Läskig olycka

Idag åkte vi till Nacka BK för att träna gungbräda någon annanstans än hemma. Jag gick då tillbaka i höjden för att förenkla. Först bara enkel dunkaövning med låg höjd (otroligt att jag kallar det för låg höjd, bara för någon månad sen var det jättehögt! :D), vilket gick alldeles utmärkt. Sen fick hon köra hela gungan där jag pallrat upp den med medhavd pall, så det inte var maximal fallhöjd. Det gick också alldeles utmärkt :-D  Hon verkar ha ett alldeles underbart självförtroende på gungan nu, verkligen som natt och dag mot hur det var tidigare :-D  Att ställa sig längst ut och invänta dunken är bara kul nu :-)   Jag kände att det nog skulle gå att köra fullhög gungbräda, men för att vara på den säkra sidan la jag pallen ner så det inte blev riktigt max, kampade med Ärtan och släppte henne på gungan. Då hände det! Ärtan missbedömde höjden att hoppa upp på gungbrädan och hoppade för lågt, vilket resulterade att hon hoppade rakt in i gungbrädan med framtassarna!!! AJ! Hon gnällde och pep och höll upp vänster ben, jag skyndade mig fram och lyfte upp henne - hon fortsatte pipa!! Paniken steg inom mig, terriers gråter liksom inte, så jag var övertygad om att något hade brutits! Tittade på vänstertassen och i mitt upprörda tillstånd såg jag minsann en böjd tå! Inget blod eller synligt sår dock. Ställde ner henne på marken och nu hade hon slutat pipa, men haltade grovt, stödde dock på vänsterbenet. Medan jag började ringa föräldrarna (jag var mentalt på väg till veterinären) gick vi försiktigt framåt. Fick inte tag på föräldrarna, och det var lika bra det, för för varje steg blev tassen bättre... Efter några minuter markerade hon inte på den alls! Jag lyfte upp och tittade igen, och jag måste inbillat mig den böjda tån ;-)  Inte en skråma på tassen, och när vi gick en liten runda gick hon helt rent! På väg tillbaka till planen var hon tipptopp igen och ville träna vidare!! Ja eller hur! Det kunde hon ju glömma, men vilken TUR vi hade! Det gjorde väl bara fruktansvärt ont just vid kollisionen, tack och lov verkar det inte vara något värre... Dagen har förflutit med kortare koppelpromenader och ingenting har hon markerat på benet, puh! De är ganska hårda ändå våra små vovvar :-)

Självklart fick hon, som sagt, inte träna vidare, men jag testade att låta henne gå upp på gungan en gång till (utan att den tippade över) bara för att se att hon inte förband gungan med det onda och därför blivit rädd för den. Så verkar inte vara fallet, utan hon skuttade så glatt upp på den och kampade lite! PUH igen!! Bara att hoppas att det håller i sig, så hon inte får för sig något till senare :-)   Nu får hon vila från träning några dagar, så åker vi till Nacka BK igen i slutet av veckan (om hon fortfarande inte visat något på benet, såklart) och jobbar vidare!!