tisdag 1 februari 2011

Vuvvelek

Det började som mysigt kel i sängen... Frasse och jag gullade mysigt, sen kom Ärtan och la sig i... Naturligtvis urartade det till brottningsmatch! :-D





7 kommentarer:

  1. Jaha du, men du har ju iaf nöje av din "skitunge", min är inget att leka med tycker jag. Fösöker jag gosa med matte så tränger hon sig förstås emellan och då kan det hända att matte KLAPPAR och PRATAR med henne!!! Och nu får hon gå på kurs också, tror att jag ska flytta till en bättre familj...

    SvaraRadera
  2. Brottningsmatch, jo jag tackar, själv blev jag biten i örat av en ilsken Spaniel igår på långpromenaden! Matte går där och pratar och snackar och jag får organisera allt och styra upp Djurgården så gott jag kan, alldeles själv! Främlingar som går där och promenerar i allsköns ro, det duger inte! Men, ingen skada skedd, jag skrek så änglarna grät och Spanieln släppte av ren chock. Inget blodvite uppstod! Voff från mamma Lisa

    SvaraRadera
  3. Det va väl det jag visste. Spaniel med hängande och svängande öron. Jag hatar dessa ofokuserade hängande öron. Skäller ut dom så fort jag ser dom. Lisa, du har min fulla sympati och mitt stöd.

    SvaraRadera
  4. -Stackars Spanieln. Går väl på terapi nu efter änglaskriket!
    Själv har jag kört små-skrik idag i min kommunikation med de nya grannarnas jyckar.
    I förebyggande syfte när den "store" viftade med sina labbar.
    En Västgötaspets (stor) och två sheltisar.
    Puh. Grabbar allihop!
    När jag hade styrt upp det hos dom kunde jag ta en avkopplande jaga-sork-tur i hagen medan matte satte sig på en framtinad sten och njöt av mitt fenomenala arbete och av solen...

    Jag saknar brottningsmatcherna jag hade med min mamma varje kväll. Mattan vi höll oss på går fortfarande under namnet "brottningsmattan", men matte och jag bara kelar där. Hon puttar lite på mej ibland, men hon är inte lika bra som Gullan!

    SvaraRadera
  5. I lördags blev jag biten i halsen av en rottweiler. För att skrämma den hunden uppgav mamma ett primalskrik av dimentioner samtidigt som hon försökte riva bort den från mig. Det var mycket dramatik kan jag lova. Jag hoppas verkligen att den rottisen går i terapi efter mammas skrik.

    Försiktiga nosgos från en skeptisk Dixie

    SvaraRadera
  6. Ajajaj Dixie, inte kul att höra! Blev du tvungen att uppsöka veterinär? Hoppas att du ivf fick en pipleksak som plåster på såret! Rottweilrar är inte att lita på (heller) tycker jag, jag skällde ut en gigantisk hane senast i söndags (Kickan tyckte det var pinsamt, då det är en "snäll" rottis enligt henne, jaja det får stå för henne!!

    SvaraRadera
  7. Frasse, jag fick minsann gå till veterinären eftersom såret vätskade sig. Py pan för veterinären säger jag bara... Hon bedövade mig i tisdags och rakade bort all päls på både nacken och halsen. Och så gjorde hon rent såret och skickade med recept på tabiletter.

    Men jag är vid gott mod för det!! Äntligen vill jag gå ut på tur igen. Jag är allt lite ängstlig för andra hundar fortfarande, men det går hyfsat. Och vad vet väl Kickan om rottisar...?!! Nej, bara fortsätt skälla ut den.

    Nosgos från Dixie till dig och Ärtan!! c",)

    SvaraRadera