med hjälp av belöningsplacering och envist klickande, så nu har han börjat svänga sig runt!
I torsdags fick båda vuvvarna varsitt kort litet spår också i dungen här utanför. Frasse var säkerheten själv som vanligt. Ärtan är ju orutinerad och vimsade runt en del. Spåret hade bara legat 20 minuter, det blåste och det är en dunge där många går kors och tvärs, så det var nog lite svårt för henne. Med lite hjälp hittade hon sin leksak iaf! Roligt att spåra med Frasse iaf, han är så säker! <3 Skönt att han fortfarande är bäst på något :-D
MEN - när jag tar bort targeten (belönar bort henne med godis och tar bort musmattan när hon inte ser) blir hon mäkta förvånad, studsar ner i 2+2 men direkt av med baktassarna sen :-/ Fick till några gånger som blev riktigt bra, men hon har inte samma driv och självsäkerhet när musmattan är borta. Nu gör jag så att jag smugglar bort den nån gång då och då, när hon precis gjort fina utföranden med matta. Jag vet inte om jag ska prova med att klippa den mindre och mindre? Känns lite som en lura-metod men jag har hört andra göra så? Ska se vad Eva Marie säger på kursen också! :-)
Frasse har fått träna in nytt trick - stå med framtassarna på målarburk och gå runt den med baktassarna på golvet. Testade ju detta med bok för länge sen, men då var han staty. Det blev lite staty nu också i början även om han iaf inte kan lägga sig staty, då målarburken är för hög. Men igår lossnade det med hjälp av belöningsplacering och envist klickande, så nu har han börjat svänga sig runt!
I torsdags fick båda vuvvarna varsitt kort litet spår också i dungen här utanför. Frasse var säkerheten själv som vanligt. Ärtan är ju orutinerad och vimsade runt en del. Spåret hade bara legat 20 minuter, det blåste och det är en dunge där många går kors och tvärs, så det var nog lite svårt för henne. Med lite hjälp hittade hon sin leksak iaf! Roligt att spåra med Frasse iaf, han är så säker! <3 Skönt att han fortfarande är bäst på något :-D
fredag 18 februari 2011
Träning
Igår var vi i Västbergas inomhuslokal igen och tränade lite tillsammans med Malin och cavaliererna. Ärtan fick träna slalom med tunnel både före och efter. Hon var helt galen och övertänd och sprang mer än hon tänkte!! T ex gick hon in på fel sida om första pinnen flera gånger!! Något vi bara tränat på i ett år... Men jag älskar förstås hennes entusiasm och framför allt hennes fart (hon ligger så i svängarna i slalomet att hon ramlade omkull en gång, haha! Dock blixtsnabbt upp på tassarna igen och fullföljde slalomet så jag märkte ingenting, det var Ylva-vaktande mamma som såg det :-D), så jag kan ju ändå inte vara annat än nöjd ;-)
Frasse fick träna freestyle. Tyvärr hade jag inte gjort någon plan, och jag var som en zombie (har inte sovit mer än ca 2 h i sträck på en dryg månad ... Ylva ska tutta HELA natten, gaah) så det blev mest pannkaka av alltihop. Fick ihop lite bättre träning de sista passen då vi fokuserade på fotgående (luftig position har plötsligt uppstått) och lite allmänna freestylerörelser för att friska upp minnet (gick helt okej). Frasse hade väldigt kul iaf och det är huvudsaken :-)
Glömde tyvärr kameran som vanligt
Frasse fick träna freestyle. Tyvärr hade jag inte gjort någon plan, och jag var som en zombie (har inte sovit mer än ca 2 h i sträck på en dryg månad ... Ylva ska tutta HELA natten, gaah) så det blev mest pannkaka av alltihop. Fick ihop lite bättre träning de sista passen då vi fokuserade på fotgående (luftig position har plötsligt uppstått) och lite allmänna freestylerörelser för att friska upp minnet (gick helt okej). Frasse hade väldigt kul iaf och det är huvudsaken :-)
Glömde tyvärr kameran som vanligt
tisdag 1 februari 2011
Vuvvelek
Det började som mysigt kel i sängen... Frasse och jag gullade mysigt, sen kom Ärtan och la sig i... Naturligtvis urartade det till brottningsmatch! :-D
fredag 14 januari 2011
Konstnärliga Frasse!
Att Frasse innerst inne är en mjukis är det väl inte så många som vet, man bländas av hans machosätt och tuffa yttre ;-) Men uppenbarligen har han ett estetiskt sinne också, kolla bar in hur han konstnärligt har arrangerat sina ben!
Noggrant arrangerade på rad!! Med stigande storlek på benen dessutom! :-)
Sen kommer några bilder från vår utetur idag, jag och barnen. Facebook funkar inte för mig just nu, så barnen får invadera vuvvebloggen igen :-)
Redo för backen!! Solbrillorna var naturligtvis hennes eget initiativ...
Efter backåkningen (som inte var kul särskilt länge) var det dags att dra Ylva i vagn! Jätteroligt!
Ylva sov lugnt ovetandes om faran hon befann sig i ;-)
Snöbollskrig är kul!!!
Bilderna ljuger lite och får utflykten att se idyllisk ut. Visst, det VAR idylliskt och roligt när de togs, men sen blev Blenda trött och orkade inte dra vagnen längre. Hon ville fortfarande men orkade inte - alltså enorma raseriutbrott... Sen vägrade hon åka snowracer, så vi fick gå i myrtakt hela vägen till centrum för att handla. Med en banan och en festis i magen gick det dock betydligt bättre hem! :-)
tisdag 4 januari 2011
Bloggtorka...
... ja som ni märker är det glest mellan uppdateringarna här. Jag har fullt upp med en bestämd bebis som vill vara med överallt och hela tiden, så längre texter är jobbiga att skriva - statusuppdateringar på Facebook känns precis lagom att knappa in med en hand ;-) Men nu sover hon gott i sängen i säkert fem minuter till :-)
Det händer väldigt lite hundigt här just nu, så det finns egentligen inte så mycket att skriva om. Vuvvarna är inte ens hemma, utan har dragit iväg till Näsfjället med föräldrarna. Jag längtar mer och mer efter en alldeles egen hund, och hoppas att en liten noffa kan flytta in här sommaren -12!! Saknar verkligen de dagliga hundpromenaderna och umgänget, även om det också är skönt att inte ha någon hund hemma just nu. Jag skulle helt enkelt inte ha tillräckligt med tid nu. Men det betyder ju inte att saknaden inte finns...
I julas gjorde jag ändå något så ovanligt som att träna tricks med vuvvarna! Min plan var att börja plocka fram "stå på händer" hos Ärtan. Det har ju varit värsta trendtricket bland klickerfolk att lära sin hund, men jag har varit skeptisk (som vanligt när det gäller trender...). Det känns helt enkelt inte helt bra för alla hundkroppar med ett sånt extremt trick har jag tänkt. Jag skulle t ex aldrig försöka lära Frasse det, med sin tunga och klumpiga kropp. Men Ärtan både står och går själv på framtassarna då och då när hon kissar, helt utan ansträngning, och då borde det ju inte vara särskilt jobbigt för henne ;-)
Så sagt och gjort plockade jag fram en bok för att börja lära henne backa upp med baktassarna på den. Det var bara det att Ärtan hade en helt annan idé och kastade sig genast upp med framtassarna på boken. Jag kunde ju inte låta bli att klicka och innan jag visste ordet av hade jag en Ärta som snurrade runt boken med framtassarna ovanpå! Jag kommer aldrig upphöra att förvånas över hur FORT rena klickerhundar lär sig! Det är som magi! Sen när jag ropade dit mamma för att hon skulle få se, hade dock Ärtan kommit på en "smart" genväg - nu hoppade hon upp med framtassarna på boken och sen snabbt ned på golvet och gör en snurr! *Suck* ;-) Fast ingen fara, efter en liten paus var det rätta tillbaka igen och hon snurrade entusiastiskt runt boken!
Frasse fick göra detsamma då, men han såg boken och tänkte direkt "jaha, en target - vad lätt!" och kastade upp framtassarna på den och la sig... Jättesvårt att få fram några som helst rörelser runt boken, han var tvärsäker på att det var en target! Så nästa gång ska jag ha med targetstickan och se om jag med dess hjälp kan lösa upp Frassestatyn :-)
"Stå på händerna" får vi ta en annan gång!
Det händer väldigt lite hundigt här just nu, så det finns egentligen inte så mycket att skriva om. Vuvvarna är inte ens hemma, utan har dragit iväg till Näsfjället med föräldrarna. Jag längtar mer och mer efter en alldeles egen hund, och hoppas att en liten noffa kan flytta in här sommaren -12!! Saknar verkligen de dagliga hundpromenaderna och umgänget, även om det också är skönt att inte ha någon hund hemma just nu. Jag skulle helt enkelt inte ha tillräckligt med tid nu. Men det betyder ju inte att saknaden inte finns...
I julas gjorde jag ändå något så ovanligt som att träna tricks med vuvvarna! Min plan var att börja plocka fram "stå på händer" hos Ärtan. Det har ju varit värsta trendtricket bland klickerfolk att lära sin hund, men jag har varit skeptisk (som vanligt när det gäller trender...). Det känns helt enkelt inte helt bra för alla hundkroppar med ett sånt extremt trick har jag tänkt. Jag skulle t ex aldrig försöka lära Frasse det, med sin tunga och klumpiga kropp. Men Ärtan både står och går själv på framtassarna då och då när hon kissar, helt utan ansträngning, och då borde det ju inte vara särskilt jobbigt för henne ;-)
Så sagt och gjort plockade jag fram en bok för att börja lära henne backa upp med baktassarna på den. Det var bara det att Ärtan hade en helt annan idé och kastade sig genast upp med framtassarna på boken. Jag kunde ju inte låta bli att klicka och innan jag visste ordet av hade jag en Ärta som snurrade runt boken med framtassarna ovanpå! Jag kommer aldrig upphöra att förvånas över hur FORT rena klickerhundar lär sig! Det är som magi! Sen när jag ropade dit mamma för att hon skulle få se, hade dock Ärtan kommit på en "smart" genväg - nu hoppade hon upp med framtassarna på boken och sen snabbt ned på golvet och gör en snurr! *Suck* ;-) Fast ingen fara, efter en liten paus var det rätta tillbaka igen och hon snurrade entusiastiskt runt boken!
Frasse fick göra detsamma då, men han såg boken och tänkte direkt "jaha, en target - vad lätt!" och kastade upp framtassarna på den och la sig... Jättesvårt att få fram några som helst rörelser runt boken, han var tvärsäker på att det var en target! Så nästa gång ska jag ha med targetstickan och se om jag med dess hjälp kan lösa upp Frassestatyn :-)
"Stå på händerna" får vi ta en annan gång!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)