söndag 16 september 2012

Frasse 021223-120913

Det känns verkligen konstigt att skriva detta inlägg. Inte trodde jag att jag skulle behöva göra det så snart. Vi som just påbörjat vår rallylydnadskarriär, jag var övertygad om att vi hade flera år kvar. Men Frasse började må dåligt för flera månader sedan. Först var det kisseriet som krånglade, han hade svårt att kissa. Många turer fram och tillbaka utan att något kunde förklara problemen. Sen började Frasse matvägra. I slutet av sommaren hittades tumörer i mjälten, men veterinärens första utlåtande var att det nog skulle gå att operera. Frasse mådde sämre och sämre, han började spy på morgnarna, var trött och orkeslös. I tisdags fick han ett utökat ultraljud där veterinären konstaterade att mjälten var så fullproppad med tumörer att det inte var någon idé att operera. Plötsligt stod vi där med en dödsdom. Även om vi anat att slutet närmade sig, då han mådde som han mådde, närde vi hela tiden ett litet hopp om att det skulle bli bra om han opererades. Men nu fanns det plötsligt inget att göra, och i torsdags kl 17.45 drog Frasse sitt sista andetag.

Men älskade, underbare Korv vad jag saknar dig! Dagen innan du dog tränade vi vårt sista lilla pass med tricks, och trots att du hade ont och mådde illa sken du upp, gjorde dina "åh vad kul"-ljud och jobbade på lika bra som alltid. Hade någon utomstående sett dig hade den aldrig kunnat gissa att du var döende. Jag kommer sakna att träna med dig, ingen annan hund har den kontakt som du hade, ditt lysande ansikte som sken upp mot mig vid min sida när vi gick fot, din entusiasm och glädje. Jag kommer sakna att ha dig som kollega - vem ska nu visa mina freestylekursare hur de olika rörelserna ska se ut? Min stolthet när du lugnt ligger och väntar i buren och så fort jag öppnar dörren studsar du ut, full av fokus, för att få visa freestylerörelserna. Jag kommer sakna hur du slängde dig i sängen, låg och ålade dig, rullade och grymtade dina kelljud för att få en att lägga sig bredvid och gulla med dig.

Alla äventyr vi varit på, du var min första riktiga tävlingshund, med dig kunde jag äntligen leva i hundvärlden och njuta av att träna och tävla tillsammans med kompisar. Våra första pinnar i agility, att bli uppflyttad tillsammans med dig, vår första vinst i agility... Hur jag vågade tävla freestyle med dig, fast jag var så nervös. Att vi t.o.m lyckades få uppflyttningspoäng - det är stort! Lydnadstävling, rallytävlingar, mentalbeskrivning, allt gjorde jag för första gången med dig. Så många ljusa, härliga minnen att bära med sig. Och sånt stort tomrum du lämnar efter dig.

Vila i frid min älskade Frasse, inte ens 10 år fick vi tillsammans, men vi utnyttjade dem väl.

Länk till Frasses sista dag: http://hantverkochhundar.blogspot.se/

2 kommentarer:

  1. Å, vad ledsamt! Lilla Frasse... En jättestor personlighet! Kramar till er. <3

    SvaraRadera
  2. Att mista sin trofasta hund är brutalt... Vi vill ju att de ska leva länge, våra ljuvliga, underbara vänner. Jag är glad att jag träffade Frasse (och Ärtan, så klart) för några år sedan. <3~<3~<3 Massa nosgos och kramar från mig och Venta.

    SvaraRadera