Lite bakslag

Igår var vi på Nacka BK igen. Ärtan har inte visat något på benet sen händelsen, så vi hade verkligen tur :-)  Vi började med att friska upp minnet med lite bankaövningar, det gick alldeles utmärkt. Sen skickade jag henne på hel gungbräda och då sprang hon som ett jehu upp och glömde stanna?! Hon hoppade alltså av från högst upp... Konstigt eftersom vi just gjort bankaövningen, hon visste alltså att det var gungbrädan och inte balansbommen. Skickade på henne igen och då tvärnitade hon precis vid kanten, verkade återigen vara nära att hoppa av. Det blev ju en jättesnygg gunga av det, men det kändes inte alls kontrollerat. Skickade på henne igen och då saktade hon in halvvägs över, sneglade åt sidan och funderade på att hoppa av :-(  Hon fortsatte dock, men stannade säkert en halvmeter ifrån kanten. Jag kunde såklart inte belöna ett så dåligt utförande, utan felade henne och så fick hon göra om. Då sprang hon faktiskt hela vägen upp och stannade kanske en dm från kanten, det är inom godkänt område för mig.

Det positiva är att hon inte visade någon rädsla för att springa på gungan iaf, så olyckan förra gången är glömd. Däremot tyckte hon att det var lite läskigt att hoppa av där uppe, jag misstänker att det är för att det är en ny gunga för henne. Jag körde Frasse i pausen och han gjorde likadant första gången - sprang rakt ut i luften! Så min teori är att Nackas gunga är sen i övertippningen, så de tror att det är längre kvar på brädan än det är eftersom den inte börjar röra sig förrän de är alldeles längst ut.

Efter pausen gjorde vi lite fler bankaövningar, men jag var för nervös att Ärtan skulle göra illa sig igen när hon hoppade upp, så hon märkte det och började själv tycka det kändes obehagligt. Så jag avbröt det direkt och satte ett hopphinder framför gungbrädan istället för att höja fart och självförtroende. Skickade henne två gånger på hopp + hel gunga och de gångerna blev klart godkända! Hon stannade ca 1 dm från kanten båda gångerna, men det är som sagt godkänt. Det kan säkert bli bättre när hon får mer rutin på olika gungbrädor. Så vi slutade iaf med två bra gungbrädor. Men lite jobbigt känns det såklart att vi fick tillbaka lite osäkerhet på gungan... Ikväll kommer föräldrarna hit på middag, då ska jag och Ärtan köra nåt pass på vår gunga här på baksidan för att återvinna lite självförtroende både till hund och förare :-)

Läskig olycka

Idag åkte vi till Nacka BK för att träna gungbräda någon annanstans än hemma. Jag gick då tillbaka i höjden för att förenkla. Först bara enkel dunkaövning med låg höjd (otroligt att jag kallar det för låg höjd, bara för någon månad sen var det jättehögt! :D), vilket gick alldeles utmärkt. Sen fick hon köra hela gungan där jag pallrat upp den med medhavd pall, så det inte var maximal fallhöjd. Det gick också alldeles utmärkt :-D  Hon verkar ha ett alldeles underbart självförtroende på gungan nu, verkligen som natt och dag mot hur det var tidigare :-D  Att ställa sig längst ut och invänta dunken är bara kul nu :-)   Jag kände att det nog skulle gå att köra fullhög gungbräda, men för att vara på den säkra sidan la jag pallen ner så det inte blev riktigt max, kampade med Ärtan och släppte henne på gungan. Då hände det! Ärtan missbedömde höjden att hoppa upp på gungbrädan och hoppade för lågt, vilket resulterade att hon hoppade rakt in i gungbrädan med framtassarna!!! AJ! Hon gnällde och pep och höll upp vänster ben, jag skyndade mig fram och lyfte upp henne - hon fortsatte pipa!! Paniken steg inom mig, terriers gråter liksom inte, så jag var övertygad om att något hade brutits! Tittade på vänstertassen och i mitt upprörda tillstånd såg jag minsann en böjd tå! Inget blod eller synligt sår dock. Ställde ner henne på marken och nu hade hon slutat pipa, men haltade grovt, stödde dock på vänsterbenet. Medan jag började ringa föräldrarna (jag var mentalt på väg till veterinären) gick vi försiktigt framåt. Fick inte tag på föräldrarna, och det var lika bra det, för för varje steg blev tassen bättre... Efter några minuter markerade hon inte på den alls! Jag lyfte upp och tittade igen, och jag måste inbillat mig den böjda tån ;-)  Inte en skråma på tassen, och när vi gick en liten runda gick hon helt rent! På väg tillbaka till planen var hon tipptopp igen och ville träna vidare!! Ja eller hur! Det kunde hon ju glömma, men vilken TUR vi hade! Det gjorde väl bara fruktansvärt ont just vid kollisionen, tack och lov verkar det inte vara något värre... Dagen har förflutit med kortare koppelpromenader och ingenting har hon markerat på benet, puh! De är ganska hårda ändå våra små vovvar :-)

Självklart fick hon, som sagt, inte träna vidare, men jag testade att låta henne gå upp på gungan en gång till (utan att den tippade över) bara för att se att hon inte förband gungan med det onda och därför blivit rädd för den. Så verkar inte vara fallet, utan hon skuttade så glatt upp på den och kampade lite! PUH igen!! Bara att hoppas att det håller i sig, så hon inte får för sig något till senare :-)   Nu får hon vila från träning några dagar, så åker vi till Nacka BK igen i slutet av veckan (om hon fortfarande inte visat något på benet, såklart) och jobbar vidare!!

Gungbrädan...

Usch, verkligen vidrigt det som hänt i Norge. Det går inte att komma ifrån att ju närmare en själv det händer, desto verkligare och läskigare känns det. Det är verkligen en helt sjuk värld vi lever i, och naturligtvis blir man lite ångestladdad när man nu satt barn till den världen... Många tankar går till Norge denna dag.

Det känns lite konstigt att vara så otroligt glad av ett litet löjligt gungbrädepass som vi nyss var ute och genomförde, men sånt är ju livet. Små och stora grejer, bra och hemska grejer. Vi gick iaf upp på hel gunga igår, vilket gick helt enligt planerna, och idag satte jag på hopphinder både före och efter. Då gick det ännu bättre! Hon taggar igång och får upp farten av hindret innan, så gungbrädeutförandet blev ännu bättre!! Fin fart ända upp, klart godkänt den gången jag halkar efter också tycker jag. Hon känns också stabil att inte hoppa av för tidigt, en gång sprang jag på en bit efter gungan och hon står kvar så snyggt så! :-D  Hon är så taggad på gungbrädan nu att hon t.o.m tjuvstartade en gång!! Lilla gumman :-)   Filmen kommer här:

Döttrarna

Det var länge sen jag uppdaterade om döttrarna, det har blivit mycket träning i bloggen på sistone :-)  Ärtan bor hos oss just nu, föräldrarna är på båtsemester med Frasse, och då försöker vi träna gunga varje dag. Ärtan ska få bo här lite oftare framöver också, så jag lättare kan smita iväg och träna ibland. Får man bara till en träning varannan vecka känns det inte som att vi kommer någonstans... Det går jättebra med Ärtan och barnen nu, Ärtan har varit lite nervös när Blenda var yngre och mer "gåpåig", men nu har hon insett att jag har koll på dem och nu kan hon själv välja att lägga sig i soffan och vila fast ungarna hoppar och busar där! Härligt!! Blenda är jätteduktig och vet att hon inte får gå fram till en hund som vilar. Öht så går hon sällan fram och tar närkontakt, hon pratar mer med dem eller bara struntar i dem. Ylva har såklart inte lärt sig ännu, och har ganska nyligen börjat bli intresserad av vuvvar. Hon är lite senare där än vad Blenda var. Men även hon har börjat lära sig att hon inte får krypa fram till Ärtan hur som helst.

Ylva fyller snart (10/9) 1 år och gör framsteg hela tiden. Nyligen fick hon fem tänder på mindre än tre veckor!! Hon kan stå utan stöd längre stunder, men tvivlar själv på sin förmåga än så länge ;-)  Annars kryper hon omkring lagom fort (supersöt krypstil, hon lyfter händerna jättehögt :-D) och reser sig och går mot allt tillgängligt. Hon är fortfarande en mycket glad bebis, som är duktig på att sysselsätta sig själv. På sistone har hon dock börjat utveckla lite humör, vilket känns skönt faktiskt. Annars skulle hon bli totalt överkörd av storasyster... Om Blenda tar något som Ylva håller på med, vrålar hon nu i högan sky, grabbar tag i närmaste Blenda-kroppsdel och biter. HÅRT. Tjaa, hon är ju döpt efter vargen... ;-)

Blenda håller på att bli blöjfri. I princip allt kiss kommer i toaletten nu för tiden, medan vi har en bit kvar med nr 2. Det känns ändå som att vi går åt rätt håll! Äntligen! Jag hade ambitionen att hon skulle bli blöjfri tidigt, men hon har verkligen varit noll intresserad :-(  Så det var bara att ge upp. Men nu verkar det som tur är gå... *Peppar peppar*  Annars har hon blivit rätt avis på lillasystern och försöker som sagt ofta sno hennes grejer... Men i grunden älskar hon Ylva och är sååå förtjust. Så fort de varit ifrån varandra en stund (middagsvilan t ex) måste hon pussa och krama lillasystern :-)

Idag är sista dagen Kristofer jobbar, sen blir det 4 veckors semester! Ska bli så skönt att få lite avlastning! Även om jag verkligen älskar vardagen ihop med mina två busfrön blir man såklart trött och slutkörd. Ylva vaknar fortfarande 3-4 gånger per natt... Blenda går ju inte på dagis ännu, så det är minst sagt fullt upp på dagarna. Jag har märkt att många har det äldre syskonet på dagis när de är hemma med småsyskon, vilket i mina ögon är helt absurt, även om jag i vissa stunder kan förstå det ;-)  Men för mig är dagis ett absolut sista alternativ att ta till om man verkligen måste jobba, men jag har tyvärr upptäckt att jag är ganska ensam om att tycka så :-(  Så det är ganska tomt om äldre barn om dagarna, men som tur är har vi världens bästa öppna förskola dit det iaf ibland kommer lite äldre barn! Så vi klarar oss bra ändå :-)  Här kommer lite bilder:

 

Ylva älskar att "cykla" :-D  Blenda också, men hon cyklar på riktigt :-)

 

Syssling Matilda har en supermysig lekpark i närheten av där hon bor, med en jättestor plaskdamm med tillhörande badleksaker man kan låna!

 

Ylva börjar bli så stor... Kan nästan gunga såna här själv...

 

Blenda är fullkomligt tokig i bär! Jag har inte hittat ett enda bär hon inte tycker om än... Här är världens största jordgubbe ;-)

 

Plaskisen hos Matilda igen... Jag vet inte hur jag ändrar ordningen på bilderna ;-)

 

Vår pool hemma går bra den med! :-) 

Dagens träning

Idag har vi tränat gungbrädan igen! Jag gick ganska fort fram, för även vid högre höjder har hon samma fina attityd, och hon springer på ända ut varifrån hon än hoppar upp. Tyckte det gick helt strålande! Gick in och åt lunch och sen gick vi ut igen bara för att filma ett par repetitioner, fast jag egentligen kände att det räckte... Man ska aldrig "bara göra liiite till"!! Det blir alltid dåligt!! Nåja, det var väl ingen katastrof, men första gången hoppade hon helt sonika av när hon kom fram till slutet av gungan (??!), som tur var hade jag råkat trycka på avstängningsknappen istället för filmknappen, så det blev inte filmat :-P  De två nästföljande gångerna, som filmades, kändes inte alls hundra heller. Första gången springer hon ut rätt långsamt, fast gång nr 2 är faktiskt helt okej. MEN hon är ju inte rädd, inte för fem öre :-D  Det är märkligt det där hur ens "krav" för att bli nöjd automatiskt skjuts fram ju bättre träningen går. Jag menar, hon saktar inte in när gungan börjar röra sig, utan springer ända ut, hon är som sagt inte rädd, det är bara det att hon skulle kunna springa lite fortare ;-)  Men jag upplevde alltså att hon gjorde det passen innan lunch, och dessutom har vi inte kört hel gunga så här förut, så jag kanske har för höga krav :-) Här kommer filmen iaf!

 

Hennes hastighet är beroende av min hastighet ser man ganska tydligt. Gång 1 väntar hon verkligen in mig... Men jag tror inte att jag orkar försöka träna bort det nu, kanske kan vi fila på det nästa år eller så... Nu känns det viktigaste att få henne att springa ända ut bara, och tycka att gungan är det roligaste som finns, och det tycker jag ändå att vi kommit en bra bit på! Man måste ju ändå vara realistisk med hur mycket man orkar och hinner träna, och jag får väl springa på på tävlingar helt enkelt, så jag hinner rusa bredvid henne på gungan! :-D

Projekt gungbrädan fortsätter!

Idag var Malin, Ella och Siri över på lunch, och naturligtvis tränade vi gungbräda efteråt :-)

Min nya plan är alltså att skrota "spring upp och kampa längst ut" och istället jobba vidare med att banka ned gungbrädan, men förskjuta hennes påhoppningspunkt så att hon successivt springer längre och längre på gungan för att komma till slutet. Hmm fattar man vad jag menar? ;-)  Jag upplever att Ärtan, och ofta hundar i allmänhet, börjar tveka när de gör hela gungbrädan just när den börjar tippa över. Och med tidigare träningsplaner tränade jag aldrig "fortsätt springa ut fast den börjar röra på sig", utan bara slutskedet av gungan och att springa upp på den utan att den rörde sig... Men den nya planen verkar funka riktigt bra! Jag gick tillbaka i början när det gäller höjden och hade lite lägre än hon klarat av som max, och varierade påhoppningspunkt och sen höjde även successivt, så i slutet var den nästan lika högt upp som hon klarat max tidigare. Det funkade lysande! Ingen som helst tvekan, och hon springer verkligen ända fram till kanten! Jag är jättenöjd, och taggad att fortsätta träningen! Lätt när man har en gungbräda på baksidan :-D  Film på två ihopklippta pass:

Träning!

Idag har vi varit iväg och tränat med Malin, Ella och Siri! Ärtan och jag tränade lite allt möjligt. Först kommer här film på en handlingsövning där jag testade två varianter:

Framför allt blev jag positivt överraskad över vad följsam Ärtan var! Trots den lockande felaktiga tunnelöppningen, som verkligen ligger nära hindret hon tar innan, lyssnar hon klockrent på mina signaler och tittar inte ens på den öppningen!! Sen tar hon tråcklingsarmen jättefint båda gångerna! Andra gången passade jag på att belöna där, för vi har verkligen inte tränat det där särskilt mycket! Kanonduktig Ärta mao! :-)  Det vi måste träna på är bakombyten i tunnlar... Som synes fulsnurrar hon fortfarande efter den sista tunneln när jag bytt bakom... Men hur ska man göra när det blir en fulsnurr VARJE gång, hur supernoga man än ropar och står placerad (tränade detta separat förra gången vi var på SSBK, och inte en enda gång kom hon ut rätt när jag bytt sida)?! Det är som att hon stänger av öronen helt när hon kommer in i en tunnel... Annars har jag inget att klaga på i den kombinationen :-)  Mjo, det skulle väl vara att jag följer med henne lite för långt upp första gången vi tar hopphindren bredvid varandra och därmed trycker ut henne lite onödigt långt... Jag måste helt enkelt börja lita på henne mer...

Övrig träning:

• Gungbrädan - Banka ned går riktigt, riktigt bra! Jag kunde höja rätt mycket så den var högre än halvvägs upp. Då tvekade hon först att hoppa upp på den, men sen var det ingen tvekan när hon väl hoppat upp! Och hon gjorde den flera gånger på den höjden med bravur! Det bästa är att det finns inte en tendens att hoppa av för tidigt - även när hon då tycker det är lite högt står hon tålmodigt längst ut och väntar jättefint på smällen! Jag belöningsplacerade mycket bättre den här gången också! Springa upp och kampa däremot fungerar inte alls. Jag kan inte lösa det praktiska med att få iväg henne, hålla reda på leksak och hålla i gungbrädan samtidigt! Det blir bara pannkaka av det hela och jag är rädd att hon upplever det jobbigt då. Så nu har jag en ny plan... :-)
• Slalom - jag ville ha en bild på Ärtan i slalom, så då blev det automatiskt att vi körde slalomet några gånger. Jag passade på att träna svåra vänsteringångar och de satt 100%!! Däremot gick hon ur slalom för tidigt ett par gånger, men vi har inte tränat slalom på väldigt länge, så det tar jag inte så allvarligt på.
• Balansbom - Hon smet upp innan jag satt på hjälpplankan och den gången hoppade hon över kontaktfältet :-/  Med hjälpplanka var det däremot 100% rätt sen! Bara att fortsätta nöta tror jag :-)

Ingen semester!

Nej du Leo, här är det ingen semester, bara från tävlingar! ;-) Träningen försöker vi hålla uppe, Ärtan har ju sommarprojektet "gungbrädan" som är mycket viktigt. Nästa tävling är 7/8, och alltså har vi väldigt bråttom att träna in gungbrädan så den sitter! Men mer om den längre ned...

Frasse skrev ju i senaste Norfolk Nytt, med viss hjälp av mig. Det var mycket klagomål, och Ärtan tände såklart till och håller på och fnular på en replik till nästa Norfolk Nytt.. :-) För att visa att Frasse faktiskt inte är helt bortglömd, som han påstår, kommer här en film från kantarellsökkursen som han gick med mamma och pappa i våras! Superduktig var han såklart, och föräldrarna med! De försöker hålla träningen uppe nu, så får vi se om han kan hitta några vilda kantareller i höst :-)

Jag vet att jag är nördig, men nu är fallet så att jag införskaffat en gungbräda... Agilitygungbräda alltså! Det är ju egentligen till vårt företag (kika in på www.hundkursbiten.se nu är den officiell :-)), men innan kurserna drar igång i augusti får den stå här på vår baksida. Perfekt eftersom Ärtan som sagt har "projekt gungbräda" i sommar!! :-D Hann med ett kortkort pass häromdagen, och pappa filmade. han lyckades dock bara filma tre repetitioner ;-)

Intressant iaf! Gång nummer 1 är i princip perfekt tycker jag (hon har lite väl mycket fokus på mig egentligen, det beror på att jag tagit fram världens roligaste leksak, dvs en pipleksak som fortfarande PIPER! Tränar jag med en opipande leksak tittar hon rakt fram/ned i backen märkligt nog, vilket egentligen är bättre), och så såg flertalet repetitioner ut innan pappa började filma också. Gång nummer 2 belönar jag trots att hon börjar hoppa av innan gungbrädan slagit ned ordentligt. Jag ångrade belöningen redan när jag gjorde den, men då var det liksom redan för sent... ;-) Gång nummer 3 tar hon tydligen fasta på detta och hoppar tydligt av för tidigt... Duktiga jag håller inne belöningen ;-) Gång nummer 4 och 5 som inte filmas blir då genast perfekta, som nummer 1!! Tycker det är härligt att hon så snabbt rättar sig - kanske börjar hon förstå att hon måste vänta på nedslaget? Detta visar iaf att jag måste var SUPERnoga med att inte belöna för ens tendens till avhopp... ;-) Annars tycker jag att det gick KANON! Fantastisk attityd, inte en tendens till rädsla eller tvekan, fast fallhöjden nu är såpass hög att jag tror att det var här hon började tveka förra året när vi tränade. Korkade jag höll ju på och belöna med godis istället för leksak då... Träningen att hon springer ut till kanten och kampar medan jag håller i gungan funkade också jättebra denna gång, ingen tvekan! Hon klarar dock inte av att kallas in över gungan om jag står vänd mot henne i slutet av gungan och väntar, då hoppar hon av... Verkar vara samma sak som när hon springer förbi hopphinder när jag står vänd mot henne, alltså ingen gungrädsla som gör det - en skön upptäckt! För står jag vid sidan av, i hennes färdriktning är det ingen tvekan! :-D