söndag 16 september 2012

Frasse 021223-120913

Det känns verkligen konstigt att skriva detta inlägg. Inte trodde jag att jag skulle behöva göra det så snart. Vi som just påbörjat vår rallylydnadskarriär, jag var övertygad om att vi hade flera år kvar. Men Frasse började må dåligt för flera månader sedan. Först var det kisseriet som krånglade, han hade svårt att kissa. Många turer fram och tillbaka utan att något kunde förklara problemen. Sen började Frasse matvägra. I slutet av sommaren hittades tumörer i mjälten, men veterinärens första utlåtande var att det nog skulle gå att operera. Frasse mådde sämre och sämre, han började spy på morgnarna, var trött och orkeslös. I tisdags fick han ett utökat ultraljud där veterinären konstaterade att mjälten var så fullproppad med tumörer att det inte var någon idé att operera. Plötsligt stod vi där med en dödsdom. Även om vi anat att slutet närmade sig, då han mådde som han mådde, närde vi hela tiden ett litet hopp om att det skulle bli bra om han opererades. Men nu fanns det plötsligt inget att göra, och i torsdags kl 17.45 drog Frasse sitt sista andetag.

Men älskade, underbare Korv vad jag saknar dig! Dagen innan du dog tränade vi vårt sista lilla pass med tricks, och trots att du hade ont och mådde illa sken du upp, gjorde dina "åh vad kul"-ljud och jobbade på lika bra som alltid. Hade någon utomstående sett dig hade den aldrig kunnat gissa att du var döende. Jag kommer sakna att träna med dig, ingen annan hund har den kontakt som du hade, ditt lysande ansikte som sken upp mot mig vid min sida när vi gick fot, din entusiasm och glädje. Jag kommer sakna att ha dig som kollega - vem ska nu visa mina freestylekursare hur de olika rörelserna ska se ut? Min stolthet när du lugnt ligger och väntar i buren och så fort jag öppnar dörren studsar du ut, full av fokus, för att få visa freestylerörelserna. Jag kommer sakna hur du slängde dig i sängen, låg och ålade dig, rullade och grymtade dina kelljud för att få en att lägga sig bredvid och gulla med dig.

Alla äventyr vi varit på, du var min första riktiga tävlingshund, med dig kunde jag äntligen leva i hundvärlden och njuta av att träna och tävla tillsammans med kompisar. Våra första pinnar i agility, att bli uppflyttad tillsammans med dig, vår första vinst i agility... Hur jag vågade tävla freestyle med dig, fast jag var så nervös. Att vi t.o.m lyckades få uppflyttningspoäng - det är stort! Lydnadstävling, rallytävlingar, mentalbeskrivning, allt gjorde jag för första gången med dig. Så många ljusa, härliga minnen att bära med sig. Och sånt stort tomrum du lämnar efter dig.

Vila i frid min älskade Frasse, inte ens 10 år fick vi tillsammans, men vi utnyttjade dem väl.

Länk till Frasses sista dag: http://hantverkochhundar.blogspot.se/

tisdag 3 juli 2012

Kanonsabotören 2012

I helgen har Ärtan och jag varit i Åtvidaberg, på den årliga helgtävlingen Kanonsabotören. Vi åkte tillsammans med Malin, Ella och Siri, men hade ett helt fyrmannatält för oss själva! Tyvärr hade jag supersvårt att somna i tältet och sov nog bara två timmar totalt natten till lördagen... För Ärtan var det ju första gången i tält, så även hon sov dåligt. I början fattade hon inte ens att det var sova vi skulle göra... ;-)

Men på lördagen var det dags för de första loppen, och både jag och Ärtan vaknade iaf till dem. Ärtan kändes iofs pigg och som vanligt redan på morgonen, men jag var trögstartad, milt sagt. Första hopploppet gick kanonbra (höhö) ända fram till en sekvens där jag hade planerat att göra ett framförbyte men glömde det och improviserade in ett bakombyte istället. Ärtan är inte alls van vid bakombyten på hopphinder, så tyvärr ställde det till det och hon rev det hindret. 5 fel på ett lopp som annars hade gett oss sista hoppinnen... Surt! Jag var rejält irriterad på mig själv kan jag säga!

Agilityloppet var alldeles underbart! Jag tappade henne visserligen in i fel tunnelingång, men känslan var underbar! Bytena tajmades bra, jag hann det jag skulle, och Ärtan gjorde precis allting rätt! Förutom en rivning efter platta tunneln, men men ;-)

Natten till söndagen sov vi som grisar, både jag och Ärtan, men Ärtan var ändå förvånansvärt trött under dagen. Ville ligga och sova i buren och kändes allmänt trött. Den extra tröttheten gjorde att hon inte klarade av den idiotiska tidtagningsutrustningen som användes. Tidtagarstolparna satt ihop med en bom undertill och är placerade 30 cm ifrån det första hindret, vilket gör att smallhundar måste hoppa jättelångt för att klara det första hoppet. Och det är förstås jobbigare ju mindre man är. Så i hoppklassen rev hon första hindret... Gah vad arg jag var! Utrustningen är inte ens tillåten på tävlingar, men de hade tydligen fått dispens. Nu var Ärtan så trött i huvudet att hon ändå inte orkade hålla ihop hela slalom, utan gick ur efter 10 pinnar, men alla ska väl ändå ha en ärlig chans att nolla ett lopp? För att inte tala om säkerhetsrisken det innebär för små hundar, med den extrabommen på marken. Jag hoppas VERKLIGEN att inga fler dispenser godkänns...

Agilityloppet slog hon i första hindret, men pinnen låg kvar. Ett i övrigt helt underbart lopp, där allt satt som en smäck. Utom slalom, där hon återigen strulade i slutet. Jag kan bara tolka det som att hon var trött, slalom brukar liksom vara vår paradgren... Så på söndagen diskade vi oss i båda loppen. Helgens facit: tre diskningar och ett lopp med fem fel... Rätt värdelöst som resultat sett, men att köra med Ärtan ÄR verkligen himmelriket, och klass I är kul, så inte gör det så mycket! Här kommer filmen med alla loppen, TACK Malin!



Bra grejer med loppen:
- Däcket gör hon jättefint varje lopp! Tror inte hon slog i någon gång!
- Likaså med långhoppet!
- Gungbrädan var bara med i ett av agilityloppen, men ÅH vad bra hon gör den! Känns verkligen som att våra problem med kommandon har löst sig!
- Starterna - underbart stabila som vanligt :-)
- Suget på raksträckorna känns som att det blivit bättre.
- JAG har blivit riktigt bra på att köra vidare efter fel och diskning. Tidigare blev det lätt lite oengagerat från min sida om vi fått fel, men nu fortsätter jag att ge allt och köra så det ryker! Klick till mig! :-D Något bra kommer tydligen ur att ha så svårt att nolla som vi har :-D
- Känslan!! Vi ÄR ett team! :-D

Mindre bra grejer med loppen:
- Balansbommens kontaktfält... Hon får lite höga träffar i båda loppen tycker jag. Sista loppet känns träffen t.o.m tveksam. Jag har upplevt att det blivit så på träning på sistone också, även med hjälpplanka. Hon verkar inte ha lika stor "respekt" för hjälpplankan längre, så nästa träningspass ska jag pröva med mellanstorleken på hjälpplanka igen, och inte den minsta modellen som jag kört enbart på sistone.
- Att hon blev så trött av att tävla borta en helg var ganska överraskande. Vi brukar skämta om att Ärtan inte kan bli trött, men det kan hon uppenbarligen. :-) Strulet i slalom känns trist, men det var ju hennes allra första sova borta-tävling där hon tävlade två lopp per dag, så det kanske inte är så konstigt. Hoppas det inte blir en grej av det bara...
- Bakombyten vid hopp MÅSTE tränas! Även om det aldrig kommer att bli mitt förstahandsval så måste vi behärska det så vi kan ha det som plan B utan nesliga rivningar eller vägringar som följd...

Bara att träna vidare :-D

lördag 19 maj 2012

Tävlingar


Nu har vi tävlat en del, men jag har inte orkat uppdatera. Kort sagt kan man väl sammanfatta det med att vi har vår stolpe ut-period just nu. Ärtan och jag har blivit ett riktigt team, jag klantar mig inte lika mycket längre, och Ärtan har blivit säkrare och mer rutinerad. Så nu diskar vi oss inte lika mycket längre, men får typ fem fel vartenda lopp. Lite frustrerande, men ändå underbart att vi har sån härlig känsla i nästan vartenda lopp! :-D  Och glada kommentarer får vi från publiken nästan jämt efter att vi sprungit, Ärtan är ett litet kvicksilver :-) Tyvärr har hon ju så korta ben som hon har och det går inte att göra så mycket åt, så i hoppklassen i dagens tävling på SSBK lyckades vi äntligen nolla, men hamnade precis utanför pinnplats med vår femteplats!! GRYMT irriterande, men det som ändå tröstar lite på ett konstigt sätt, är att det ändå inte var något perfekt lopp. Vi hade ett litet, litet missförstånd i en situation och hon var dessutom överladdad, vilket gjorde linjerna lite sämre än de kunde varit. Är hon överladdad blir hon lättstressad och ungefär som att köra en bil i moddigt väglag, hon wobblar inför vissa hopphinder då hon gärna vill springa förbi för att hinna med. Så jag fick verkligen hålla i i vissa situationer för att få henne att hoppa rätt. Så i ett perfekt lopp kanske hon skulle kunnat vara någon sekund snabbare, men men.

Agilityloppet idag var HELT perfekt. Grym känsla, vi for på som jehun. Jag handlade offensivt med blindbyte t.o.m. Ärtan halkade in i slalom för hon hade så hög fart, men lyckades ändå hålla sig kvar och göra ett snyggt slalom. Sen på ett hopphinder i början av slutrakan, missbedömer hon och river hindret :-((  Fem fel och pinnen försvann återigen utom räckhåll. SKIT VAD TRIST! Snabbast tid (med ett par sekunders marginal!) i klassen, så det var verkligen synd! Vi bryter ihop och kommer igen om en vecka i Upplands Väsby!

Inga filmer från idag, men däremot från tidigare tävlingar.

Här är film från Botkyrka 29/4. Första gången Ärtan tar gungbräda i tävlingssammanhang, så jag hade bestämt mig innan att jag skulle belöna. Loppet visar sig bli ett av våra allra bästa hittills, och hade räckt till pinne om jag inte belönat. Men jag är väldigt nöjd med mitt beslut ändå :-)




Här film på både agility- och hopplopp på Märsta-Sigtuna BK 17/5. I agilityloppet snubblar hon dels på väg uppför A:et, vilket kostar tid, och sen tycker hon däcket är för högt så hon hoppar bredvid första gången. Till hoppklassen bad jag funktonärerna att kontrollmäta däcket, och då sänkte de det ett par cm, och då gick det bra. Synd jag inte sa något inför agilityn... I hoppklassen klarar hon istället inte mitt bakombyte, då hopphindren bredvid stod i lockande linje med mitt bakombyte. Bara hem och träna, för det ska hon klara!





Och så till sist Frasses prestation! I torsdags i Märsta-Sigtuna var det inte bara Ärtan som tävlade, utan även herr Frans! Han gjorde sin andra start i rallylydnad, och trots att jag var väldigt missnöjd med hans fokus och fotposition räckte det till 75 p och hans andra godkända resultat! Ett till godkänt resultat så blir han uppflyttad till fortsättningsklassen! Duktig Herr Frans! Men jag måste komma ihåg att inte ta fram honom för tidigt innan en start, då hinner han tagga ner. Jag har blivit lite slarvig med sånt tänk, då Ärtan är på topp även om hon får vänta ett tag... Men här kommer hans rallyfilm :-)

onsdag 4 april 2012

Första uteträningen!

Idag var det dags för första uteträningen! Vi flyttade tillbaka hindren från ridhuset i söndags, så nu är de äntligen på plats igen på Nacka BK :-)  Vi byggde upp denna bana och körde:
http://wredebanor.files.wordpress.com/2010/01/120225borasag2asm.pdf

En klass II-bana med en hel del klurigheter. Egentligen var den väl lite i svåraste laget för Ärtan, än så länge, men huvudsyftet var att prova balansbom och gungbräda i samma bana och se om hon lärt sig lyssna på kommandona ännu... Första varvet var totalt hysteriskt. Ärtan var galen och jag hade tydligen inte vaknat ännu (?), så jag var glömde bytet och blev i vägen för slalomet, vilket gjorde henne förbannad och sen vrålskällde hon resten av banan :-/  Balansbommen var jättesnygg, men tyvärr lyssnade hon inte alls på "vippen", utan trodde att gungbrädan var balansbommen igen. Hon hann PRECIS stanna, tippade nästan över, men lyckades hålla sig kvar. Jag belönade och gjorde om, då var hon långsammare ut och stannade kanske tre dm ifrån kanten. Inte godkänt egentligen men jag tänkte belöna bort chocken innan och belönade ändå. Skickade upp igen och då gick hon precis över hälften innan hon stannade, sneglade åt sidorna och funderade på att hoppa av :-(((   Jag hann tänka "SKIT, hon blev rädd igen!", men höll mig kall, felade henne och skickade om. Vad gör min guld-Ärta då? Hon tar felandet direkt och gör en perfekt gunga??!! Rusar upp längst ut med snyggt stopp... Resten av gångerna vi gjorde gungan var den perfekt :-D   Helt otroligt vad bra hon tar till sig felandet på gungan, fast hon tyckte det var lite otäckt första gången... Önskar bara att hon kunde lära sig lyssna på orden, jag får ju inte ta om gungan på tävling, och vill inte att hon ska gå av banan med en känsla av att gungan var otäck... Så nu ska det bli hårdträning på detta framöver tills första tävlingen 21/4!!

Resten av banan gick riktigt bra när jag sedan bröt ned den i mindre delar och satte ihop. Alla utsvängar tog hon jättebra - verkar som att vår träning har gett något! Svängen 3-4 trodde jag skulle bli svår, men den grejade hon finfint även i det hysteriska förstaloppet. En orsak var väl att jag kunde utnyttja vinterns startträning och säkert kunde lämna henne förbi platta tunneln t.o.m. Svängen till slalom löste vi till slut, och avslutade med en grym insats! Kul utmaning - banan lockade fram en härligt aggressiv handling hos mig, kändes hur kul som helst :-D   Balansbommens kontaktfält satt som en smäck alla gånger, både med och utan hjälpplanka - känns stabilt!

Men till tävlingen ska vi alltså fokusera på:

- Skilja på balansbom och gunga (ha båda i samma kombination, nöta kommandon med hindren var för sig)
- Fortsätta friska upp balansbommens kontaktfält
- Gärna någon mer banträning för att vänja oss båda vid att ha hjärnorna med oss så länge :-)

fredag 9 mars 2012

Ridhusträning

Dagen har inneburit både tråkigheter och roligheter. Malins Siri har skadat korsbandet och är troligen borta från träning och tävling det närmsta halvåret :-(((  Sån SKIT!! Stackars lilla Siri :-(  Och vi som planerat tävlingar tillsammans, nu när vi äntligen hade klass I-hundar samtidigt! Blä :-((

Men, roligheter också: idag har vi tränat i ridhuset igen. Vi hade tre "stationer".

- Slalom: Gah vad bra slalom går just nu! Hon susar igenom som en liten vessla. Utmanade henne genom att springa förbi rätt långt idag - inga problem, hon bara ökade farten ännu mer!! Svår vänsteringång gick dock inte idag. Har inte tränat det på ett tag, och där har vi tappat märker jag. Var tvungen att göra det enkelt först och sen successivt flytta hopphindret före till en svårare vinkel, så gick det bra. Måste alltså ta upp ingångsträningen igen. Iofs inget akut, då svåra ingångar i klass I inte är särskilt vanligt, men ändå.

- Starter: Jag lyckades behärska mig idag och struntade i handlingen i "handlingsstationen", och tränade starter istället. Lite "ut" blev det också, i ärlighetens namn, men även det är ju grundträning som vi behöver, så klapp på axeln till mig! Istället för att köra hela handlingssekvensen fokuserade jag alltså på starter här. Ärtan var stensäker att lämnas på avstånd. Raksträcka med hopp och tunnel gick kanon. Enda tveksamheten kom när jag körde hela rakan med mig ståendes still i slutet, då blev hon osäker om hon verkligen skulle hoppa sista hindret "rakt in i ridhusväggen". Men det löstes när jag rörde mig lite ;-)  Man måste ju våga pröva. Att lämna i sidled var heller ingen match, hon tar rakan kalasbra ändå. Börjar nästan våga hoppas på att vi tagit oss förbi "springa förbi hinder"-spöket!!


- Gungbrädan: Jag tyckte att Ärtan visserligen gjorde gungan bra tidigare under ridhusträningen, men kände ändå att den gradvis försämrades. Hon hade inte lika fin fart som hon hade när den var nyinlärd, och hon sprang inte riktigt lika långt ut. Så de senaste gångerna har jag låtit henne banka den igen, och det har verkligen gett resultat! Idag fick hon ta hela först, innan hon bankade, och den var i mitt tycke helt perfekt! Full fart ut och fint stopp. Ska jag vara riktigt petig var det tendens till tjuvstart ifrån den ett par gånger, så det ska jag ha koll på. Men annars känns det riktigt bra! Ska komma ihåg det, att låta henne fortsätta banka gungan då och då, igenom hela hennes agilitykarriär.

Det vi missat under vinterträningen är balansbommen. Jag hade visioner om att kunna träna in de rinnande kontaktfälten riktigt stabilt under ridhusträningen, men det har inte blivit så. Det är kämpigt att bära in balansbommen i ridhuset, och på fredagarna är vi oftast rätt få. Det är en fördel med tanke på träningseffektivitet, men en nackdel när det gäller att släpa tunga hinder. Så inför tävlingssäsongen känns vi just nu grymt förberedda, och i en riktigt bra form, förutom just när det gäller balansbommen. Den är ett litet frågetecken. Men ridhusträningen är slut i slutet av mars och då ska väl hindren ska tillbaka till Nacka, så då hinner vi förhoppningsvis några träningspass innan första tävlingen!

tisdag 14 februari 2012

Ärtans starter

Tänkte ju i höstas att ha Ärtans starter som ett projekt under vinterträningen i ridhuset. Den ädla planen föll bort lite i början, då vi hängav oss åt mer renodlad ban- och handlingsträning, men jag har faktiskt bättrat mig och tränat starter mer eller mindre strukturerat under de senaste ridhusträningarna. Så här långt har vi kommit:

- Fokus på starthindret: funkar riktigt bra nu, jag är envis och startar henne inte förrän hon tittar på det första hindret. Fick dock en tjuvstart senaste träningspasset, då jag tydligen sagt "kör" direkt när hon fokuserar rätt tidigare. Måste alltså variera tiden hon fokuserar på starthindret innan jag säger "kör" mer.

- Inte springa förbi hindren när jag lämnat henne på avstånd har de senaste gångerna funkat bra! Oavsett om jag står vid sidan om ett hinder, eller mitt för och kallar in henne mot mig. Som längst har jag nog stått tre hinder bort. Jag har även provat att kalla in henne genom halva slalomet och det går bra. Det känns dock inte stabilt ännu, jag tror nog hon kan falla tillbaka i att springa förbi när som helst... Ska fortsätta träna säkerhet på avstånd, och även variera hindertyper mer.

- Att lämna henne på avstånd även sidledes, har jag nästan glömt bort att träna, men på den senaste ridhusträningen provade vi just det. Det gick över förväntan! Hon köper min långa arm direkt och verkar inte störa sig på att jag är längre ifrån sidledes än normalt. Tror att jag har mycket att tacka "fokus på starthindret"-träningen för detta. Jag provade även lite lätt lagerhandling - hade en kort tunnel mellan mig och raksträckan med hopp som Ärtan skulle göra, och det var inga problem! Ska träna vidare, och tänka ut övningar med mer verklighetsförankring. Kolla banskisser efter svängande starter, där man skulle kunna tjäna på att stå långt bort i sidled.

söndag 12 februari 2012

Frasse har debuterat i rallylydnad!

Igår var vi iväg och debuterade i rallylydnad! I ärlighetens namn har vi inte tränat särskilt mycket, men efter att ha tränat tre sporter tidigare under sitt nioåriga liv, kan Frasse de allra flesta momenten som ingår i nybörjarklassen redan. Så vi har mest tränat på att sätta ihop befintliga kunskaper till de olika momenten. Själva tävlingen var första gången Frasse såg riktiga rallyskyltar, dagen innan tränade vi med kollegieblock på högkant för att förbereda lite. Men det gick jättebra utefter dessa förutsättningar, tycker jag! Frasse var lite övertänd i början och gick för långt fram i fotgåendet, vilket gjorde vänstersvängar lite svåra. Spiralen var vänsterriktad denna bana, så den fick vi därför lite problem med. Frasse var så långt före mig att han satte sig ned vid ett tillfälle i förvirring av att jag försökte få honom att gå i bättre fotposition. Så vi fick -10 poäng på spiralen. Sen blev han okoncentrerad vid ett par, tre, tillfällen, vilket också drog ned poängen. Men efter sista okoncentrationen fick jag tillbaka honom riktigt bra, och sista delen av banan tyckte jag gick skitbra! Jättesnygg 270-graderssväng precis efter att jag fått tillbaka honom i koncentration, och i princip alla skyltar efter det gick riktigt bra. Totalt fick vi 77 poäng (100 är max) och jag är supernöjd! Jag tror att det är så kallad kvalifikationspoäng (?), men är inte säker då vi ju fick -10 på en skylt. I vilket fall fick vi lite blodad tand, och jag vill definitivt fortsätta tävla rally med Frasse! Det var betydligt roligare än jag trodde ;-)  Här kommer filmen:



Vi måste träna:
- Uthållighet
- Frontpositionen måste bli bättre och säkrare, den känns som ett orosmoment och mycket riktigt försöker han sig på "backa" första gången här på banan ;-))
- Träna mer med skyltar, så han inte distraheras av dem, och så att jag blir säkrare på vart jag ska placera mig.