torsdag 28 april 2011

Inofficiell agilitytävling på Nacka BK

I måndags var det äntligen dags för att starta upp tävlingsåret med en inofficiell tävling på hemmaplan, Nacka BK. Eftersom det var öppenklasser var båda vuvvarna anmälda. Dagarna innan tävlingen började jag få "ångest" för jag kom på att Ärtan inte tränat platta tunneln på nästan ett halvår, och hon har ju en historik med tävlingar där hon ALDRIG tagit platta tunneln, utan alltid sprungit bredvid. Hon kan göra det ibland på träning också, även om hon alltsomoftast tar den jättefint och glatt. Så jag vågade inte riskera att den här tävlingen skulle bli ännu ett misslyckande - jag är rädd att det blir ett befäst tävlingsbeteende också, att strunta i platta tunneln... Så jag hade redan innan bestämt mig för att antingen ha en medhjälpare som höll upp släpet, eller också springa en alternativ väg med Ärtan så vi slapp den. När vi kom till tävlingen var platta tunneln placerad precis vid bankanten (det är ju det vanliga, så funktionärerna ska ha lätt att fixa till den mellan varje ekipage) så jag engagerade mamma som tunnelhållare och fick grönt ljus för detta av både domare och funktionärer :-)  Så både agility- och hoppklass blev rätt korta banor för Ärtan, men vi LYCKADES och det blev riktigt, riktigt bra! Mitt stora mål med tävlingen var att Ärtan skulle få en positiv tävlingsupplevelse (jag har ju upplevt att hon haft lite, lite "scenskräck"), och det fick hon definitivt :-)

Hon kändes jättefin i loppen - precis som på träning! Scenskräcken märkte jag inget av, det märks att hon mognat och blivit mer rutinerad och kunnig sen förra årets tävlingar. Det är ju nästan ett år sen, så det kanske inte är så konstigt :-)

Jag är jätteglad för att slalomet satt så fint, hon ligger verkligen i svängarna och gruset flyger åt alla håll :-D  Och ingen missad port, hon samlade ihop sig jättefint inför det. Sen satt ju däcket som en smäck, trots att vi inte tränat det heller på ca ett halvår. Men det har vi aldrig haft problem med (tacka vet jag att shejpa in däcket!!), men man vet ju aldrig i tävlingsmiljö! Bakombyten i tunnlar var inga som helst problem, hon suger härligt in i dem och i agilityklassen kunde jag släppa henne tidigt och byta bakom, och i hoppklassen blev det ett ganska snävt byte - ändå inga problem!! Sen köper hon handlingen i början av hoppklassen väldigt bra med tanke på vad lite vi faktiskt tränat på sånt. Dock märkte jag att hon blev lite förvirrad - hon började bjäbba där, och jag tror det är en bidragande orsak till att hon hoppar de hindren riktigt dåligt. Hon var som sagt lite förvirrad för att hon inte är van, och då saktar hon också ned och får därför ännu svårare med hopphindren. Hoppet efter den blå tunneln i hoppklassen hoppar hon däremot alldeles utmärkt. Mer hoppteknik måste vi träna ivf! Höjden på den här tävlinge var ca 31-32 cm så det var riktigt högt!

Frasse var med och motionerade och det känns verkligen som rätt beslut att ha pensionerat honom. Agilityklassen gick helt okej:

Man ser att han tycker att hopphöjden är riktigt jobbig, och det är den som håller nere hans fart. I hoppklassen var det ännu värre, jag orkar inte ens titta på filmen. Jag kunde GÅ runt bredvid honom om jag velat, han var SÅ långsam! Men det var väldigt varmt, och vi hade glömt buren så han stod och vaktade vårt tält hela väntetiden mellan klasserna så han var väldigt trött när det var dags för hoppklassen. Men framför allt är det hopphöjden som dödat Frasses glädje för sporten. För det kändes lite så i hoppklassen: han tyckte inte att det var särskilt roligt (!!!!) utan gjorde det "bara för att". Det blir bra för honom att bli agilitypensionär nu. Han får följa med och träna när vi tränar ensamma, annars får han satsa på annat. Spår älskar han ju  t ex. Och nu i juni ska han få gå på kantarellsökkurs med mamma och pappa, vi gav dem det i födelsedagspresent :-)  Så det går ingen nöd på herr Korv!

Det är ännu en bra sak med Ärtan, att hon är outtröttlig. Hade ju glömt buren till henne också, och även om hon inte vaktar så vilar hon ju inte direkt mellan loppen. Märkte ändå ingen skillnad på henne i de olika loppen, hon är som en duracellkanin ;-)  Jag har faktiskt bara sett henne trött en enda gång i hennes liv, det var en av noffeträffarna, då hon var igång HELA dagen med olika aktiviteter. Då låg hon som en liten fäll i soffan på kvällen :-)  Hon verkar fortfarande vara okänslig för värme också, bara hoppas att det håller i sig :-)

onsdag 13 april 2011

Hårdträning...

...ligger vi i just nu, jag och Ärtan! I helgen blev det ett par pass med musmattan på lilla kontaktfältsplankan. Jag har klippt isär musmattan och har den nu längst ut på gungan. Det gick riktigt bra, hon var snabb ned på den och hade hyfsad stadga - stannade kvar vid både lockning med godis och lockning med leksak (dock halvbra leksak visade det sig).

Vi körde även ett pass hoppteknik (ÄNTLIGEN!) på baksidan. Jag inledde med enkelt studshopp med fem hinder, sen höjde jag varannat hinder. Studshoppen gick bra, dock fick hon problem med först höga hindret och la in ett extra galoppsprång mellan studshindret och det höga hindret... Löste det med att sänka det höga hindret (som iofs inte var så jättehögt, men tydligen tillräckligt för att bli svårt), och då gick det bra. Får höja det hindret mer successivt framöver.

Igår var vi iväg en snabbis till Nacka BK för att testa den nya targetstrategin på riktiga gungan (utan vipp, alltså hon tog bara slutet). Det gick väl sådär:


Sen urartade det helt när jag belönat med den roliga leksaken. Då var stadgan plötsligt som bortblåst... Så nu vet vi vad vi ska träna på hemma... Jag höjde även upp gungan lite så hon fick hoppa upp och trycka ned den själv, och det var inga som helst problem! Skönt det iaf :-)

Sen blev det ett pass balansbomskontaktfält. Testade med utlagd leksak efter bommen och när jag ser filmen ser jag att hon går fortare då (de två första repetitionerna), så jag ska nog köra lite så i fortsättningen också. Sen provade jag med hjälpplankan som är hälften så hög som den vanliga. Som synes inga problem! :-D  Och till sist bara testa hur sväng efter balansbom ser ut nu när jag inte tränat det på länge, helt okej! 100 % rätt, som vanligt, på bommen!!! :-D



Och imorrn torsdag ska vi vara med i Nacka BK:s träningsgrupp för första gången! Skoj!!

söndag 10 april 2011

Kontaktfältskursen

I torsdags var det dags för den andra och sista gången på kf-kursen. Vi fick köra en hoppkombination som slutade med en balansbomsuppgång, den såg ut ungefär så här:


Alltså ser det ut som att det är rak ansats till balansbomsuppfarten, men hunden kommer ju i full fart över hinder 2-3-4 som en raksträcka och landar alltså snett efter nr 4 och får därför en sväng för att kunna ta uppfarten ordentligt. Det blev väldigt tydligt även för Ärtan och Smilla, de två minsta hundarna på kursen. Så det är viktigt att tänka på hundens verkliga väg på banan när man går den, så man är beredd på såna här lurigheter. För att ge dem en bra väg från nr 4 till nr 5 bör man alltså gå in och signalera för hunden att ta nr 4 så nära det vänstra (ur hunden synvinkel) hinderstödet som möjligt. EM gör själv på så sätt att hon springer nära hinderstödet (vilket var ett måste för alla oss då våra hundar helst ville strunta i nr 4 och rusa direkt på balansen ;-), men fångar upp med lårklapp och att säga hundens namn för att få den att snäva in sig. Jag gillar framför allt lårklappet, och ska nog försöka integrera det i min handling. Jag gillar signaler som är fysiska och inte är ord, då mina hundar är så dåliga på att särskilja olika ord :-)  Så det ska vi träna på. Kan med fördel tränas även vid svängar runt hinderstöd.

Sen klockade vi A-hindret själva och Ärtan klarade kf varenda gång (jag körde bara på), men hade väldigt olika teknik vid de olika repetitionerna. Vi har tränat A-hindret väldigt lite, så det är inte så konstigt. Hon har inte fått in i kroppen hur hon ska göra ännu riktigt. Hon fick iaf en väldigt bra tid - 1,7-1,8 sekunder. Lika snabb som Smilla!! Vilket förvånade mig väldigt positivt :-D  Men iom att hon inte har någon renodlad teknik ännu kanske man kan hoppas på ännu bättre tider i framtiden.

Sen tränade vi bakombyten på balansbommen, fast bara med en uppfart. Det är, som EM sa, väldigt viktigt när man har rinnande kf att ha bra bakombyten, då man många gånger inte kommer hinna byta sida på annat sätt. Vi körde med utlagd leksak och leksak som kastades av medhjälpare. Inga problem då sa Ärtan och rusade framåt! Detta ska vi också träna mycket på, då det förstås även är till gagn för själva rinnande kf-träningen. Måste ju få till ett monstersug över balansbommen oberoende av vad jag gör, då träffarna blir bättre och säkrare ju snabbare Ärtan är! Det bästa är att detta kan vi ju träna hemma hos mamma och pappa också, då vi har en hel balansbomsned/uppfart där :-)

Till sist kollade vi igenom gungbrädan och EM slog ned DIREKT på att jag belönade på fel ställe!!! TROTS min uppmärksamning i förra inlägget gjorde jag alltså precis likadant ändå sen... Återigen hade Ärtan bäst fart första gången, sen började hon sakta in för tidigt. Kände dock inte att hon reagerade på gungan i sig, fast det var en ny, okänd gunga för henne! :-)  Ordern från EM nu är iaf att träna i targeten bättre, ha den mindre (som en liten remsa tillslut), fastmonterad längst ut på gungbrädan så att Ärtan får ett tydligt mål att kasta sig fram till. Börja om igen med träning på marken och successivt höja gungan mer och mer.

Sen kom vi fram till att två gånger inte var tillräckligt, så nu har vi bokat in en uppföljningsgång 10 juni!! Så kul! Då har vi verkligen ett mål att träna fram till också :-)

Återkommer med dagens träning, nu vaknade Ylva!

onsdag 6 april 2011

Ännu mer träning =)

Idag var vi iväg igen till Nacka BK, denna gång hade jag pappa med mig som filmare :-)

Började naturligtvis med gungbrädan med Ärtan. Nu hade jag bestämt mig för att träna själva vippandet med Ärtan, och struntade i avslutet - dvs targetmattan fick lämnas i väskan. Ska träna target på nedfart hemma först så det blir bättre befäst innan jag tar in den i gungträningen igen. Men samtidigt vill jag ju att hon bearbetar den osäkerhet hon har för nedvippandet av gungbrädan, så det tränade vi iaf. Så här såg det ut idag:


De två första repetitionerna ser riktigt bra ut tycker jag! Bra fart upp och hon höll inte på att vända huvudet och titta efter mig, som hon gjorde i lördags! De nästföljande repetitionerna är lite sämre - hon har sämre fart ut och stannar tidigare. tror att det beror på att hon tycker att smällen är lite otäck fortfarande. När hon fått göra utan hjälp, eller med lite hjälp, blir hon långsammare och osäkrare. Dock en stor förbättring - hon hoppar ju inte av :-D  Jag tror definitivt att det går att jobba bort den där osäkerheten ganska lätt. Jag ska göra henne säkrare på targeten så hon får ett bättre mål framåt, och hålla gungpassen väldigt korta, jag har en känsla av att hon kan börja få för sig saker om jag gör gungan för många gånger i rad :-)

Sen en STOR grej till mig själv att komma ihåg: Sluta belöna henne bakåt på gungan!!! Jag får henne ju att backa upp några steg när jag belönar med godiset :-S  bra belöningsplacering liksom... Hellre att jag belönar ned henne isf... Sen ska jag även börja belöna direkt med leksak på kf, och inte på marken efter gungan som nu... Vet inte riktigt varför det blivit så... Det är ju som att be om avhopp då leksak är ungefär 100 gånger mer värt än godis för en viss liten dam...

Sen fick Frasse träna lite fot! Bonusfilm:

Han är duktig min gullgubbe  :-) 

Och till sist en bonusfilm på när Ärtan fick släppa loss lite på en hoppkombination:

man ser tyvärr att hon har lite problem med hopptekniken, MÅSTE få ändan ur och träna det :-(  Måste vid tillfälle kolla igenom min dvd igen för jag har glömt bort övningarna.... Men annars ser hon väl alldeles härligt söt och duktig ut?! Och klick till mig själv för jag väntar verkligen ut fokus på hinder innan jag släpper henne med "kör"-kommandot! Ska ta tag i det där nu, jag har slarvat alldeles för mycket!

söndag 3 april 2011

Agilitysäsongen igång på allvar!

Jajamen! Nu har det töat tillräckligt för att dra igång agilityträningen igen på allvar! :-D  I torsdags var första gången (av två) på kontaktfältskursen jag och Ärtan går på Vallentuna BK. Skitkul såklart!! Ärtan var dock lite besviken de första 1,5 timmarna, då vi var inne i klubbstugan och pratade teori ;-)  Men sen gick vi ut och fick köra balansbommen. Jag hade med mig plankan att fästa på balansbommens nedfart, och det funkade riktigt bra! Det var ju säkert ett halvår vi sist hade den på full balansbom, men det var inga problem! Sen går vi ju för mycket duktiga Eva Marie så hon förstod snabbt min tanke och hade även koll på en liknande metod för att få till rinnande kontaktfält. Man bygger en ruta av pvc-rör eller liknande och lär hunden att studsa i den (i galopp). Sen lägger man rutan på kontaktfältet och så får hunden springa i full karriär men måste träffa inuti rutan på väg ned. Min planka kan ju ses som den översta sidan av rutan, annars är ju tänket väldigt likt. EM var iaf lite förvånad över att Ärtan träffade varenda gång och inte tog ett jättekliv och hoppade över hela kf, så hon trodde att Ärtan nog redan börjat greppa poängen! :-D  Jag hoppas det också! Dock upptäckte vi att Ärtan väntar in mig om jag hamnar på efterkälken, hon är som snabbast när jag kutar så snabbt jag kan bredvid henne. Jag måste alltså träna mer på drag framåt, oavsett vad jag själv gör! Jag ska kunna ramla bredvid och hon ska ändå fortsätta kuta för fullt framåt! Ska testa med utlagd leksak, eller att ha medhjälpare som slänger leksaken åt mig. Ett frågetecken är vad jag ska göra om hon missar att träffa kf - ska fråga nästa gång!

Igår lördag var vi på Nacka BK tillsammans med Malin och cavaliererna för att träna lite agility! Tyvärr är balansbommen och A-hindret fortfarande instängda av en stor snövall, men gungan var utburen och isfri! Så vi körde lite gunga se nedan:

Japp... MÅNGA problem visar sig...
- Vi måste egentligen träna target MYCKET mer ute på gungan. Tills det sitter lika fint som inne på spelkartongen! SNARK!

- Hon är väldigt bunden till mig och tittar bakåt på mig och väntar in mycket när jag kommer lite efter. Kan kanske avhjälpas om jag tar mig samman och tränar igenom targeten bättre, så hon blir mer taggad att satsa framåt mot den.

- Till sist det mest uppenbara: hon verkar bli rädd eller nåt när hon får göra hela gungan själv utan att jag tar emot nåt och hoppar av de två sista gångerna på filmen. Gjorde dock en gång till som inte filmades och då gjorde hon hela, men kändes lite osäker. Sen när vi skulle hem gick hon lös och sprang upp på gungan på eget bevåg och kändes ganska mycket som vanligt igen faktiskt. Så jag hoppas att det inte sitter så djupt! Hon har ju gjort hela gungan själv utan hjälp tidigare i höstas, men det var ju ett tag sen. Kanske gick jag framåt lite för fort nu efter vinteruppehållet...

Sen tränade vi raksträcka också där jag fokuserade på läxan "drag framåt oavsett om Kickan ligger efter eller t.o.m ramlar". Det är ju inte bara viktigt på balansbommen, så jag beslöt att träna på det på en raksträcka nu när balansen inte var tillgänglig. Det gick mycket bra, först med utlagd leksak, och sen med Malin som leksakskastare! Sista gången "ramlade" jag (med ljudeffekt t.o.m, vilket kanske inte är önskvärt), men den enda reaktionen var att öronen lades bakåt, och kanske en aaaning nedsaktning - men hon fortsatte framåt ända in i "mål"! :-D

Mycket att tänka på och träna på alltså, men KUL att vara igång igen :-D

Ja, Frasse fick också träna. Lite agility och lite fotgående. Han var super i fotgåendet trots att det var mitt på agilityplanen! Lade fokus på "freestylefotgående", dvs tränade mycket bakåt, sidledes och vänstersvängar på stället ("piruetter"). han var skitduktig och hade bra koll på bakdelen!! Men allt hänger på sinnesstämningen, den råkade vara perfekt vid tillfället. Svårigheten är egentligen att få honom dit...

Till sist några bilder på nytillskottet i träningsgänget, Malins valp Siri:

:-D

Ekipagebild! Malin och Siri!

 Och så den gamla, bortglömda hunden... Ella:
Bah, gå inte på det där, hon fick träna en massa hon också! ;-)