I helgen har Ärtan och jag varit i Åtvidaberg, på den årliga helgtävlingen Kanonsabotören. Vi åkte tillsammans med Malin, Ella och Siri, men hade ett helt fyrmannatält för oss själva! Tyvärr hade jag supersvårt att somna i tältet och sov nog bara två timmar totalt natten till lördagen... För Ärtan var det ju första gången i tält, så även hon sov dåligt. I början fattade hon inte ens att det var sova vi skulle göra... ;-)
Men på lördagen var det dags för de första loppen, och både jag och Ärtan vaknade iaf till dem. Ärtan kändes iofs pigg och som vanligt redan på morgonen, men jag var trögstartad, milt sagt. Första hopploppet gick kanonbra (höhö) ända fram till en sekvens där jag hade planerat att göra ett framförbyte men glömde det och improviserade in ett bakombyte istället. Ärtan är inte alls van vid bakombyten på hopphinder, så tyvärr ställde det till det och hon rev det hindret. 5 fel på ett lopp som annars hade gett oss sista hoppinnen... Surt! Jag var rejält irriterad på mig själv kan jag säga!
Agilityloppet var alldeles underbart! Jag tappade henne visserligen in i fel tunnelingång, men känslan var underbar! Bytena tajmades bra, jag hann det jag skulle, och Ärtan gjorde precis allting rätt! Förutom en rivning efter platta tunneln, men men ;-)
Natten till söndagen sov vi som grisar, både jag och Ärtan, men Ärtan var ändå förvånansvärt trött under dagen. Ville ligga och sova i buren och kändes allmänt trött. Den extra tröttheten gjorde att hon inte klarade av den idiotiska tidtagningsutrustningen som användes. Tidtagarstolparna satt ihop med en bom undertill och är placerade 30 cm ifrån det första hindret, vilket gör att smallhundar måste hoppa jättelångt för att klara det första hoppet. Och det är förstås jobbigare ju mindre man är. Så i hoppklassen rev hon första hindret... Gah vad arg jag var! Utrustningen är inte ens tillåten på tävlingar, men de hade tydligen fått dispens. Nu var Ärtan så trött i huvudet att hon ändå inte orkade hålla ihop hela slalom, utan gick ur efter 10 pinnar, men alla ska väl ändå ha en ärlig chans att nolla ett lopp? För att inte tala om säkerhetsrisken det innebär för små hundar, med den extrabommen på marken. Jag hoppas VERKLIGEN att inga fler dispenser godkänns...
Agilityloppet slog hon i första hindret, men pinnen låg kvar. Ett i övrigt helt underbart lopp, där allt satt som en smäck. Utom slalom, där hon återigen strulade i slutet. Jag kan bara tolka det som att hon var trött, slalom brukar liksom vara vår paradgren... Så på söndagen diskade vi oss i båda loppen. Helgens facit: tre diskningar och ett lopp med fem fel... Rätt värdelöst som resultat sett, men att köra med Ärtan ÄR verkligen himmelriket, och klass I är kul, så inte gör det så mycket! Här kommer filmen med alla loppen, TACK Malin!
Bra grejer med loppen:
- Däcket gör hon jättefint varje lopp! Tror inte hon slog i någon gång!
- Likaså med långhoppet!
- Gungbrädan var bara med i ett av agilityloppen, men ÅH vad bra hon gör den! Känns verkligen som att våra problem med kommandon har löst sig!
- Starterna - underbart stabila som vanligt :-)
- Suget på raksträckorna känns som att det blivit bättre.
- JAG har blivit riktigt bra på att köra vidare efter fel och diskning. Tidigare blev det lätt lite oengagerat från min sida om vi fått fel, men nu fortsätter jag att ge allt och köra så det ryker! Klick till mig! :-D Något bra kommer tydligen ur att ha så svårt att nolla som vi har :-D
- Känslan!! Vi ÄR ett team! :-D
Mindre bra grejer med loppen:
- Balansbommens kontaktfält... Hon får lite höga träffar i båda loppen tycker jag. Sista loppet känns träffen t.o.m tveksam. Jag har upplevt att det blivit så på träning på sistone också, även med hjälpplanka. Hon verkar inte ha lika stor "respekt" för hjälpplankan längre, så nästa träningspass ska jag pröva med mellanstorleken på hjälpplanka igen, och inte den minsta modellen som jag kört enbart på sistone.
- Att hon blev så trött av att tävla borta en helg var ganska överraskande. Vi brukar skämta om att Ärtan inte kan bli trött, men det kan hon uppenbarligen. :-) Strulet i slalom känns trist, men det var ju hennes allra första sova borta-tävling där hon tävlade två lopp per dag, så det kanske inte är så konstigt. Hoppas det inte blir en grej av det bara...
- Bakombyten vid hopp MÅSTE tränas! Även om det aldrig kommer att bli mitt förstahandsval så måste vi behärska det så vi kan ha det som plan B utan nesliga rivningar eller vägringar som följd...
Bara att träna vidare :-D
Visar inlägg med etikett film. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett film. Visa alla inlägg
tisdag 3 juli 2012
lördag 19 maj 2012
Tävlingar
Nu har vi tävlat en del, men jag har inte orkat uppdatera. Kort sagt kan man väl sammanfatta det med att vi har vår stolpe ut-period just nu. Ärtan och jag har blivit ett riktigt team, jag klantar mig inte lika mycket längre, och Ärtan har blivit säkrare och mer rutinerad. Så nu diskar vi oss inte lika mycket längre, men får typ fem fel vartenda lopp. Lite frustrerande, men ändå underbart att vi har sån härlig känsla i nästan vartenda lopp! :-D Och glada kommentarer får vi från publiken nästan jämt efter att vi sprungit, Ärtan är ett litet kvicksilver :-) Tyvärr har hon ju så korta ben som hon har och det går inte att göra så mycket åt, så i hoppklassen i dagens tävling på SSBK lyckades vi äntligen nolla, men hamnade precis utanför pinnplats med vår femteplats!! GRYMT irriterande, men det som ändå tröstar lite på ett konstigt sätt, är att det ändå inte var något perfekt lopp. Vi hade ett litet, litet missförstånd i en situation och hon var dessutom överladdad, vilket gjorde linjerna lite sämre än de kunde varit. Är hon överladdad blir hon lättstressad och ungefär som att köra en bil i moddigt väglag, hon wobblar inför vissa hopphinder då hon gärna vill springa förbi för att hinna med. Så jag fick verkligen hålla i i vissa situationer för att få henne att hoppa rätt. Så i ett perfekt lopp kanske hon skulle kunnat vara någon sekund snabbare, men men.
Agilityloppet idag var HELT perfekt. Grym känsla, vi for på som jehun. Jag handlade offensivt med blindbyte t.o.m. Ärtan halkade in i slalom för hon hade så hög fart, men lyckades ändå hålla sig kvar och göra ett snyggt slalom. Sen på ett hopphinder i början av slutrakan, missbedömer hon och river hindret :-(( Fem fel och pinnen försvann återigen utom räckhåll. SKIT VAD TRIST! Snabbast tid (med ett par sekunders marginal!) i klassen, så det var verkligen synd! Vi bryter ihop och kommer igen om en vecka i Upplands Väsby!
Inga filmer från idag, men däremot från tidigare tävlingar.
Här är film från Botkyrka 29/4. Första gången Ärtan tar gungbräda i tävlingssammanhang, så jag hade bestämt mig innan att jag skulle belöna. Loppet visar sig bli ett av våra allra bästa hittills, och hade räckt till pinne om jag inte belönat. Men jag är väldigt nöjd med mitt beslut ändå :-)
Här film på både agility- och hopplopp på Märsta-Sigtuna BK 17/5. I agilityloppet snubblar hon dels på väg uppför A:et, vilket kostar tid, och sen tycker hon däcket är för högt så hon hoppar bredvid första gången. Till hoppklassen bad jag funktonärerna att kontrollmäta däcket, och då sänkte de det ett par cm, och då gick det bra. Synd jag inte sa något inför agilityn... I hoppklassen klarar hon istället inte mitt bakombyte, då hopphindren bredvid stod i lockande linje med mitt bakombyte. Bara hem och träna, för det ska hon klara!
Och så till sist Frasses prestation! I torsdags i Märsta-Sigtuna var det inte bara Ärtan som tävlade, utan även herr Frans! Han gjorde sin andra start i rallylydnad, och trots att jag var väldigt missnöjd med hans fokus och fotposition räckte det till 75 p och hans andra godkända resultat! Ett till godkänt resultat så blir han uppflyttad till fortsättningsklassen! Duktig Herr Frans! Men jag måste komma ihåg att inte ta fram honom för tidigt innan en start, då hinner han tagga ner. Jag har blivit lite slarvig med sånt tänk, då Ärtan är på topp även om hon får vänta ett tag... Men här kommer hans rallyfilm :-)
söndag 12 februari 2012
Frasse har debuterat i rallylydnad!
Igår var vi iväg och debuterade i rallylydnad! I ärlighetens namn har vi inte tränat särskilt mycket, men efter att ha tränat tre sporter tidigare under sitt nioåriga liv, kan Frasse de allra flesta momenten som ingår i nybörjarklassen redan. Så vi har mest tränat på att sätta ihop befintliga kunskaper till de olika momenten. Själva tävlingen var första gången Frasse såg riktiga rallyskyltar, dagen innan tränade vi med kollegieblock på högkant för att förbereda lite. Men det gick jättebra utefter dessa förutsättningar, tycker jag! Frasse var lite övertänd i början och gick för långt fram i fotgåendet, vilket gjorde vänstersvängar lite svåra. Spiralen var vänsterriktad denna bana, så den fick vi därför lite problem med. Frasse var så långt före mig att han satte sig ned vid ett tillfälle i förvirring av att jag försökte få honom att gå i bättre fotposition. Så vi fick -10 poäng på spiralen. Sen blev han okoncentrerad vid ett par, tre, tillfällen, vilket också drog ned poängen. Men efter sista okoncentrationen fick jag tillbaka honom riktigt bra, och sista delen av banan tyckte jag gick skitbra! Jättesnygg 270-graderssväng precis efter att jag fått tillbaka honom i koncentration, och i princip alla skyltar efter det gick riktigt bra. Totalt fick vi 77 poäng (100 är max) och jag är supernöjd! Jag tror att det är så kallad kvalifikationspoäng (?), men är inte säker då vi ju fick -10 på en skylt. I vilket fall fick vi lite blodad tand, och jag vill definitivt fortsätta tävla rally med Frasse! Det var betydligt roligare än jag trodde ;-) Här kommer filmen:
Vi måste träna:
- Uthållighet
- Frontpositionen måste bli bättre och säkrare, den känns som ett orosmoment och mycket riktigt försöker han sig på "backa" första gången här på banan ;-))
- Träna mer med skyltar, så han inte distraheras av dem, och så att jag blir säkrare på vart jag ska placera mig.
Vi måste träna:
- Uthållighet
- Frontpositionen måste bli bättre och säkrare, den känns som ett orosmoment och mycket riktigt försöker han sig på "backa" första gången här på banan ;-))
- Träna mer med skyltar, så han inte distraheras av dem, och så att jag blir säkrare på vart jag ska placera mig.
söndag 15 januari 2012
Ridhusträning
Nytt år och nya utmaningar! Men jag har skippat att ha årsmål, jag är tydligen inte en sådan människa ;-) Jag brydde mig inte om mina mål, jag blev varken peppad eller stressad av dem. Jag satte upp mål och sen struntade i dem, typ ;-) Så det struntar vi i!
Fredagsträningarna i ridhuset fortsätter vara riktigt bra! Så härligt att ha möjlighet till vinterträning. I fredags tog jag mig också i kragen och höll mig till planen jag hade för vinterträningen - vissa grundfärdigheter jag ville stärka och lära in. Jag har hängivit mig till alltför mycket handlingsträning på roliga längre kombinationer och banor som vi byggt upp, men egentligen är det väl inte det som är det mest trängande behovet att träna... Men i fredags tog jag mig alltså i kragen och vi fokuserade på STARTER! Ärtan har ju kanonfin stadga, om jag får säga det själv, jag bara ställer henne, säger "stanna" och går iväg. Hon har ju ALDRIG fått belöning för tjuvstart utan där har jag faktiskt varit duktig och börjat om varenda gång det hänt, så det sitter faktiskt riktigt fint. Däremot har hon ju haft den där idén att hon inte "hinner" ta hindren mellan henne och mig om jag gått iväg för långt, utan då springer hon helt sonika förbi hindren. Så hon har en fin stadga, men jag kan inte utnyttja den, utan kan ändå bara gå till första hindret eller lite bakom, innan jag kallar in... Ganska värdelöst alltså. Men i fredags satsade vi alltså på det lite mer seriöst, och det gick faktiskt riktigt bra! Inte en enda gång sprang hon bredvid ett hinder, inte ens när jag stod tre hinder bort! :-D Dock har det varit så här förut och springa förbi-grejen har plötsligt kommit tillbaka, så det gäller väl att hålla igång den här träningen...
Jag hann ändå köra minibanan vi byggt upp två gånger, och snälla Malin filmade oss:
Fredagsträningarna i ridhuset fortsätter vara riktigt bra! Så härligt att ha möjlighet till vinterträning. I fredags tog jag mig också i kragen och höll mig till planen jag hade för vinterträningen - vissa grundfärdigheter jag ville stärka och lära in. Jag har hängivit mig till alltför mycket handlingsträning på roliga längre kombinationer och banor som vi byggt upp, men egentligen är det väl inte det som är det mest trängande behovet att träna... Men i fredags tog jag mig alltså i kragen och vi fokuserade på STARTER! Ärtan har ju kanonfin stadga, om jag får säga det själv, jag bara ställer henne, säger "stanna" och går iväg. Hon har ju ALDRIG fått belöning för tjuvstart utan där har jag faktiskt varit duktig och börjat om varenda gång det hänt, så det sitter faktiskt riktigt fint. Däremot har hon ju haft den där idén att hon inte "hinner" ta hindren mellan henne och mig om jag gått iväg för långt, utan då springer hon helt sonika förbi hindren. Så hon har en fin stadga, men jag kan inte utnyttja den, utan kan ändå bara gå till första hindret eller lite bakom, innan jag kallar in... Ganska värdelöst alltså. Men i fredags satsade vi alltså på det lite mer seriöst, och det gick faktiskt riktigt bra! Inte en enda gång sprang hon bredvid ett hinder, inte ens när jag stod tre hinder bort! :-D Dock har det varit så här förut och springa förbi-grejen har plötsligt kommit tillbaka, så det gäller väl att hålla igång den här träningen...
Jag hann ändå köra minibanan vi byggt upp två gånger, och snälla Malin filmade oss:
Hon tycker att underlaget är svårsprunget, eller framför allt svårhoppat, så nu tränar vi på väldigt låga hinder i ridhuset som synes. Annars springer hon förbi hopphinder mitt i banan också... Men tycker hon har fin fart med tanke på benlängden och underlaget :-D Särskilt när hon flyger in i tunneln är gulligt :-) LÄNGTAR till vårens tävlingar!
fredag 28 oktober 2011
Ärtans kontaktfält
I tisdags var vi iväg till Nacka BK och tränade med Malin, Ella och Siri. Ärtan går som en klocka, och inget jag föreslår är för svårt! Men detta inlägg tänkte jag skulle handla om kontaktfältsträningen. Jag bad nämligen Malin att filma Ärtans kontaktfält, för de har känts så väldigt bra och stabila den senaste tiden. Både på tävling och träning utan planka har det verkligen känts som att hon gjort precis som jag velat på balansbommen. Så här kommer filmen, två repetitioner med hjälpplanka och två utan:
Filmen bekräftar det jag känt, hon springer väldigt bra i min mening! :-D Den sämsta repetitionen är nr 2 MED hjälpplanka, där måste hon kommit ur sin rytm för hon tar ett för tidigt språng över hjälpplankan och hamnar därför lite högt upp. Men i den första repetitionen med planka och de två utan, hamnar språnget på kontaktfältet på EXAKT samma ställe!! Det känns bara helt otroligt bra! :-D
Jag tycker också nu att hennes placering på kontaktfältet är idealisk. Jag hade en idé (inspirerad av andra som tränat rinnande kontaktfält på annat sätt) när jag började träna detta att jag skulle sträva efter en så låg träff som möjligt. Idén var då att man har stor marginal att få till en träff på kontaktfältet även om hunden någon gång får för sig att hoppa av tidigare. Nu när jag funderat på det tycker jag inte att det låter logiskt alls. Jag och Ärtan (för jag tror faktiskt att hon är rätt medveten om vad hon gör, inte bara att det är en springrytm) fokuserar ju på själva landningen på kontaktfältet, felmarginalen måste man ju då se som en normalkurva runt det idealiska avstampet. Alltså är det sannolikt att hennes avstamp kommer att variera lite både nedanför och ovanför det idealiska. Har jag då en idealisk punkt nära slutet av balansbommen riskerar en del träffar komma så långt ned att de faktiskt är utanför kontaktfältet. För att få det så säkert som möjligt borde man alltså sträva efter att hunden landar och skjuter ifrån mitt på kontaktfältet. Om man bara tänker på att hunden "vill" hoppa av balansbommen fokuserar man väl ändå på fel sak? Den ska inte vilja hoppa av, den ska vilja landa och skjuta ifrån på en viss plats på kontaktfältet! För mig känns iaf det här väldigt logiskt, och det kommer jag att köra på.
Så än så länge är jag väldigt nöjd med vår metod! Vi har nu tränat "ordentligt" i snart ett år, och det ser uppenbarligen väldigt bra ut :-) Vi hade en period i maj-juni då Ärtan plötsligt började hoppa över kontaktfältet, varenda tävling och även på träning. T.o.m på träning med hjälpplanka! Jag funderade och analyserade vad det kunde bero på, och kom fram till att vi dels inte tränade balansbommen nånting (vi fokuserade väldigt på gungbrädan just då), dels hade Ärtans fart ökat och gjorde att hennes språng blev längre och helt enkelt missade kontaktfältet. Det är här det är så skönt med min hjälpplanka, för det var "bara" att justera dess placering, flytta upp den en stegpinne och träna om intensivt. Ärtan svarade bra på träningen och hoppade som sagt inte kf på en enda tävling nu i höst. Det känns kanon att ha ett verktyg så att man faktiskt kan gå in och justera hundens utförande!
Som det känns nu kommer jag absolut att använda denna metod på nästa hund också (som förhoppningsvis kommer inom en inte alltför avlägsen framtid, även om vi fortfarande pratar år). Nästa hund kommer att bli min alldeles egna och bo med mig, så planen och förhoppningen är att kunna gå ett steg längre med metoden också, som det egentligen var tänkt. Ursprungsplanen var nämligen att träna in ett såpass aktivt beteende att det skulle gå att behandla balansbommen som en tunnel. Alltså, om det är en tvär sväng efter balansbommen är målet att jag ska kunna placera mig och vråla sväng tvärt-kommando redan när hunden är högst upp på nedfarten, och den ska ändå kuta ner, trycka av på kontaktfältet och sen svänga upp mot mig. Det blir en rolig utmaning det! :-D Ärtan är tack och lov så lättsvängd som hon är, så jag tror inte att vi kommer att ha några problem med svängar efter balansen även om hon inte tränats igenom så ordentligt. Jag la in svängar tidigt i träningen, och testar då och då så att det funkar fortfarande och det gör det. Men jag måste tajma min svängsignal, inte börja gapa så tidigt som jag hade egentligen hade velat... ;-)
(och nu när jag skrivit så positivt om detta får jag såklart "ångest" över att det säääkert kommer braka ihop bara därför!! ;-))
Här kommer gamla videor på vår kontaktfältsträning, kan vara roligt att ha alla samlade i samma inlägg!
12/4-11:
11/11-10:
Pilotförsöket 20/6-09: (Bebis-Blenda ÄR med sin pappa, bara som förtydligande att jag inte bara kallt låter henne skrika helt ensam... ;-))
Filmen bekräftar det jag känt, hon springer väldigt bra i min mening! :-D Den sämsta repetitionen är nr 2 MED hjälpplanka, där måste hon kommit ur sin rytm för hon tar ett för tidigt språng över hjälpplankan och hamnar därför lite högt upp. Men i den första repetitionen med planka och de två utan, hamnar språnget på kontaktfältet på EXAKT samma ställe!! Det känns bara helt otroligt bra! :-D
Jag tycker också nu att hennes placering på kontaktfältet är idealisk. Jag hade en idé (inspirerad av andra som tränat rinnande kontaktfält på annat sätt) när jag började träna detta att jag skulle sträva efter en så låg träff som möjligt. Idén var då att man har stor marginal att få till en träff på kontaktfältet även om hunden någon gång får för sig att hoppa av tidigare. Nu när jag funderat på det tycker jag inte att det låter logiskt alls. Jag och Ärtan (för jag tror faktiskt att hon är rätt medveten om vad hon gör, inte bara att det är en springrytm) fokuserar ju på själva landningen på kontaktfältet, felmarginalen måste man ju då se som en normalkurva runt det idealiska avstampet. Alltså är det sannolikt att hennes avstamp kommer att variera lite både nedanför och ovanför det idealiska. Har jag då en idealisk punkt nära slutet av balansbommen riskerar en del träffar komma så långt ned att de faktiskt är utanför kontaktfältet. För att få det så säkert som möjligt borde man alltså sträva efter att hunden landar och skjuter ifrån mitt på kontaktfältet. Om man bara tänker på att hunden "vill" hoppa av balansbommen fokuserar man väl ändå på fel sak? Den ska inte vilja hoppa av, den ska vilja landa och skjuta ifrån på en viss plats på kontaktfältet! För mig känns iaf det här väldigt logiskt, och det kommer jag att köra på.
Så än så länge är jag väldigt nöjd med vår metod! Vi har nu tränat "ordentligt" i snart ett år, och det ser uppenbarligen väldigt bra ut :-) Vi hade en period i maj-juni då Ärtan plötsligt började hoppa över kontaktfältet, varenda tävling och även på träning. T.o.m på träning med hjälpplanka! Jag funderade och analyserade vad det kunde bero på, och kom fram till att vi dels inte tränade balansbommen nånting (vi fokuserade väldigt på gungbrädan just då), dels hade Ärtans fart ökat och gjorde att hennes språng blev längre och helt enkelt missade kontaktfältet. Det är här det är så skönt med min hjälpplanka, för det var "bara" att justera dess placering, flytta upp den en stegpinne och träna om intensivt. Ärtan svarade bra på träningen och hoppade som sagt inte kf på en enda tävling nu i höst. Det känns kanon att ha ett verktyg så att man faktiskt kan gå in och justera hundens utförande!
Som det känns nu kommer jag absolut att använda denna metod på nästa hund också (som förhoppningsvis kommer inom en inte alltför avlägsen framtid, även om vi fortfarande pratar år). Nästa hund kommer att bli min alldeles egna och bo med mig, så planen och förhoppningen är att kunna gå ett steg längre med metoden också, som det egentligen var tänkt. Ursprungsplanen var nämligen att träna in ett såpass aktivt beteende att det skulle gå att behandla balansbommen som en tunnel. Alltså, om det är en tvär sväng efter balansbommen är målet att jag ska kunna placera mig och vråla sväng tvärt-kommando redan när hunden är högst upp på nedfarten, och den ska ändå kuta ner, trycka av på kontaktfältet och sen svänga upp mot mig. Det blir en rolig utmaning det! :-D Ärtan är tack och lov så lättsvängd som hon är, så jag tror inte att vi kommer att ha några problem med svängar efter balansen även om hon inte tränats igenom så ordentligt. Jag la in svängar tidigt i träningen, och testar då och då så att det funkar fortfarande och det gör det. Men jag måste tajma min svängsignal, inte börja gapa så tidigt som jag hade egentligen hade velat... ;-)
(och nu när jag skrivit så positivt om detta får jag såklart "ångest" över att det säääkert kommer braka ihop bara därför!! ;-))
Här kommer gamla videor på vår kontaktfältsträning, kan vara roligt att ha alla samlade i samma inlägg!
12/4-11:
11/11-10:
Pilotförsöket 20/6-09: (Bebis-Blenda ÄR med sin pappa, bara som förtydligande att jag inte bara kallt låter henne skrika helt ensam... ;-))
måndag 8 augusti 2011
Tävling i Norrtälje
Igår var Ärtan och jag och tävlade agility i Norrtälje. Gungbrädan var inte med i agilityklassen, så vi körde den fullt ut. Här kommer filmen:
Hon hoppar kontaktfältet på balansen........ Suck, jag måste verkligen ta tag i det där och TRÄNA de rinnande kontaktfälten... Det har varit alldeles för många avhoppningar på tävlingarna... Så det är bara att lägga om huvudfokus från gungbrädan till balansbommen... Annars är jag väldigt nöjd med loppet! Ärtan river för första gången på tävling, och jag tror att det är det (och kanske lite mitt framförbyte också, men det ser ändå ut som att jag hann med det rätt bra) som gör att hon springer förbi hopphindret efter tunneln. Jag struntade iaf i det och körde vidare, så vi blev diskade. Långhoppet var JÄTTELÅNGT, men Ärtan seglade lätt över det :-D
Hopploppet:
Jag hann verkligen inte med framförbytet efter tunneln, haha! Vilken värdelös sväng det blev där! Måste inse mina begränsningar och kanske ge bakombyten en chans? Vill bara inte hamna i den defensiva fällan, jag vill köra offensivt... Men man kanske ska ha någon form av balans :-P Hon halkar in i slalomet, och det är säkert det som får henne att gå ur. Och har det en gång strulat, så strular det lätt igen. Men slalom känns lite instabilt just nu, jag blev inte helt förvånad att strul dök upp. På de senaste träningarna har hon gått ur efter 10 pinnar flera gånger... Bara att träna vidare, det är väl testfasen som brukar dyka upp i slalom ("Behöver jag verkligen göra ALLA pinnar VARJE gång?!"), som Ärtan nu kommit in i. Bara att härda ut och vara envis :-)
Det absolut bästa med hela tävlingen var dock att vi provade på deras gungbräda efter våra lopp. Eftersom den inte använts i agilityklassen stod den uppställd bland träningshindren. Jag var lite nervös, men bestämde mig ändå för att ta den bra chansen att träna på en helt ny gungbräda. Lät henne banka ned den två gånger för säkerhets skull, så att hon verkligen visste att det var gungbrädan och inte balansbommen. Sen fick hon köra hela - och det gick galant! Den enda som hade hjärtat i halsgropen var jag ;-) Hon sprang ut ända till kanten och var inte ett dugg oroad av åkturen och dunsen! Gjorde en gång till med tunnel innan, och samma fina - perfekta - utförande! :-D Helt UNDERBART! Gungbräda i bana och på tävling känns inte alls särskilt avlägset just nu :-D
På torsdag är det dags för handlingskurs i Huddinge, vi ska gå för vår idol Eva Marie. Ska bli skoj :-D
Hon hoppar kontaktfältet på balansen........ Suck, jag måste verkligen ta tag i det där och TRÄNA de rinnande kontaktfälten... Det har varit alldeles för många avhoppningar på tävlingarna... Så det är bara att lägga om huvudfokus från gungbrädan till balansbommen... Annars är jag väldigt nöjd med loppet! Ärtan river för första gången på tävling, och jag tror att det är det (och kanske lite mitt framförbyte också, men det ser ändå ut som att jag hann med det rätt bra) som gör att hon springer förbi hopphindret efter tunneln. Jag struntade iaf i det och körde vidare, så vi blev diskade. Långhoppet var JÄTTELÅNGT, men Ärtan seglade lätt över det :-D
Hopploppet:
Jag hann verkligen inte med framförbytet efter tunneln, haha! Vilken värdelös sväng det blev där! Måste inse mina begränsningar och kanske ge bakombyten en chans? Vill bara inte hamna i den defensiva fällan, jag vill köra offensivt... Men man kanske ska ha någon form av balans :-P Hon halkar in i slalomet, och det är säkert det som får henne att gå ur. Och har det en gång strulat, så strular det lätt igen. Men slalom känns lite instabilt just nu, jag blev inte helt förvånad att strul dök upp. På de senaste träningarna har hon gått ur efter 10 pinnar flera gånger... Bara att träna vidare, det är väl testfasen som brukar dyka upp i slalom ("Behöver jag verkligen göra ALLA pinnar VARJE gång?!"), som Ärtan nu kommit in i. Bara att härda ut och vara envis :-)
Det absolut bästa med hela tävlingen var dock att vi provade på deras gungbräda efter våra lopp. Eftersom den inte använts i agilityklassen stod den uppställd bland träningshindren. Jag var lite nervös, men bestämde mig ändå för att ta den bra chansen att träna på en helt ny gungbräda. Lät henne banka ned den två gånger för säkerhets skull, så att hon verkligen visste att det var gungbrädan och inte balansbommen. Sen fick hon köra hela - och det gick galant! Den enda som hade hjärtat i halsgropen var jag ;-) Hon sprang ut ända till kanten och var inte ett dugg oroad av åkturen och dunsen! Gjorde en gång till med tunnel innan, och samma fina - perfekta - utförande! :-D Helt UNDERBART! Gungbräda i bana och på tävling känns inte alls särskilt avlägset just nu :-D
På torsdag är det dags för handlingskurs i Huddinge, vi ska gå för vår idol Eva Marie. Ska bli skoj :-D
onsdag 20 juli 2011
Dagens träning
Idag har vi tränat gungbrädan igen! Jag gick ganska fort fram, för även vid högre höjder har hon samma fina attityd, och hon springer på ända ut varifrån hon än hoppar upp. Tyckte det gick helt strålande! Gick in och åt lunch och sen gick vi ut igen bara för att filma ett par repetitioner, fast jag egentligen kände att det räckte... Man ska aldrig "bara göra liiite till"!! Det blir alltid dåligt!! Nåja, det var väl ingen katastrof, men första gången hoppade hon helt sonika av när hon kom fram till slutet av gungan (??!), som tur var hade jag råkat trycka på avstängningsknappen istället för filmknappen, så det blev inte filmat :-P De två nästföljande gångerna, som filmades, kändes inte alls hundra heller. Första gången springer hon ut rätt långsamt, fast gång nr 2 är faktiskt helt okej. MEN hon är ju inte rädd, inte för fem öre :-D Det är märkligt det där hur ens "krav" för att bli nöjd automatiskt skjuts fram ju bättre träningen går. Jag menar, hon saktar inte in när gungan börjar röra sig, utan springer ända ut, hon är som sagt inte rädd, det är bara det att hon skulle kunna springa lite fortare ;-) Men jag upplevde alltså att hon gjorde det passen innan lunch, och dessutom har vi inte kört hel gunga så här förut, så jag kanske har för höga krav :-) Här kommer filmen iaf!
Hennes hastighet är beroende av min hastighet ser man ganska tydligt. Gång 1 väntar hon verkligen in mig... Men jag tror inte att jag orkar försöka träna bort det nu, kanske kan vi fila på det nästa år eller så... Nu känns det viktigaste att få henne att springa ända ut bara, och tycka att gungan är det roligaste som finns, och det tycker jag ändå att vi kommit en bra bit på! Man måste ju ändå vara realistisk med hur mycket man orkar och hinner träna, och jag får väl springa på på tävlingar helt enkelt, så jag hinner rusa bredvid henne på gungan! :-D
tisdag 19 juli 2011
Projekt gungbrädan fortsätter!
Idag var Malin, Ella och Siri över på lunch, och naturligtvis tränade vi gungbräda efteråt :-)
Min nya plan är alltså att skrota "spring upp och kampa längst ut" och istället jobba vidare med att banka ned gungbrädan, men förskjuta hennes påhoppningspunkt så att hon successivt springer längre och längre på gungan för att komma till slutet. Hmm fattar man vad jag menar? ;-) Jag upplever att Ärtan, och ofta hundar i allmänhet, börjar tveka när de gör hela gungbrädan just när den börjar tippa över. Och med tidigare träningsplaner tränade jag aldrig "fortsätt springa ut fast den börjar röra på sig", utan bara slutskedet av gungan och att springa upp på den utan att den rörde sig... Men den nya planen verkar funka riktigt bra! Jag gick tillbaka i början när det gäller höjden och hade lite lägre än hon klarat av som max, och varierade påhoppningspunkt och sen höjde även successivt, så i slutet var den nästan lika högt upp som hon klarat max tidigare. Det funkade lysande! Ingen som helst tvekan, och hon springer verkligen ända fram till kanten! Jag är jättenöjd, och taggad att fortsätta träningen! Lätt när man har en gungbräda på baksidan :-D Film på två ihopklippta pass:
Min nya plan är alltså att skrota "spring upp och kampa längst ut" och istället jobba vidare med att banka ned gungbrädan, men förskjuta hennes påhoppningspunkt så att hon successivt springer längre och längre på gungan för att komma till slutet. Hmm fattar man vad jag menar? ;-) Jag upplever att Ärtan, och ofta hundar i allmänhet, börjar tveka när de gör hela gungbrädan just när den börjar tippa över. Och med tidigare träningsplaner tränade jag aldrig "fortsätt springa ut fast den börjar röra på sig", utan bara slutskedet av gungan och att springa upp på den utan att den rörde sig... Men den nya planen verkar funka riktigt bra! Jag gick tillbaka i början när det gäller höjden och hade lite lägre än hon klarat av som max, och varierade påhoppningspunkt och sen höjde även successivt, så i slutet var den nästan lika högt upp som hon klarat max tidigare. Det funkade lysande! Ingen som helst tvekan, och hon springer verkligen ända fram till kanten! Jag är jättenöjd, och taggad att fortsätta träningen! Lätt när man har en gungbräda på baksidan :-D Film på två ihopklippta pass:
söndag 17 juli 2011
Träning!
Idag har vi varit iväg och tränat med Malin, Ella och Siri! Ärtan och jag tränade lite allt möjligt. Först kommer här film på en handlingsövning där jag testade två varianter:
Framför allt blev jag positivt överraskad över vad följsam Ärtan var! Trots den lockande felaktiga tunnelöppningen, som verkligen ligger nära hindret hon tar innan, lyssnar hon klockrent på mina signaler och tittar inte ens på den öppningen!! Sen tar hon tråcklingsarmen jättefint båda gångerna! Andra gången passade jag på att belöna där, för vi har verkligen inte tränat det där särskilt mycket! Kanonduktig Ärta mao! :-) Det vi måste träna på är bakombyten i tunnlar... Som synes fulsnurrar hon fortfarande efter den sista tunneln när jag bytt bakom... Men hur ska man göra när det blir en fulsnurr VARJE gång, hur supernoga man än ropar och står placerad (tränade detta separat förra gången vi var på SSBK, och inte en enda gång kom hon ut rätt när jag bytt sida)?! Det är som att hon stänger av öronen helt när hon kommer in i en tunnel... Annars har jag inget att klaga på i den kombinationen :-) Mjo, det skulle väl vara att jag följer med henne lite för långt upp första gången vi tar hopphindren bredvid varandra och därmed trycker ut henne lite onödigt långt... Jag måste helt enkelt börja lita på henne mer...
Övrig träning:
Framför allt blev jag positivt överraskad över vad följsam Ärtan var! Trots den lockande felaktiga tunnelöppningen, som verkligen ligger nära hindret hon tar innan, lyssnar hon klockrent på mina signaler och tittar inte ens på den öppningen!! Sen tar hon tråcklingsarmen jättefint båda gångerna! Andra gången passade jag på att belöna där, för vi har verkligen inte tränat det där särskilt mycket! Kanonduktig Ärta mao! :-) Det vi måste träna på är bakombyten i tunnlar... Som synes fulsnurrar hon fortfarande efter den sista tunneln när jag bytt bakom... Men hur ska man göra när det blir en fulsnurr VARJE gång, hur supernoga man än ropar och står placerad (tränade detta separat förra gången vi var på SSBK, och inte en enda gång kom hon ut rätt när jag bytt sida)?! Det är som att hon stänger av öronen helt när hon kommer in i en tunnel... Annars har jag inget att klaga på i den kombinationen :-) Mjo, det skulle väl vara att jag följer med henne lite för långt upp första gången vi tar hopphindren bredvid varandra och därmed trycker ut henne lite onödigt långt... Jag måste helt enkelt börja lita på henne mer...
Övrig träning:
- Gungbrädan - Banka ned går riktigt, riktigt bra! Jag kunde höja rätt mycket så den var högre än halvvägs upp. Då tvekade hon först att hoppa upp på den, men sen var det ingen tvekan när hon väl hoppat upp! Och hon gjorde den flera gånger på den höjden med bravur! Det bästa är att det finns inte en tendens att hoppa av för tidigt - även när hon då tycker det är lite högt står hon tålmodigt längst ut och väntar jättefint på smällen! Jag belöningsplacerade mycket bättre den här gången också! Springa upp och kampa däremot fungerar inte alls. Jag kan inte lösa det praktiska med att få iväg henne, hålla reda på leksak och hålla i gungbrädan samtidigt! Det blir bara pannkaka av det hela och jag är rädd att hon upplever det jobbigt då. Så nu har jag en ny plan... :-)
- Slalom - jag ville ha en bild på Ärtan i slalom, så då blev det automatiskt att vi körde slalomet några gånger. Jag passade på att träna svåra vänsteringångar och de satt 100%!! Däremot gick hon ur slalom för tidigt ett par gånger, men vi har inte tränat slalom på väldigt länge, så det tar jag inte så allvarligt på.
- Balansbom - Hon smet upp innan jag satt på hjälpplankan och den gången hoppade hon över kontaktfältet :-/ Med hjälpplanka var det däremot 100% rätt sen! Bara att fortsätta nöta tror jag :-)
onsdag 13 juli 2011
Ingen semester!
Nej du Leo, här är det ingen semester, bara från tävlingar! ;-) Träningen försöker vi hålla uppe, Ärtan har ju sommarprojektet "gungbrädan" som är mycket viktigt. Nästa tävling är 7/8, och alltså har vi väldigt bråttom att träna in gungbrädan så den sitter! Men mer om den längre ned...
Frasse skrev ju i senaste Norfolk Nytt, med viss hjälp av mig. Det var mycket klagomål, och Ärtan tände såklart till och håller på och fnular på en replik till nästa Norfolk Nytt.. :-) För att visa att Frasse faktiskt inte är helt bortglömd, som han påstår, kommer här en film från kantarellsökkursen som han gick med mamma och pappa i våras! Superduktig var han såklart, och föräldrarna med! De försöker hålla träningen uppe nu, så får vi se om han kan hitta några vilda kantareller i höst :-)
Jag vet att jag är nördig, men nu är fallet så att jag införskaffat en gungbräda... Agilitygungbräda alltså! Det är ju egentligen till vårt företag (kika in på www.hundkursbiten.se nu är den officiell :-)), men innan kurserna drar igång i augusti får den stå här på vår baksida. Perfekt eftersom Ärtan som sagt har "projekt gungbräda" i sommar!! :-D Hann med ett kortkort pass häromdagen, och pappa filmade. han lyckades dock bara filma tre repetitioner ;-)
Intressant iaf! Gång nummer 1 är i princip perfekt tycker jag (hon har lite väl mycket fokus på mig egentligen, det beror på att jag tagit fram världens roligaste leksak, dvs en pipleksak som fortfarande PIPER! Tränar jag med en opipande leksak tittar hon rakt fram/ned i backen märkligt nog, vilket egentligen är bättre), och så såg flertalet repetitioner ut innan pappa började filma också. Gång nummer 2 belönar jag trots att hon börjar hoppa av innan gungbrädan slagit ned ordentligt. Jag ångrade belöningen redan när jag gjorde den, men då var det liksom redan för sent... ;-) Gång nummer 3 tar hon tydligen fasta på detta och hoppar tydligt av för tidigt... Duktiga jag håller inne belöningen ;-) Gång nummer 4 och 5 som inte filmas blir då genast perfekta, som nummer 1!! Tycker det är härligt att hon så snabbt rättar sig - kanske börjar hon förstå att hon måste vänta på nedslaget? Detta visar iaf att jag måste var SUPERnoga med att inte belöna för ens tendens till avhopp... ;-) Annars tycker jag att det gick KANON! Fantastisk attityd, inte en tendens till rädsla eller tvekan, fast fallhöjden nu är såpass hög att jag tror att det var här hon började tveka förra året när vi tränade. Korkade jag höll ju på och belöna med godis istället för leksak då... Träningen att hon springer ut till kanten och kampar medan jag håller i gungan funkade också jättebra denna gång, ingen tvekan! Hon klarar dock inte av att kallas in över gungan om jag står vänd mot henne i slutet av gungan och väntar, då hoppar hon av... Verkar vara samma sak som när hon springer förbi hopphinder när jag står vänd mot henne, alltså ingen gungrädsla som gör det - en skön upptäckt! För står jag vid sidan av, i hennes färdriktning är det ingen tvekan! :-D
Frasse skrev ju i senaste Norfolk Nytt, med viss hjälp av mig. Det var mycket klagomål, och Ärtan tände såklart till och håller på och fnular på en replik till nästa Norfolk Nytt.. :-) För att visa att Frasse faktiskt inte är helt bortglömd, som han påstår, kommer här en film från kantarellsökkursen som han gick med mamma och pappa i våras! Superduktig var han såklart, och föräldrarna med! De försöker hålla träningen uppe nu, så får vi se om han kan hitta några vilda kantareller i höst :-)
Jag vet att jag är nördig, men nu är fallet så att jag införskaffat en gungbräda... Agilitygungbräda alltså! Det är ju egentligen till vårt företag (kika in på www.hundkursbiten.se nu är den officiell :-)), men innan kurserna drar igång i augusti får den stå här på vår baksida. Perfekt eftersom Ärtan som sagt har "projekt gungbräda" i sommar!! :-D Hann med ett kortkort pass häromdagen, och pappa filmade. han lyckades dock bara filma tre repetitioner ;-)
Intressant iaf! Gång nummer 1 är i princip perfekt tycker jag (hon har lite väl mycket fokus på mig egentligen, det beror på att jag tagit fram världens roligaste leksak, dvs en pipleksak som fortfarande PIPER! Tränar jag med en opipande leksak tittar hon rakt fram/ned i backen märkligt nog, vilket egentligen är bättre), och så såg flertalet repetitioner ut innan pappa började filma också. Gång nummer 2 belönar jag trots att hon börjar hoppa av innan gungbrädan slagit ned ordentligt. Jag ångrade belöningen redan när jag gjorde den, men då var det liksom redan för sent... ;-) Gång nummer 3 tar hon tydligen fasta på detta och hoppar tydligt av för tidigt... Duktiga jag håller inne belöningen ;-) Gång nummer 4 och 5 som inte filmas blir då genast perfekta, som nummer 1!! Tycker det är härligt att hon så snabbt rättar sig - kanske börjar hon förstå att hon måste vänta på nedslaget? Detta visar iaf att jag måste var SUPERnoga med att inte belöna för ens tendens till avhopp... ;-) Annars tycker jag att det gick KANON! Fantastisk attityd, inte en tendens till rädsla eller tvekan, fast fallhöjden nu är såpass hög att jag tror att det var här hon började tveka förra året när vi tränade. Korkade jag höll ju på och belöna med godis istället för leksak då... Träningen att hon springer ut till kanten och kampar medan jag håller i gungan funkade också jättebra denna gång, ingen tvekan! Hon klarar dock inte av att kallas in över gungan om jag står vänd mot henne i slutet av gungan och väntar, då hoppar hon av... Verkar vara samma sak som när hon springer förbi hopphinder när jag står vänd mot henne, alltså ingen gungrädsla som gör det - en skön upptäckt! För står jag vid sidan av, i hennes färdriktning är det ingen tvekan! :-D
söndag 29 maj 2011
Sista tävlingen...
... för våren var igår, lördag, på Väsby BK. Iaf sista officiella, vi ska tävla här i Nacka på Nationaldagen, men det är "bara" en inoff. Så sista chansen att knipa en uppflyttningspinne. Tyvärr tog vi den inte, men vi var väldigt nära!
Dagen började med hoppklassen, en rolig och lätt bana - fartig utan direkta "fällor". Ärtan kändes rätt galen under loppet, hon bjäbbade som aldrig förr (jag får nog börja vänja mig vid det... ;-)) och det kändes som att hon sprang på riktigt bra! Jag har dock inte sett filmen ännu, så då vågar man inte riktigt säga vare sig bu eller bä när det gäller den saken ;-) Många bra saker i detta lopp, men tyvärr slutade det i en diskning. Jag TROR (har som sagt inte sett filmen) att jag hade för bråttom mot ett hopphinder efter en tunnel och att det stressade Ärtan att springa bredvid, en vägran alltså och jag fick krångla tillbaka. Det ville sig inte bättre än att man skulle ta exakt samma sekvens en gång till och då hade Ärtan fått för sig att just det hopphindret var konstigt, så fast jag (tycker att jag) visade tydligt sprang hon förbi det ännu en gång! Och valde att hoppa det åt fel håll när jag återigen tog tillbaka henne - alltså diskning... Det är så lätt hänt, precis vad som helst kan hända i agility! :-) I övrigt kändes det som sagt som ett mycket bra lopp. Jag är framför allt nöjd med hur hon tog slalomet. Slalomet var precis efter en lång, böjd tunnel så Ärtan kom ut i en väldans fart - det var PRECIS att hon klarade av att parera farten och inte missa andra porten! Men hon växlade alltså ned precis så mycket som behövdes och presterade en strålande slalom! Många andra (framför allt i large förstås - de hann knappt se slalom innan de var i det) hundar hade problem med detta, och Ärtan har haft väldiga problem tidigare när vi tränat, att klara av att hålla ihop när hon dundrar in i slalom i för hög hastighet. Ofta blir det så att de missar port två för att de helt enkelt inte hinner svänga. Men nu höll hon alltså in precis tillräckligt mycket (jag hann få hjärtat i halsgropen, så nära var det att hon missade port 2), så jag är otroligt stolt :-) Jag fick loppet filmat, men har inte fått lägga vantarna på filmen ännu, så den kommer :-) Redigerat: här är filmen!
Sen var det dags för agilityklassen och döm om min glädje när jag såg att gungbrädan inte var med!! Det betydde att vi kunde köra på allvar hela banan! :-D Nu vet jag inte vad det var som var den stora boven - att vi gick lite längre uppvärmnings- och nedvarvningspromenader, eller (som jag mest tror) att jag tog ut henne ur buren för att ladda upp henne alltför tidigt inför starten - men hon var inte alls lika taggad i agilityloppet som i hoppklassen. Hon morrade inget i dragkampen innan start och hon bjäbbade inte inne på banan. Sprang gjorde hon förstås, men inte riktigt lika snabbt som hon kan. Möjligen skulle det gått bättre att tända henne om banan varit lite klurigare, så jag fått jobba och satsa mer, nu blev även jag lite avslagen och mer sprang bredvid... Skitsamma, ett bra lopp blev det ändå (väldigt fint och snabbt slalom), felfria ända till balansen, då min kära Ärta satsade allt hon hade och hoppade över kontaktfältet.... 5 fel och en fjärdeplacering istället för vinst och pinne (hon var, om jag minns rätt, flera sekunder snabbare än vinnaren), men så är det :-) Alltid något litet som går fel :-) Här kommer filmen:
Ovan nämnda hoppklasssekvens där hon sprang förbi hopphindret efter långa, böjda tunneln fanns med här också, och om man tittar noga så vobblar hon lite och hoppar det hindret snett. Hon tyckte fortfarande att det hoppet var konstigt!! (det är det hoppet mellan lång, böjd tunnel och däcket)
Så för att summera vårens officiella tävlingar:
Det vi nu behöver träna på är såklart balansbommen och gungbrädan - det blir sommarens stora projekt. Sen behöver vi träna vidare på våra starter, även om de (peppar, peppar) är ruskigt stabila vågar jag inte lämna henne längre sträckor ännu pga risken att hon springer förbi första hindret. Vill även fokusera på explosiviteten, så hon inte förlorar den i starterna. Långhoppet behöver vi också träna mer, både ensamt och i kombination så jag slipper oroa mig. Skulle även vilja komma över någon hopptekniksövning som fokuserar på långhopp. Annars är det förstås allmän hoppteknik och även handling som behöver filas på, så kommer vi att bli ännu farligare i höst :-D
Det allra bästa är dock att det t.o.m är ännu roligare än jag föreställt mig att tävla med Ärtan och vi känns redan som ett team :-) Hon är också världens enklaste hund vid sidan om banan - hon bryr sig inte ett dugg om de andra hundarna, och hon vilar faktiskt i sin bur i pauserna. Hon kan nästan se lite loj ut när vi värmer upp inför ett lopp, men på banan blir hon 4,5 kg fokuserad terrierglöd! Ja mycket lovord blir det men jag är bara så otroligt nöjd och glad över vår roliga, fina lilla Ärta, som är så otroligt duktig fast vi egentligen tränar så lite!! Vi hade verkligen tur som fick en liten formel 1-noffa :-) <3
Dagen började med hoppklassen, en rolig och lätt bana - fartig utan direkta "fällor". Ärtan kändes rätt galen under loppet, hon bjäbbade som aldrig förr (jag får nog börja vänja mig vid det... ;-)) och det kändes som att hon sprang på riktigt bra! Jag har dock inte sett filmen ännu, så då vågar man inte riktigt säga vare sig bu eller bä när det gäller den saken ;-) Många bra saker i detta lopp, men tyvärr slutade det i en diskning. Jag TROR (har som sagt inte sett filmen) att jag hade för bråttom mot ett hopphinder efter en tunnel och att det stressade Ärtan att springa bredvid, en vägran alltså och jag fick krångla tillbaka. Det ville sig inte bättre än att man skulle ta exakt samma sekvens en gång till och då hade Ärtan fått för sig att just det hopphindret var konstigt, så fast jag (tycker att jag) visade tydligt sprang hon förbi det ännu en gång! Och valde att hoppa det åt fel håll när jag återigen tog tillbaka henne - alltså diskning... Det är så lätt hänt, precis vad som helst kan hända i agility! :-) I övrigt kändes det som sagt som ett mycket bra lopp. Jag är framför allt nöjd med hur hon tog slalomet. Slalomet var precis efter en lång, böjd tunnel så Ärtan kom ut i en väldans fart - det var PRECIS att hon klarade av att parera farten och inte missa andra porten! Men hon växlade alltså ned precis så mycket som behövdes och presterade en strålande slalom! Många andra (framför allt i large förstås - de hann knappt se slalom innan de var i det) hundar hade problem med detta, och Ärtan har haft väldiga problem tidigare när vi tränat, att klara av att hålla ihop när hon dundrar in i slalom i för hög hastighet. Ofta blir det så att de missar port två för att de helt enkelt inte hinner svänga. Men nu höll hon alltså in precis tillräckligt mycket (jag hann få hjärtat i halsgropen, så nära var det att hon missade port 2), så jag är otroligt stolt :-) Jag fick loppet filmat, men har inte fått lägga vantarna på filmen ännu, så den kommer :-) Redigerat: här är filmen!
Sen var det dags för agilityklassen och döm om min glädje när jag såg att gungbrädan inte var med!! Det betydde att vi kunde köra på allvar hela banan! :-D Nu vet jag inte vad det var som var den stora boven - att vi gick lite längre uppvärmnings- och nedvarvningspromenader, eller (som jag mest tror) att jag tog ut henne ur buren för att ladda upp henne alltför tidigt inför starten - men hon var inte alls lika taggad i agilityloppet som i hoppklassen. Hon morrade inget i dragkampen innan start och hon bjäbbade inte inne på banan. Sprang gjorde hon förstås, men inte riktigt lika snabbt som hon kan. Möjligen skulle det gått bättre att tända henne om banan varit lite klurigare, så jag fått jobba och satsa mer, nu blev även jag lite avslagen och mer sprang bredvid... Skitsamma, ett bra lopp blev det ändå (väldigt fint och snabbt slalom), felfria ända till balansen, då min kära Ärta satsade allt hon hade och hoppade över kontaktfältet.... 5 fel och en fjärdeplacering istället för vinst och pinne (hon var, om jag minns rätt, flera sekunder snabbare än vinnaren), men så är det :-) Alltid något litet som går fel :-) Här kommer filmen:
Ovan nämnda hoppklasssekvens där hon sprang förbi hopphindret efter långa, böjda tunneln fanns med här också, och om man tittar noga så vobblar hon lite och hoppar det hindret snett. Hon tyckte fortfarande att det hoppet var konstigt!! (det är det hoppet mellan lång, böjd tunnel och däcket)
Så för att summera vårens officiella tävlingar:
- 100 % rätt på platta tunneln!
- Slalom perfekt 6 gånger av 7!!
- Långhoppet har inte varit med alla lopp men i dem det varit med har hon klarat det! (Slog dock i i ett lopp)
- 100 % starter! Stabila och pålitliga! Jag oroar mig inte, tittar inte ens bak på henne när jag går iväg och vågar t.o.m koppla loss henne och lämna innan domaren blåst!
- 100 % bakombyten i tunnlar! Även de gånger det blivit fel innan och bytet blivit väldigt snävt!
Det vi nu behöver träna på är såklart balansbommen och gungbrädan - det blir sommarens stora projekt. Sen behöver vi träna vidare på våra starter, även om de (peppar, peppar) är ruskigt stabila vågar jag inte lämna henne längre sträckor ännu pga risken att hon springer förbi första hindret. Vill även fokusera på explosiviteten, så hon inte förlorar den i starterna. Långhoppet behöver vi också träna mer, både ensamt och i kombination så jag slipper oroa mig. Skulle även vilja komma över någon hopptekniksövning som fokuserar på långhopp. Annars är det förstås allmän hoppteknik och även handling som behöver filas på, så kommer vi att bli ännu farligare i höst :-D
Det allra bästa är dock att det t.o.m är ännu roligare än jag föreställt mig att tävla med Ärtan och vi känns redan som ett team :-) Hon är också världens enklaste hund vid sidan om banan - hon bryr sig inte ett dugg om de andra hundarna, och hon vilar faktiskt i sin bur i pauserna. Hon kan nästan se lite loj ut när vi värmer upp inför ett lopp, men på banan blir hon 4,5 kg fokuserad terrierglöd! Ja mycket lovord blir det men jag är bara så otroligt nöjd och glad över vår roliga, fina lilla Ärta, som är så otroligt duktig fast vi egentligen tränar så lite!! Vi hade verkligen tur som fick en liten formel 1-noffa :-) <3
söndag 22 maj 2011
Härlig känsla!!
Helgen har minst sagt varit fullspäckad med hundaktiviteter! Igår lördag var vi först iväg till Nynäshamn och tävlade agility! Det gick SKITBRA (ursäkta språket!)!! Två diskningar blev resultatet, men vilken känsla vi hade på plan! Både Ärtan och jag var grymt laddade (jag lite för mycket i hopploppet... ;-)) och gav järnet! Vi sprang som bara den och hade så roligt! Nånting bara hände och vi kändes som ett riktigt team på banan, underbart! I agilityloppet provade jag på att göra ett bakombyte på däcket, något vi aldrig gjort förut. Ärtan höll kursen bra, men stressades av bakombytet så hon hoppade av för tidigt och kraschade rakt in i det! När jag skickade henne igen på det hade hon ingen fart utan klättrade igenom det, envis är hon iaf :-D Det gick ett sus genom publiken, och hade hon inte vunnit deras hjärta enbart med sitt utseende och sin stil på banan, så vann hon dem där ;-) Ja, det kändes faktiskt som att Ärtan blev en liten publikfavorit. Jättemysig tävling var det i Nynäs, trevlig stämning och härliga funktionärer. Kanske är jag färgad av att alla, som sagt, hejade på Ärtan ;-D Slalom var två hinder efter däcket, och hon var uppjagad av däckkraschen och slarvade därför i slalomet. Jag tog om, det blev rätt, och jag belönade. Här kommer filmen! (dubbelklicka på själva filmen så öppnas den i Youtube - då kan man se den större!)
Titta vilken sprutt hon har! :-D
Hoppklassen var jag kanske lite övertänd i ;-) Jag gick in sist och med en otrolig känsla att bara köra så det ryker. Och det gjorde vi iaf!! Tyvärr vrålade jag "fram" vid fel tillfälle och Ärtan gjorde rätt och sög rakt mot en tunnel, det var bara det att det var ett snett hopphinder vi skulle tagit egentligen.. Fick stopp på henne och fem fel. Sen sprang hon förbi sista hindret, antagligen hade jag släppt det mentalt. Så disk igen, för jag brydde mig inte om det utan belönade. Ytterligare ett lopp jag är grymt nöjd med! Film:
Direkt från Nynäs for vi till Ärtans uppfödare Sanna och Mattias och hälsade på! Även Ärtans syster Tyra var där med matte och husse. Vi gick promenad till Rosendal (på Djurgår'n), jättemysigt ställe och bilder finns längst ned i inlägget! Sen jättegod middag. Men under middagens gång tog jag tyvärr slut, och jag tillbringade nästan resten av kvällen på deras soffa :-( Ber så mycket om ursäkt men det gick bara inte. Sover så dåligt och så igång hela dagen... :-(
Var på vippen att strunta i tävlingen på SSBK idag, men Ylva väckte mig redan 05.30 och ville inte somna om, så då tyckte jag att jag ändå kunde gå upp och åka iväg. Väl på plats var det jättetrevligt, så många bekanta! :-D Agilitybanan var rätt enkel, men jag lyckades ändå tappa bort mig (mitt på en raksträcka!!) och visa fel och få oss diskade, men det gjorde inget eftersom vi ändå inte kan gungbrädan och hade varit tvungna att diska oss iaf :-) Film på loppet:
Jag är jättenöjd över att Ärtan ger allt fast hon rimligtvis borde vara trött efter en så fullspäckad gårdag! Hon är en riktig drömhund :-D Så enkel vid sidan om plan också, hon bryr sig inte om någon av de andra hundarna, vaktar inte lägerplats osv ;-) Måste ärligt talat nypa mig i armen ibland för att se att hon verkligen är sann!
Hopploppet var jag klantig i igen... Denna gång en liten felplanering... Tänkte försöka hinna med ett framförbyte efter en raksträcka med däck och kort, rak tunnel... Ja det låter utopiskt, men jag vill faktiskt ändå ge mig själv "klick" för att jag vågar satsa på offensiv handling ;-) Det är så fruktansvärt KUL att ge järnet på banan :-D Men ibland skiter det sig då :-) Iaf, när jag kutade för att hinna glömde jag bort att visa Ärtan tunneln :-O Jag bara utgick ifrån att hon skulle ta den... Så rutinerad är hon inte, utan hon sprang såklart med mig bredvid... Så där fick vi en vägran. Resten gick prickfritt och vi kom på tredje plats med en bra tid!! Se bildbevis:
Bara några tiondelar efter vinnaren... Jaja, pinnen är inte långt borta! Skitsnygga slalom i båda klasserna idag för övrigt :-D Här kommer filmen:
Till sist bilderna från Rosendal:
Titta vilken sprutt hon har! :-D
Hoppklassen var jag kanske lite övertänd i ;-) Jag gick in sist och med en otrolig känsla att bara köra så det ryker. Och det gjorde vi iaf!! Tyvärr vrålade jag "fram" vid fel tillfälle och Ärtan gjorde rätt och sög rakt mot en tunnel, det var bara det att det var ett snett hopphinder vi skulle tagit egentligen.. Fick stopp på henne och fem fel. Sen sprang hon förbi sista hindret, antagligen hade jag släppt det mentalt. Så disk igen, för jag brydde mig inte om det utan belönade. Ytterligare ett lopp jag är grymt nöjd med! Film:
Direkt från Nynäs for vi till Ärtans uppfödare Sanna och Mattias och hälsade på! Även Ärtans syster Tyra var där med matte och husse. Vi gick promenad till Rosendal (på Djurgår'n), jättemysigt ställe och bilder finns längst ned i inlägget! Sen jättegod middag. Men under middagens gång tog jag tyvärr slut, och jag tillbringade nästan resten av kvällen på deras soffa :-( Ber så mycket om ursäkt men det gick bara inte. Sover så dåligt och så igång hela dagen... :-(
Var på vippen att strunta i tävlingen på SSBK idag, men Ylva väckte mig redan 05.30 och ville inte somna om, så då tyckte jag att jag ändå kunde gå upp och åka iväg. Väl på plats var det jättetrevligt, så många bekanta! :-D Agilitybanan var rätt enkel, men jag lyckades ändå tappa bort mig (mitt på en raksträcka!!) och visa fel och få oss diskade, men det gjorde inget eftersom vi ändå inte kan gungbrädan och hade varit tvungna att diska oss iaf :-) Film på loppet:
Jag är jättenöjd över att Ärtan ger allt fast hon rimligtvis borde vara trött efter en så fullspäckad gårdag! Hon är en riktig drömhund :-D Så enkel vid sidan om plan också, hon bryr sig inte om någon av de andra hundarna, vaktar inte lägerplats osv ;-) Måste ärligt talat nypa mig i armen ibland för att se att hon verkligen är sann!
Hopploppet var jag klantig i igen... Denna gång en liten felplanering... Tänkte försöka hinna med ett framförbyte efter en raksträcka med däck och kort, rak tunnel... Ja det låter utopiskt, men jag vill faktiskt ändå ge mig själv "klick" för att jag vågar satsa på offensiv handling ;-) Det är så fruktansvärt KUL att ge järnet på banan :-D Men ibland skiter det sig då :-) Iaf, när jag kutade för att hinna glömde jag bort att visa Ärtan tunneln :-O Jag bara utgick ifrån att hon skulle ta den... Så rutinerad är hon inte, utan hon sprang såklart med mig bredvid... Så där fick vi en vägran. Resten gick prickfritt och vi kom på tredje plats med en bra tid!! Se bildbevis:
Bara några tiondelar efter vinnaren... Jaja, pinnen är inte långt borta! Skitsnygga slalom i båda klasserna idag för övrigt :-D Här kommer filmen:
Till sist bilderna från Rosendal:
Ärtans syster Tyra! <3
Blenda hittade en tidning att "läsa" :)
Gaah! :-)
Stenlammet var såååå roligt...
...så när vi skulle gå därifrån blev Blenda arg och föll ihop och vägrade gå... :-P
torsdag 28 april 2011
Inofficiell agilitytävling på Nacka BK
I måndags var det äntligen dags för att starta upp tävlingsåret med en inofficiell tävling på hemmaplan, Nacka BK. Eftersom det var öppenklasser var båda vuvvarna anmälda. Dagarna innan tävlingen började jag få "ångest" för jag kom på att Ärtan inte tränat platta tunneln på nästan ett halvår, och hon har ju en historik med tävlingar där hon ALDRIG tagit platta tunneln, utan alltid sprungit bredvid. Hon kan göra det ibland på träning också, även om hon alltsomoftast tar den jättefint och glatt. Så jag vågade inte riskera att den här tävlingen skulle bli ännu ett misslyckande - jag är rädd att det blir ett befäst tävlingsbeteende också, att strunta i platta tunneln... Så jag hade redan innan bestämt mig för att antingen ha en medhjälpare som höll upp släpet, eller också springa en alternativ väg med Ärtan så vi slapp den. När vi kom till tävlingen var platta tunneln placerad precis vid bankanten (det är ju det vanliga, så funktionärerna ska ha lätt att fixa till den mellan varje ekipage) så jag engagerade mamma som tunnelhållare och fick grönt ljus för detta av både domare och funktionärer :-) Så både agility- och hoppklass blev rätt korta banor för Ärtan, men vi LYCKADES och det blev riktigt, riktigt bra! Mitt stora mål med tävlingen var att Ärtan skulle få en positiv tävlingsupplevelse (jag har ju upplevt att hon haft lite, lite "scenskräck"), och det fick hon definitivt :-)
Hon kändes jättefin i loppen - precis som på träning! Scenskräcken märkte jag inget av, det märks att hon mognat och blivit mer rutinerad och kunnig sen förra årets tävlingar. Det är ju nästan ett år sen, så det kanske inte är så konstigt :-)
Jag är jätteglad för att slalomet satt så fint, hon ligger verkligen i svängarna och gruset flyger åt alla håll :-D Och ingen missad port, hon samlade ihop sig jättefint inför det. Sen satt ju däcket som en smäck, trots att vi inte tränat det heller på ca ett halvår. Men det har vi aldrig haft problem med (tacka vet jag att shejpa in däcket!!), men man vet ju aldrig i tävlingsmiljö! Bakombyten i tunnlar var inga som helst problem, hon suger härligt in i dem och i agilityklassen kunde jag släppa henne tidigt och byta bakom, och i hoppklassen blev det ett ganska snävt byte - ändå inga problem!! Sen köper hon handlingen i början av hoppklassen väldigt bra med tanke på vad lite vi faktiskt tränat på sånt. Dock märkte jag att hon blev lite förvirrad - hon började bjäbba där, och jag tror det är en bidragande orsak till att hon hoppar de hindren riktigt dåligt. Hon var som sagt lite förvirrad för att hon inte är van, och då saktar hon också ned och får därför ännu svårare med hopphindren. Hoppet efter den blå tunneln i hoppklassen hoppar hon däremot alldeles utmärkt. Mer hoppteknik måste vi träna ivf! Höjden på den här tävlinge var ca 31-32 cm så det var riktigt högt!
Frasse var med och motionerade och det känns verkligen som rätt beslut att ha pensionerat honom. Agilityklassen gick helt okej:
Man ser att han tycker att hopphöjden är riktigt jobbig, och det är den som håller nere hans fart. I hoppklassen var det ännu värre, jag orkar inte ens titta på filmen. Jag kunde GÅ runt bredvid honom om jag velat, han var SÅ långsam! Men det var väldigt varmt, och vi hade glömt buren så han stod och vaktade vårt tält hela väntetiden mellan klasserna så han var väldigt trött när det var dags för hoppklassen. Men framför allt är det hopphöjden som dödat Frasses glädje för sporten. För det kändes lite så i hoppklassen: han tyckte inte att det var särskilt roligt (!!!!) utan gjorde det "bara för att". Det blir bra för honom att bli agilitypensionär nu. Han får följa med och träna när vi tränar ensamma, annars får han satsa på annat. Spår älskar han ju t ex. Och nu i juni ska han få gå på kantarellsökkurs med mamma och pappa, vi gav dem det i födelsedagspresent :-) Så det går ingen nöd på herr Korv!
Det är ännu en bra sak med Ärtan, att hon är outtröttlig. Hade ju glömt buren till henne också, och även om hon inte vaktar så vilar hon ju inte direkt mellan loppen. Märkte ändå ingen skillnad på henne i de olika loppen, hon är som en duracellkanin ;-) Jag har faktiskt bara sett henne trött en enda gång i hennes liv, det var en av noffeträffarna, då hon var igång HELA dagen med olika aktiviteter. Då låg hon som en liten fäll i soffan på kvällen :-) Hon verkar fortfarande vara okänslig för värme också, bara hoppas att det håller i sig :-)
Hon kändes jättefin i loppen - precis som på träning! Scenskräcken märkte jag inget av, det märks att hon mognat och blivit mer rutinerad och kunnig sen förra årets tävlingar. Det är ju nästan ett år sen, så det kanske inte är så konstigt :-)
Jag är jätteglad för att slalomet satt så fint, hon ligger verkligen i svängarna och gruset flyger åt alla håll :-D Och ingen missad port, hon samlade ihop sig jättefint inför det. Sen satt ju däcket som en smäck, trots att vi inte tränat det heller på ca ett halvår. Men det har vi aldrig haft problem med (tacka vet jag att shejpa in däcket!!), men man vet ju aldrig i tävlingsmiljö! Bakombyten i tunnlar var inga som helst problem, hon suger härligt in i dem och i agilityklassen kunde jag släppa henne tidigt och byta bakom, och i hoppklassen blev det ett ganska snävt byte - ändå inga problem!! Sen köper hon handlingen i början av hoppklassen väldigt bra med tanke på vad lite vi faktiskt tränat på sånt. Dock märkte jag att hon blev lite förvirrad - hon började bjäbba där, och jag tror det är en bidragande orsak till att hon hoppar de hindren riktigt dåligt. Hon var som sagt lite förvirrad för att hon inte är van, och då saktar hon också ned och får därför ännu svårare med hopphindren. Hoppet efter den blå tunneln i hoppklassen hoppar hon däremot alldeles utmärkt. Mer hoppteknik måste vi träna ivf! Höjden på den här tävlinge var ca 31-32 cm så det var riktigt högt!
Frasse var med och motionerade och det känns verkligen som rätt beslut att ha pensionerat honom. Agilityklassen gick helt okej:
Man ser att han tycker att hopphöjden är riktigt jobbig, och det är den som håller nere hans fart. I hoppklassen var det ännu värre, jag orkar inte ens titta på filmen. Jag kunde GÅ runt bredvid honom om jag velat, han var SÅ långsam! Men det var väldigt varmt, och vi hade glömt buren så han stod och vaktade vårt tält hela väntetiden mellan klasserna så han var väldigt trött när det var dags för hoppklassen. Men framför allt är det hopphöjden som dödat Frasses glädje för sporten. För det kändes lite så i hoppklassen: han tyckte inte att det var särskilt roligt (!!!!) utan gjorde det "bara för att". Det blir bra för honom att bli agilitypensionär nu. Han får följa med och träna när vi tränar ensamma, annars får han satsa på annat. Spår älskar han ju t ex. Och nu i juni ska han få gå på kantarellsökkurs med mamma och pappa, vi gav dem det i födelsedagspresent :-) Så det går ingen nöd på herr Korv!
Det är ännu en bra sak med Ärtan, att hon är outtröttlig. Hade ju glömt buren till henne också, och även om hon inte vaktar så vilar hon ju inte direkt mellan loppen. Märkte ändå ingen skillnad på henne i de olika loppen, hon är som en duracellkanin ;-) Jag har faktiskt bara sett henne trött en enda gång i hennes liv, det var en av noffeträffarna, då hon var igång HELA dagen med olika aktiviteter. Då låg hon som en liten fäll i soffan på kvällen :-) Hon verkar fortfarande vara okänslig för värme också, bara hoppas att det håller i sig :-)
onsdag 6 april 2011
Ännu mer träning =)
Idag var vi iväg igen till Nacka BK, denna gång hade jag pappa med mig som filmare :-)
Började naturligtvis med gungbrädan med Ärtan. Nu hade jag bestämt mig för att träna själva vippandet med Ärtan, och struntade i avslutet - dvs targetmattan fick lämnas i väskan. Ska träna target på nedfart hemma först så det blir bättre befäst innan jag tar in den i gungträningen igen. Men samtidigt vill jag ju att hon bearbetar den osäkerhet hon har för nedvippandet av gungbrädan, så det tränade vi iaf. Så här såg det ut idag:
De två första repetitionerna ser riktigt bra ut tycker jag! Bra fart upp och hon höll inte på att vända huvudet och titta efter mig, som hon gjorde i lördags! De nästföljande repetitionerna är lite sämre - hon har sämre fart ut och stannar tidigare. tror att det beror på att hon tycker att smällen är lite otäck fortfarande. När hon fått göra utan hjälp, eller med lite hjälp, blir hon långsammare och osäkrare. Dock en stor förbättring - hon hoppar ju inte av :-D Jag tror definitivt att det går att jobba bort den där osäkerheten ganska lätt. Jag ska göra henne säkrare på targeten så hon får ett bättre mål framåt, och hålla gungpassen väldigt korta, jag har en känsla av att hon kan börja få för sig saker om jag gör gungan för många gånger i rad :-)
Sen en STOR grej till mig själv att komma ihåg: Sluta belöna henne bakåt på gungan!!! Jag får henne ju att backa upp några steg när jag belönar med godiset :-S bra belöningsplacering liksom... Hellre att jag belönar ned henne isf... Sen ska jag även börja belöna direkt med leksak på kf, och inte på marken efter gungan som nu... Vet inte riktigt varför det blivit så... Det är ju som att be om avhopp då leksak är ungefär 100 gånger mer värt än godis för en viss liten dam...
Sen fick Frasse träna lite fot! Bonusfilm:
Han är duktig min gullgubbe :-)
Och till sist en bonusfilm på när Ärtan fick släppa loss lite på en hoppkombination:
man ser tyvärr att hon har lite problem med hopptekniken, MÅSTE få ändan ur och träna det :-( Måste vid tillfälle kolla igenom min dvd igen för jag har glömt bort övningarna.... Men annars ser hon väl alldeles härligt söt och duktig ut?! Och klick till mig själv för jag väntar verkligen ut fokus på hinder innan jag släpper henne med "kör"-kommandot! Ska ta tag i det där nu, jag har slarvat alldeles för mycket!
Började naturligtvis med gungbrädan med Ärtan. Nu hade jag bestämt mig för att träna själva vippandet med Ärtan, och struntade i avslutet - dvs targetmattan fick lämnas i väskan. Ska träna target på nedfart hemma först så det blir bättre befäst innan jag tar in den i gungträningen igen. Men samtidigt vill jag ju att hon bearbetar den osäkerhet hon har för nedvippandet av gungbrädan, så det tränade vi iaf. Så här såg det ut idag:
De två första repetitionerna ser riktigt bra ut tycker jag! Bra fart upp och hon höll inte på att vända huvudet och titta efter mig, som hon gjorde i lördags! De nästföljande repetitionerna är lite sämre - hon har sämre fart ut och stannar tidigare. tror att det beror på att hon tycker att smällen är lite otäck fortfarande. När hon fått göra utan hjälp, eller med lite hjälp, blir hon långsammare och osäkrare. Dock en stor förbättring - hon hoppar ju inte av :-D Jag tror definitivt att det går att jobba bort den där osäkerheten ganska lätt. Jag ska göra henne säkrare på targeten så hon får ett bättre mål framåt, och hålla gungpassen väldigt korta, jag har en känsla av att hon kan börja få för sig saker om jag gör gungan för många gånger i rad :-)
Sen en STOR grej till mig själv att komma ihåg: Sluta belöna henne bakåt på gungan!!! Jag får henne ju att backa upp några steg när jag belönar med godiset :-S bra belöningsplacering liksom... Hellre att jag belönar ned henne isf... Sen ska jag även börja belöna direkt med leksak på kf, och inte på marken efter gungan som nu... Vet inte riktigt varför det blivit så... Det är ju som att be om avhopp då leksak är ungefär 100 gånger mer värt än godis för en viss liten dam...
Sen fick Frasse träna lite fot! Bonusfilm:
Han är duktig min gullgubbe :-)
Och till sist en bonusfilm på när Ärtan fick släppa loss lite på en hoppkombination:
man ser tyvärr att hon har lite problem med hopptekniken, MÅSTE få ändan ur och träna det :-( Måste vid tillfälle kolla igenom min dvd igen för jag har glömt bort övningarna.... Men annars ser hon väl alldeles härligt söt och duktig ut?! Och klick till mig själv för jag väntar verkligen ut fokus på hinder innan jag släpper henne med "kör"-kommandot! Ska ta tag i det där nu, jag har slarvat alldeles för mycket!
söndag 3 april 2011
Agilitysäsongen igång på allvar!
Jajamen! Nu har det töat tillräckligt för att dra igång agilityträningen igen på allvar! :-D I torsdags var första gången (av två) på kontaktfältskursen jag och Ärtan går på Vallentuna BK. Skitkul såklart!! Ärtan var dock lite besviken de första 1,5 timmarna, då vi var inne i klubbstugan och pratade teori ;-) Men sen gick vi ut och fick köra balansbommen. Jag hade med mig plankan att fästa på balansbommens nedfart, och det funkade riktigt bra! Det var ju säkert ett halvår vi sist hade den på full balansbom, men det var inga problem! Sen går vi ju för mycket duktiga Eva Marie så hon förstod snabbt min tanke och hade även koll på en liknande metod för att få till rinnande kontaktfält. Man bygger en ruta av pvc-rör eller liknande och lär hunden att studsa i den (i galopp). Sen lägger man rutan på kontaktfältet och så får hunden springa i full karriär men måste träffa inuti rutan på väg ned. Min planka kan ju ses som den översta sidan av rutan, annars är ju tänket väldigt likt. EM var iaf lite förvånad över att Ärtan träffade varenda gång och inte tog ett jättekliv och hoppade över hela kf, så hon trodde att Ärtan nog redan börjat greppa poängen! :-D Jag hoppas det också! Dock upptäckte vi att Ärtan väntar in mig om jag hamnar på efterkälken, hon är som snabbast när jag kutar så snabbt jag kan bredvid henne. Jag måste alltså träna mer på drag framåt, oavsett vad jag själv gör! Jag ska kunna ramla bredvid och hon ska ändå fortsätta kuta för fullt framåt! Ska testa med utlagd leksak, eller att ha medhjälpare som slänger leksaken åt mig. Ett frågetecken är vad jag ska göra om hon missar att träffa kf - ska fråga nästa gång!
Igår lördag var vi på Nacka BK tillsammans med Malin och cavaliererna för att träna lite agility! Tyvärr är balansbommen och A-hindret fortfarande instängda av en stor snövall, men gungan var utburen och isfri! Så vi körde lite gunga se nedan:
Japp... MÅNGA problem visar sig...
- Vi måste egentligen träna target MYCKET mer ute på gungan. Tills det sitter lika fint som inne på spelkartongen! SNARK!
- Hon är väldigt bunden till mig och tittar bakåt på mig och väntar in mycket när jag kommer lite efter. Kan kanske avhjälpas om jag tar mig samman och tränar igenom targeten bättre, så hon blir mer taggad att satsa framåt mot den.
- Till sist det mest uppenbara: hon verkar bli rädd eller nåt när hon får göra hela gungan själv utan att jag tar emot nåt och hoppar av de två sista gångerna på filmen. Gjorde dock en gång till som inte filmades och då gjorde hon hela, men kändes lite osäker. Sen när vi skulle hem gick hon lös och sprang upp på gungan på eget bevåg och kändes ganska mycket som vanligt igen faktiskt. Så jag hoppas att det inte sitter så djupt! Hon har ju gjort hela gungan själv utan hjälp tidigare i höstas, men det var ju ett tag sen. Kanske gick jag framåt lite för fort nu efter vinteruppehållet...
Sen tränade vi raksträcka också där jag fokuserade på läxan "drag framåt oavsett om Kickan ligger efter eller t.o.m ramlar". Det är ju inte bara viktigt på balansbommen, så jag beslöt att träna på det på en raksträcka nu när balansen inte var tillgänglig. Det gick mycket bra, först med utlagd leksak, och sen med Malin som leksakskastare! Sista gången "ramlade" jag (med ljudeffekt t.o.m, vilket kanske inte är önskvärt), men den enda reaktionen var att öronen lades bakåt, och kanske en aaaning nedsaktning - men hon fortsatte framåt ända in i "mål"! :-D
Mycket att tänka på och träna på alltså, men KUL att vara igång igen :-D
Ja, Frasse fick också träna. Lite agility och lite fotgående. Han var super i fotgåendet trots att det var mitt på agilityplanen! Lade fokus på "freestylefotgående", dvs tränade mycket bakåt, sidledes och vänstersvängar på stället ("piruetter"). han var skitduktig och hade bra koll på bakdelen!! Men allt hänger på sinnesstämningen, den råkade vara perfekt vid tillfället. Svårigheten är egentligen att få honom dit...
Till sist några bilder på nytillskottet i träningsgänget, Malins valp Siri:
Bah, gå inte på det där, hon fick träna en massa hon också! ;-)
Igår lördag var vi på Nacka BK tillsammans med Malin och cavaliererna för att träna lite agility! Tyvärr är balansbommen och A-hindret fortfarande instängda av en stor snövall, men gungan var utburen och isfri! Så vi körde lite gunga se nedan:
Japp... MÅNGA problem visar sig...
- Vi måste egentligen träna target MYCKET mer ute på gungan. Tills det sitter lika fint som inne på spelkartongen! SNARK!
- Hon är väldigt bunden till mig och tittar bakåt på mig och väntar in mycket när jag kommer lite efter. Kan kanske avhjälpas om jag tar mig samman och tränar igenom targeten bättre, så hon blir mer taggad att satsa framåt mot den.
- Till sist det mest uppenbara: hon verkar bli rädd eller nåt när hon får göra hela gungan själv utan att jag tar emot nåt och hoppar av de två sista gångerna på filmen. Gjorde dock en gång till som inte filmades och då gjorde hon hela, men kändes lite osäker. Sen när vi skulle hem gick hon lös och sprang upp på gungan på eget bevåg och kändes ganska mycket som vanligt igen faktiskt. Så jag hoppas att det inte sitter så djupt! Hon har ju gjort hela gungan själv utan hjälp tidigare i höstas, men det var ju ett tag sen. Kanske gick jag framåt lite för fort nu efter vinteruppehållet...
Sen tränade vi raksträcka också där jag fokuserade på läxan "drag framåt oavsett om Kickan ligger efter eller t.o.m ramlar". Det är ju inte bara viktigt på balansbommen, så jag beslöt att träna på det på en raksträcka nu när balansen inte var tillgänglig. Det gick mycket bra, först med utlagd leksak, och sen med Malin som leksakskastare! Sista gången "ramlade" jag (med ljudeffekt t.o.m, vilket kanske inte är önskvärt), men den enda reaktionen var att öronen lades bakåt, och kanske en aaaning nedsaktning - men hon fortsatte framåt ända in i "mål"! :-D
Mycket att tänka på och träna på alltså, men KUL att vara igång igen :-D
Ja, Frasse fick också träna. Lite agility och lite fotgående. Han var super i fotgåendet trots att det var mitt på agilityplanen! Lade fokus på "freestylefotgående", dvs tränade mycket bakåt, sidledes och vänstersvängar på stället ("piruetter"). han var skitduktig och hade bra koll på bakdelen!! Men allt hänger på sinnesstämningen, den råkade vara perfekt vid tillfället. Svårigheten är egentligen att få honom dit...
Till sist några bilder på nytillskottet i träningsgänget, Malins valp Siri:
:-D
Ekipagebild! Malin och Siri!
Och så den gamla, bortglömda hunden... Ella:
Bah, gå inte på det där, hon fick träna en massa hon också! ;-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)